Kulturkrock med svärföräldrarna - några fler?

Tekniskt sett är de inte mina svärföräldrar än. Hela bröllopet har lagts på is sen mina svärföräldrar blivit bananas. Vår relation är numera kallare än is på grund av kulturkrockar, missförstånd och misskommunikation (egentligen ingen kommunikation alls!).  Någon som känner igen sig och vill dela med sig av sina erfarenheter? Jag börjar (varning för långt inlägg!). :)

Sambons bakgrund: Född och uppvuxen i Sverige med kinesiska föräldrar
Min bakgrund: Samma som sambons

Tillkännagivande av bröllopet - har inget med bruden att göra
Jag och min sambo samlade ihop hans familj för att berätta nyheten (för det är väl så man gör?!). Svärföräldrarna blev upprörda för att vi gjorde fel i deras ögon. Enligt dem skulle sonen ha diskuterat saken med dem först och därefter budgetera för bröllopet eftersom det enligt tradition är killens familj som ska stå för det. De har aldrig berättat för sonen att det är så man gör. Jag förstår inte hur de hade tänkt att han skulle ha klurat ut det på egen hand? De var dessutom upprörda över att tajmingen var fel. De hade inte sparat några pengar för att de inte hade planerat att vi ska gifta oss inom snar framtid. Jag och sambon har varit ihop i 10 år... Vi är i 30-års åldern nu...

Både jag och sambon gillar att stå på egna ben och har sparat ihop pengar till bröllopet innan vi bestämde oss för att gifta. Det tog hans föräldrar som en förolämpning (att de inte har råd), men de accepterade till slut att vi skulle betala själva.

Inget hus och ingen bil? Då blir det inget bröllop
Blivande svärmor ringde kort därefter till min mamma och bad om ursäkt för att hennes son inte hade köpt något hus eller bil... Jag fann det hela lustigt och inte heller sambon förstod vad det var. Vi frågade Google och fick veta att en man i Kina ofta förväntas visa sin ekonomiska stabilitet för sin flickvän och hennes familj genom att just köpa hus och bil. Det finns faktiskt tjejer som vägrar gifta sig om inte dessa "grundläggande" villkor har uppfyllts!

Det var såklart väldigt fint gjort av svärmor att ringa min mamma, givet dessa sociala koder. Svärmor skämdes tydligen. Men mina föräldrar tog det med ro. Mina föräldrar har allmänt en mycket avslappnad och icke påträngande inställning till våra bröllopsplaner. 

Bröllopsplaneringen - behöver inte bruden lägga sig i
Jag och sambon tog för givet att vi skulle planera bröllopet. Svärföräldrarna visste att vi gjorde. Men det hindrade inte svärmor från att storma in i mitt vardagsrum och säga att hon har ringt runt till flera hotell för att få offert på festvåningar, men att hon inte kunnat boka något ännu för att jag inte har fastställt gästlistan från min sida. Innan jag hann få en syl i vädret hade hon lämnat.

Ja, tydligen är det tradition att killens föräldrar gör det också. Jag kände mig vilsen och frustrerad och frågade min mamma för att veta mer om traditioner. Hon berättade bröllopsplanering ibland kunde likna maffiaförhandlingar familjer emellan. Att tjejens familj kunde kräva av killens föräldrar att bröllopet uppfyller kravet X annars tänker de inte gifta bort sin dotter... Jag är så glad att mina föräldrar inte är såna!

Bo med svärföräldrar - med svärdotter som betjänt
Jag och sambon bodde hos svärföräldrarna ett par veckor när vi kom hem från utlandsjobb och behövde mellanlanda innan vi hittade egen lya. Vad vi inte visste var att de såg det som att vi skulle "flytta in" hos dem. För resten av våra liv. Ovetande om deras framtidsplaner förstod jag inte varför deras attityd och förväntningar på mig var så annorlunda från tidigare långa besök. Plötsligt var jag lat, oduglig och dåligt uppfostrad. Om exempelvis något gick sönder antog de att det var jag som hade tagit sönder det. Det hjälpte inte om någon annan erkände, det var alltid mitt fel. När jag och sambon till slut insåg vad föräldrarna trodde försökte vi reda ut missförståndet. Men i deras ögon var det jag som försökte skingra familjen, för de kunde inte se något annat än att deras son vill bo med dem. Svärmor grät och har därefter, än idag, gett mig konstiga anklagande blickar.

Efter lite googlande igen visade det sig att många kinesiska föräldrar håller sina äldsta sönder som trofésöner som ska bo med och försörja dem under äldre dar. En svärdotter förväntas sköta hemmet, ta hand om och respektera sina svärföräldrar. Jag förstår att man drömmer om en stor varm familj, men i mina ögon blir det obalans när svärdöttrarna trycks ner till hierarkins botten och ses som en nödvändig men ovälkommen parasit i hemmet.

"Jag vill inte att hon ska se mig som sin kompis, hon ska se mig som sin SVÄRMOR"
Det var vad min svärmor sa till sin son efter att jag och hon hade grälat. Jag tror att det förklarar hur hon ser på vår relation. Hon kunde inte acceptera att jag inte ville finna mig i att jag inte ses som en jämställd person med min sambo, att jag är en person som har tankar och åsikter som jag vill uttrycka. Det låter konstigt, men i efterhand skulle jag inte ha konfronterat henne. Det blev hus i helvete och diskussionen var infekterad. Svärföräldrarna blev rasande över att jag ifrågasatte dem eller tyckte annorlunda än dem. Det kunde handla om en sån dum sak som att de säger att deras nya bil gick sönder för att det var fredag den 13, och jag förklarar att min kompis på bilverkstan säger att nya bilar faktiskt kan gå sönder just för att de är nya... Svärföräldrarna sa till och med till mig att de hellre vill att jag ljuger och håller med dem än säga vad jag tycker. Enligt dem bröt jag mot en helig regel, och det är att man MÅSTE RESPEKTERA SVÄRFÖRÄLDRARNA.

Efter det infekterade grälet har de varit mycket fientligt inställda mot mig. De hälsar inte på mig längre när jag kommer hem till dem. De kramar och pussar alla barn och barnens respektive utom mig. De tilltalar inte mig längre och initierar inga samtal med mig. Jag kan prata med dem utan att de svarar tillbaka. Där fick jag för att jag ifrågasatte den kinesiska hierarkin.

En svärdotter är en mansslukande, pengakåta bitch!
Ett gräl, och jag är för evigt en häxa i deras ögon. De varnar sin son att jag är ute efter hans pengar och att han måste skriva ett äktenskapsförord innan vi gifter oss.

Det intressanta är att min sambo gick i komvux och jag i universitet när vi blev ihop... Även om han idag har ett mer välbetalt jobb än jag tycker jag det är lite väl fantasifullt av dem att tro att jag kunde förutsäga det för 10 år sen. Jag har till och med jobbat flera månader i svärföräldrarnas företag utan att ha krävt någon betalning i gengäld. Men det hade de glömt bort så fort vi pratade bröllop. Det var som om allt man gjort tidigare nollställdes. 

Dagsläget
Idag har vi lagt våra bröllopsplaner på is för att inte uppröra svärföräldrarna. Min relation till dem är iskall. Varje gång min sambo försöker reda ut det med dem har det resulterat i att svärmor fått ett psykbryt och hamnar på akuten. Hon har fått tabletter från psykologer, men på grund av språkbegränsning och kulturgapet kan hon inte prata ut med dem. Sambon vågar inte längre ta upp problemet med dem längre. Vi är såklart frustrerade över situationen. Men vi har i alla fall kommit överens om att det inte ska hindra oss från att försöka leva det liv vi vill och skaffa barn. Så vi får se om det blir något. :) Jag är säker på att de kommer se det som ännu en ondskefull plan från min sida att snärja deras son. Men jag orkar inte längre låta dem hindra oss från att försöka skapa vår egen familjelycka.

Tack för att ni läste! Ber om ursäkt för att det blivit så långt och så mycket. Men jag är intresserad att höra om någon annan känner igen sig eller har andra konstiga kulturkrockar med sina svärföräldrar.