Min mamma fick idag diagnos Bukspottskörtel cancer.

Och inatt somnade hon mindre än 2 månader efter diagnos det gör sjukt ont.........

Ja det blev en kort och intensiv tid, jag tillbringade all den tid jag kunde få till med mamma <3 Jag ringde henne kväll för godnatt och varje morgon för att säga god morgon.

Den 1april 20.25 låg hon i sjukhussängen och hon tittade på mig och sa "jag älskar dig" det va det sista hon sa sedan blev hon medvetslös och kl 4 på morgonen den 2/4 somnade hon in. Hon var så vacker och såg så fridfull ut. Min mamma......

Och sorgen är så stor mitt hjärta har gått sönder och jag vet att jag en dag kommer läka men att ärren för alltid kommer sitta kvar.

Mina barn speciellt 4åringen gör mitt liv lättare för jag "måste" göra vissa saker och det tackar jag för.

Skrattat har jag redan gjort för det ville min mor att jag skulle göra och det kommer jag fortsätta göra.

Men gråtet väger över och det är något jag får leva med ett tag.

Tack för ditt inlägg :) 

Ja vad ska jag mer än säga och jag tror ni redan gör det, tar vara å varje minut varje sekund ni kan få ihop :)

Min mor fick sin första cellgiftbehandling i Onsdags och det va troligen den som tog död på henne så snabbt blodpropp i fredags och blodförgiftning i Söndags hon klarade inte av den.

Känner med dig och önskar dig inte det jag nu fått vara med om även fast det dessvärre är ett faktum vid den cancer sorten :(

Kram 

Det var länge vilken kämpe :) Visst är det tur att man har sina små att pyssla om för då ser man en större mening med livet i detta nu.

Idag skulle min mamma fylla år och det känns konstigt en dag vi alltid firar med henne kommer vi idag fira men utan henne, vi tror hon finns runt oss när vi ikväll skär upp tårtan.

Kan verkligen förstå att det känns grymt jobbigt att bo så långt bort min mamma bodde 3 mil från mig så jag hade möjligheten att åka dit 4-5 dagar i veckan plus hjälpa henne med alla sjukhus besök (nästan).
Om han inte orkat med fler behandlingar än en och är så pass dålig som han är så ser det ju inte bra ut, jag hoppas du hinner träffa honom fler gånger innan han somnar in.

Ja ringa är absolut bättre än inget, han vet att du älskar honom!

Min käre mor skulle fyllt 64år i Onsdags vilket inte är någon ålder.

Verkligen FUCK CANCER!!! 

Många varma kramar från en som vet hur det känns.

Skönt att se att min tråd har levt vidare :) Har inte vart här inne på ett bra tag utan valt att ägna hela sommaren till att läka med min familj och med mina bröder och deras familjer :) Vi har tillsmmans ägnat 6 veckor av sommaren på Seychellerna för att tillsammans skapa ett fortsatt fungerande liv utan mamma hos oss. Hon var lixom den som var vår mittpunkt och den som höll ihop oss som familj. Kärleken till vår mor har vi alltid kvar dock har vi tillsammans nu börjat gå vidare. Tiden efter begravningen var jobbig och fylld av svajande känslor, det konstiga är att livet går ju faktiskt vidare, dock med ett stort hål i bröstet :*( Bilen är min tillflyktsort, där kan jag gråta när jag känner mig ledsen, sätter på den sista låten som spelades på begravningen (den hade hon själv valt) och bara gråter hejdlöst, den väcker en känsla hos mig som är definitiv. SLUTET på min fina mammas liv symboliserar den. Stunderna kommer mer sällan men dom är precis lika känslofyllda som förr och vet ni vad, det tänker jag låta dom vara om det så varar hela livet. För jag har rätt att sörja för jag har förlorat den bästa mamman som just jag kunde ha fått.

Jag älskar dig mamma nu och för evigt <3 

Jag hoppas du har börjat landa i din sorg och att du kan se ljusglimtar i allt det jobbiga, känner med dig <3

<3 Hur är det med henne idag, finns hon kvar!? Är det du som har inboxat mig jag pratar gärna om du fortfarande vill. Många kramar till dig.

<3 Hur är det med honom? Och med dig?

Vad ska man säga, jag vet precis hur det känns :*( Jag hoppas du kommit en liten liten bit på vägen nu 2 månader senare <3

Hmm positivt att den inte växt mer dock så vet man ju att det inte är bra när den har skjutit ut metastaser :(

Jag förstår din reaktion och alla hanterar saker och ting på olika sätt, dock hoppas jag att det finns tillfällen då du faktiskt tillåter dig att just bryta ihop och gråta, att kännas vid det faktum att din kära pappa är så pass sjuk som han är. Det gör det lättare att bearbeta om du inte alltid förtränger det.... Jag har ju vart med om din resa dock varade endast min i 7 veckor, fördelen var att jag aldrig behövde se min mamma tyna bort. 

En tår rullar ned för min kind, när jag läser ditt inlägg för jag vet precis hur du känner och vet hur din resa ser ut för tillfället, önskar ingen den sorg man får vara med om när ens förälder försvinner framför ögonen på en.

Kram <3 

<3 Kram Ja det är orättvist när fina människor får somna in i förtid :(

Du behöver INTE släppa ut allt men kanske att du behöver ventilera lite så att du tar in allt som händer!? Jag förstår att det är svårt och jag har en bror som hade liknande reaktion, lite stoppa huvudet i sanden reaktionen. Det ända jag kan säga att mitt sorgearbete har gått bättre än hans för att jag lät mig själv kännas vid det faktum att min fina mor inte skulle få finnas kvar så länge till. Jag förstår dilemmat att ens förälder inte ska bli behandlad som en sjukdom utan för den dom faktiskt är bakom sjukdomen, men samtidigt så är det ett faktum att den finns där och för varje sekund som går så finns den där mer. 

Kanske en balans där han får vara han men att det finns tillfällen där det även lyfts fram att han är sjuk. Jag tror det är din mammas sätt att hantera att hon måste stå själv mycket tidigare än beräknat.:*( Det viktiga är att njuta och åter njuta att verkligen säga allt man kommer för sig att säga, att tacka för det man känner att i detta fall din pappa har gjort för dig, för att du i dag är den du är. Ja han är fortfarande i livet men det går inte att säga det när han somnat in.

Låt honom,(vilket jag redan tror att han gör ) veta att du är så tacksam för det han gör och gjort. Jag tror han kommer få en ännu större inre frid då och somna in (den dagen det sker, hoppas om läääänge) med vetskapen om att han har uträttat något som du är tacksam för. Jag tror han redan vet det och kanske har du redan sagt det, men om inte. Tacka!!!

Min mamma dog med ett leende på läpparna hon gick i frid och den synen har fått mig att inte frukta döden, jag lever som hon lärde mig vilket betyder att  jag precis som henne kommer gå med frid när min tid är kommen. Jag saknar henne så mycket dock tror jag att hon har det bra och att hon fick möta upp sin mamma och pappa när hon somnade. 

Så jag vill tro att jag även fast det kommer dröja kommer få möta hennes goda och fina själ igen.

<3 Ha en fin helg