• Anonym (Chocktillstånd)

    Misslyckad medicinsk abort....

    Hade efter mångt och mycket bestämt mig för att göra abort (pga en massa olika omständigheter), är i v 10+6 när jag ska genomgå aborten. Allt verkar gå bra, blöder mycket (kände två ggr hur det verkligen kom ut något, dock vågade jag aldrig kolla efter), får ligga för observaion på gyn under förmiddagen, med bra smärtlindring och täta besök på rummet....

    Jag får gå hem strax efter lunch, alldeles omtöcknad av smärtlindringen, men ändå okej... och jag tror ju självklart att allt har gått som det ska.

    Igår var det dags för återbesöket på gyn, hcg testet visar positivt och jag blir inbokad till jourläkaren på gynmott. Där det genom ul visar sig att jag har ett levande foster, nu i v 15....

    I ärlighetens namn, jag trodde jag skulle dö....

    Hur kan detta få hända?!
    Nu är jag erbjuden ett möte med chefsläkare, läkare och kurator under nästa vecka, som jag tackat ja till.
    Mitt "fall" skall anmälas till Socialstyrelsen.

    Det har verkligen satt mitt liv på sin spets, jag önskar INGEN annan att behöva gå igenom detta.
    Och jag vet fortfarande inte själv, om jag klarar av att göra en såpass sen abort, som det isåfall kommer att bli.

    Någon som varit med om något liknande?

    Chockad och förvirrad, är det minsta man kan säga att jag är.....

  • Svar på tråden Misslyckad medicinsk abort....
  • Anonym (Jag också!)

    Jag var med om exakt samma sak, idag!

    Gjorde en medicinsk abort den 19 Januari, var då i v. 8+0, idag fick jag reda på att fostret fortfarande lever och mår bra. Jag bara gråter och gråter, v 12+0 imorgon.
    Jag kan inte behålla barnet, men känns verkligen inte menat att ta bort det.

  • Anonym (ok)

    Kanske att fundera på att adoptera bort barnet ist för sen abort
    Då behöver man inte genomlida ngt fruktansvärt och samtidigt
    göra någon annan tacksam för resten av livet

  • Anonym
    Anonym (ok) skrev 2012-02-15 19:08:58 följande:
    Kanske att fundera på att adoptera bort barnet ist för sen abort
    Då behöver man inte genomlida ngt fruktansvärt och samtidigt
    göra någon annan tacksam för resten av livet
    Det är ju lika fruktansvärt för mamman att adoptera bort ett barn....
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-02-15 19:19:07 följande:
    Det är ju lika fruktansvärt för mamman att adoptera bort ett barn....



    Fast barnet uppskattar det mer?
  • Anonym (klara)
    Anonym skrev 2012-02-15 19:23:15 följande:
    Fast barnet uppskattar det mer?
    Ett foster i vecka tolv har inget medvetande att uppskatta ett sådant beslut. Det är enda raka sättet att argumentera.

    Ska man tänka på hur barnet, när det blivit fött och gammalt nog att reflektera över saker och ting, skulle se på saken - ja, då kan man även låta bli att äta p-piller, för tänk, de barn som då blir till kommer att uppskatta att de också hade tur att bli födda.
  • Anonym (klara)

    Till TS håller jag tummarna och önska lycka till med hur det än blir

    Till signaturen "jag ocksår" - se över dina alternativ och tänk igenom saken ordentligt. Är det så att du känner att du inte kan behålla graviditeten, gå vidare med en abort. Inte lätt, jag vet, men finns inte alternativen där, ska du heller inte ha dåligt samvete. Det är inte ett barn, inte än. Det har potential att bli ett barn, men det behöver inte bli det om du inte vill. Lycka till.  

  • Anonym (ok)

    Jag tycker inte det är lika hemskt att adoptera bort ett barn.
    Inte om du själv har valt det. Bara ett förslag med tanke på
    att TS och "jag också" inte verkar vilja abort.
    Men håller med om att det inta är ngt "barn" än i den bemärkelsen
    men det kan ju vara lika hemskt för det om man nu inte vill

  • AlreadyBurning
    Anonym (Jag också!) skrev 2012-02-15 17:51:21 följande:
    Jag var med om exakt samma sak, idag!

    Gjorde en medicinsk abort den 19 Januari, var då i v. 8+0, idag fick jag reda på att fostret fortfarande lever och mår bra. Jag bara gråter och gråter, v 12+0 imorgon.
    Jag kan inte behålla barnet, men känns verkligen inte menat att ta bort det.
    Ta kontakt med en byrå för adoptioner.
  • Anonym (...)

    Jag har inte varit med om liknande däremot gjort en abort i vecka 16 och det ångrar jag än idag.
    Och jag hade aldrig i livet kunnat tänka mig att gå igenom en hel graviditet för att sen lämna bort barnet, fy vilken plåga för en själv.  

Svar på tråden Misslyckad medicinsk abort....