Min väns 5.5åring är så tjatig, hans omgivning orkar inte...

Om det är så att han inte pratar ordentligt och har svårigheter med sina sociala förmågor, så tycker jag att bvc eller bup borde vara stället att vända sig för hjälp.. 

hon har försökt med bvc och talpedagoger men de lägger ner det efter ett tag :-/

jag är inte direkt insatt i varför osv, för jag kan inte föra min väns talan i den frågan
då jag inte varit delaktig i mötena osv som hon ig velat, för att medla mellan,
för att hon har lite svårigheter att uppfatta vissa saker ibland och förstå rätt.

Men jag vet många andra som haft liknande problem som vänt sig till bupp, hur går man till väga,
har dem hemsida man kan ringa dem och boka tid för rådgivning?

Vad hjälper dem en med, utredning osv?
         

Hm... Barn pratar mycket liksom. Vissa mer än andra. Blir lite allergisk när jag hör folk klaga på barn att de pratar för mycket och inte "lyder". Vadå lyder? Vad är det han inte lyder exakt? Och vadå det "gör inget hur många gånger han blir tillsagd". Han försöker väl få viktiga saker sagda!!! Lyssna på honom! Vad är det han vill berätta?
Sök hjälp via BVC så kan de hjälpa vidare. Men tänk också på att barn i allra högsta grad påverkas av hur de blir betraktade av sin omvärld.

Jo det förstår hon med (mamman) men han pratar om allt möjligt och om typ saker som man ofta inte förstår vad han menar, han blir sur och tjurar när man frågar honom snällt vad han menar, ber han förklara, han avbryter folk hela tiden när dem pratar och ska hela tiden ha uppmärksameheten, han struntar totalt i att lyda, han gör som han vill ungefär, min vännina säger bara att det beror på trotsen han har kommit in i, men jag tror att det är djupare än så. Han sittér aldrig stilla han måste hela tiden vara i rörelser och han har jätte svårt att inteakta med andra barn vilket innan inte varit ett problem efter ett tag, alla utvecklas självklart olika men hon är oroad att han har adhd eller liknande och att han isf går runt utan hjälp, om det kan hjälpa och lindra hans beteende skulle det nog innebära att andra barn vill leka med honom mer och att han får mer kompisar som klarar av att vara med honom,
för han är hela tiden vid sin mammas fötter ungefär, hon blir sur och ignonerar honom, hon har ju provat allt annat, vilket inte är bra för deras relation anser jag, då barn behöver  bekräftelse...

Jag vet inte vad man mer kan ge för tips mer än att besöka bupp osv, få utredning?    

#1 här.

Kanske har ni någon mellanvård i eran kommun? Vi fick först hjälp hos dem, och det är jag evig tacksam för. Bvc hjälpte inte oss hellre. Tänker på något som detta: 

 http://www.tiohundra.se/1/Barn/M1/Psykiatri/Karnan/

Utan dem vet jag inte vad jag skulle gjort. 

Min 5.5 aring pratar non-stop, lyder ibland, ibland inte.
Ibland far han for sig att prata bebissprak, men han leker bra med andra barn och kan sitta still.

Hans brorsa pratade non-stop i den aldern, lydde ibland, ibland inte. Pratade bebissprak nar andan foll pa, lekte inte sa bra med andra barn och kunde aldrig sitta still. Trodde ett tag han hade ADHD, men sa verkar det ju inte vara.

Bada tva ar ljuvliga, normala, smarta grabbar som utvecklats val. Avbryter, vill ha uppmarksamhet, pratar sa man inte hanger med ibland, blir sura ... tycker grabben later helt normal.

Tusen tack
ska be henne kolla dt
hejsan tack för ditt svar
e det typiskt kill stadie "lill publitet??"  

    

Ingen aning om det ar typiskt, eller om det finns nagon speciell benamning pa det, men nog verkar sonens kompisar vara ungefar likadanna. Tjejerna ocksa foresten.
Minns att jag sjalv pratade sa folk fick skavsar i oronen nar jag var i den aldern. Jag avbrot alla och kravde uppmarksamhet, skulle alltid beratta otroligt faniga vitsar for alla osv... var sakert jatteodraglig.

Vad ar det stora problemet for din kompis? 

Tack för du delar med dig av dina erfarenheter

Min vännina är oroad över hans sätt att han avbryter alla och hela tiden,
alltså det är inget stop på honom, han pratar från han stiger upp till han går och lägger sig ungefär,
vet inte om han har brist på någon som lyssnar för alla runt omkring honom tycker bara
att han är jobbig och irriterande, jag tänker på hur det kan påverka honom i långa loppet om han
inte får utrycka sig, jag har verkligen försökt att utrycka mig milt att han måste dämpa sig och inte prata så for och så mycket och avbryta sin mamma, att det ör otrevligt, han skärper sig mer när han är här,
kanske just för att han vet att jag bor här att jag har varit klart från början att här gäller mina regler
när han och hans mamma är här och att mitt barn är mindre/yngre än honom, att han får känna sig stor
genom att uppföra sig, genom att tex leka med henne så hon inte blir ensam eller tex hjälpa henne städa
undan sina leksaker osv, sådana saker som hans mamma har svårt att få honom till hemma,
men visst det är mycket trots i honom just nu med, han testar väldigt mycket och jag kan förstå min vännina
att hon är ensamstående och orkar inte höra på allt tjat om dagarna när hon är trött och tex vill sova,

hans prat stör hans nattsömn, han har en extremt flödande fantasi numera med, så han kommer på
alla tänkbara senarier att inte somna, han är i en väldigt tuff period just nu och folk omkring honom

skjuter undan honom mer och mer,vilket jag tror medverkar till att han utvecklar en känsla av ensamhet
då han nu även har svårt att få kompisar???                       

Visst ar det irriterande att lyssna pa smattingspladder hela, hela dagen, men det far man sta ut med som foralder. Man far ju lara dom att inte avbryta, men det ar inte latt att vanta pa sin tur nar man har sa mycket man vill saga. Man far vara konsekvent och alltid saga till, vanligt men bestamt, men man kan inte forvanta sig att barnet lar sig detta sa snabbt. 

Trott och vill sova pa dagarna? Det kan man inte unna sig med en smatting i huset.
Synd om han inte har nagon som glatt lyssnar pa allt han vill saga. Han vill uttrycka en massa, och fa bekraftelse pa att han ar en viktig person, och borja resonera om saker, fa forklaringar, komma med teorier och dromma upp olika scenaria (typ "tank om ... vad skulle handa da?")  

Later hemskt om folk skjuter undan honom! Da ar det fel pa dom och inte pa honom! 

Ja inte för att låta dömmande nu, men jag anser ju att du kan ha rätt i den frågan om att det säkert
inte är fel på honom, samtidigt som jag kan förstå deras sätt att agera, det är nog inte lätt att ta en ställnign till detta ständiga problemet av att han hela tiden pratar, mest om som de anser är tråkiga saker,
som just om skämt eller kommentarer om olika saker..

Hur kan jag på bästa sätt stödja min vännina i hennes föräldra roll utan att "stampa henne på tårna" eller
låta bestämmande/bossande över situationen???        

Det låter som om din kompis behöver proffessionell hjälp för att få tips om hur hon skall bemöta och kommunicera med sitt barn. Att ignorera honom blir han inte tystare av - det får honom förstås bara att ta i ännu mer för att bli lyssnad på och förstådd. Trotsåldrar är inget att skylla på - det är önskvärda, positiva utvecklingsfaser för barn! Det handlar om att föräldrar måste bemöta dem på rätt sätt..... Be din kompis ringa BUP (barn och ungdomspsykiatriska mottagningen i den kommun där ni bor). De är experter på samspel mellan barn o föräldrar ...

Min son är lite så, och han har ADHD ;) Betyder ju inte att din sons kompis har det, men om hon är orolig kan hon ändå ringa till BUP och be att få en tid. Där kan hon berätta om det som oroar henne och så får de bestämma om de vill gå vidare med en utredning eller inte. Det är ju inte konstigt att ett barn pratar mycket, har lite svårt att sitta still, är lite olydig osv. men är det mycket tillsammans förstår jag att det blir jobbigt. Oavsett om det handlar om ADHD eller inte, så kan hon ju få stöd från BUP om hon inte vet hur hon ska hantera sonen.

tack för ditt svar

ska jag göratack fö ditt svar

jag ska hjälpa henne att ringa nu i veckan