Syskonadoption

Hej, vi har adopterat ett syskonpar (tvillingar) från Slovakien genom BFA. Stod även på kö till Taiwan och Indien hos dem just med tanke på vår starka önskan om att få ett syskonpar. Vet att Slovakien ändrat sina regler gällande de sökande ålder, nu skulle vi inte ha passat in om de haft den regeln för fyra år sedan, men därifrån kom i alla fall på den tiden jämförelsevis många syskonpar. Hur det ser ut nu vet jag tyvärr inte. Det jag spontant kan råda er om, med tanke på egen erfarenhet framför allt, är att om ni inte redan gjort det tänka över hur er situation ser ut. Att få ett syskonpar KAN innebära mycket större svårigheter både vad gäller anknytning, inbördes relationer mellan barnen och främst enormt behov av tid. Vi fick redogöra för hur vi tänkt kring detta både muntligt och skriftligt när vi önskade medgivande för syskon för vår utredare var inte särskilt positivt inställd till detta, vi var med ett undantag för en enskild adoption det första paret i vår kommun som fick syskonmedgivande. Nu efteråt förstår jag varför det var så viktigt att verkligen veta att man brinner för att få ett syskonpar och också tänka över vad man har för resurser i form av ork, tid, ekonomi, avlastning och annan hjälp om det skulle behövas. Det är underbart att ha adopterat ett syskonpar, varje dag när jag ser hur mycket glädje och trygghet de finner i vaarandra tänker jag på hur tacksam jag är över att vi fick just det vi önskade och jag är även enormt glad och tacksam för deras skull - det måste vara fantastiskt att mitt i den här stora omställningen veta att man har sin syster/bror som delar samma erfarenheter, ursprung och gener. MEN ska jag vara ärlig är det och har framför allt varit stundtals otroligt tufft. Främst är det just brist på enskild tid med var och ett av barnen som har varit svårt att få till och som man känner är ett måste. Fast jag vill på inget sätt skrämma dig, TS. Att adoptera ett syskonpar var för oss en stor dröm och jag är så otroligt lycklig över att den gick i uppfyllelse, hur jobbigt det än kan vara. Hoppas ni får igenom er vilja också, lycka till!

Hej igen, på den tiden vi köade (2007/2008) var det en klar fördel hos BFA men inte särskilt hos AC beroende på vilka länder de arbetade med och att efterfrågan på familjer med syskonmedgivande hos BFA:s länder då var större än de som hade medgivande för detta. Fast det kanske har ändrats med tiden. Vi hade först medgivande för ett eller två barn 0-4 år men när det visade sig bli just Slovakien ändrade vi vårt medgivande så att det bara gällde syskonpar. Vi hoppades att det skulle öka våra chanser fast det var ju givetvis också en stor risk, är man öppen för både och bör det ju vara kortare väntan såvida man inte skriker efter par med syskonmedgivande förstås. Det gjorde man just då i Slovakien så vi väntade bar 6 månader från det att ansökan blev godkänd tills vi fick BB och jag vet de som fick BB nästan samtidigt som de gjorde ansökan just med syskonmedgivande. Vad gäller tiden att vara hemma med barnen när man kommit hem igen tycker jag det låter klokt så som ni resonerat, vi var hemma 10 månader båda två och min man sedan ensam hemma i ytterligare 8 mån medan jag jobbade 70 procent. Nu jobbar jag 80 och han studerar halvtid för att kunna varaa hemma så mkt som möjligt. Knapert och svårt vardagspusssel men för oss nödvändigt. Barnen kräver otroligt mycket tid och det är jättesvårt att räcka till. Jag upplever detta som varit och fortfarande efter drygt 2,5 år är svårast i vårt fall. Samt det här med anknytningen förstås. Kan i och för sig självklart variera beroende på vilken relation barnen har sinsemellan, kanske har de inte vuxit upp tillsammans eller alls känner varandra, eller så är de kanske jättetajta och det kan vara svårt att kliva in och ändra på roller som de haft i flera år. Då blir det ju inte bara anknytningen mellan resp barn och föräldrarna som ska till utan också relationerna mellan barnen. För oss var det scenario nr 2, dvs våra barn hade och har än idag en jättenära relation och vi har fått jobba mycket på att alla i familjen ska ha och veta sina roller. Kan vara svårt för ett barn som alltid uppträtt beskyddande mot sitt syskon att plötsligt ''bara'' vara barn... Hur som helst, hoppas allt går bra för er. Även om jag inte kan hjälpa dig med landval osv med tanke på ändrade regler sedan det var aktuellt för oss, delar jag gärna med mig av andra egna erfarenheter om vår syskonparsadoption. Inboxa mig om du har några frågor! Lycka till igen!

Ja det är lite synd att det är så svårt att få information om att just adoptera syskon, det skrivs inte så mycket om det - i alla fall inte vad jag kunnat hitta, särskilt när vi sökte som mest efter andras erfarenheter och upplevelser om det innan vi fått BB. Sedan är det också så svårt att själv berätta om hur man upplevt det, allt är ju givetvis så suggestivt och dessuttom är jag alltid rädd att antingen skrämmas och avskräcka andra som funderar på syskonpar genom att säga hur tufft och jobbigt jag tycker att det har varit. När vi höll på med utredningen och sa att vi önskade adoptera ett syskonpar sparkade alla bakut och det kändes stundtals som att vi var helt ute och cyklade som ens tänkt tanken. Det är synd att man ska behöva känna så, fast å andra sidan gäller det att vara realistisk och inse vad det kan innebära. Men det gäller väl även andra situationer... Hur som helst, om någon undrar över något så berättar jag gärna hur det varit för oss, hör av er i så fall!