vad kan stjälpa?

Ja, gå en psykoologi kurs.
Hoppas du har fixat dian ätstörningar. För om inte kommer jag hålla alla tummar att det inte ska få gå igenom.
Betalningsanmärkningar hoppas jag ni lärt er av. Annars samma där.

Vad som är värt att veta om adoption är att det inte är som att beställa en barn som ett fint vitt orskrivet blad. Att adopetara ett barn kan vara som att få  två  egna as jobbiga barn på en gång.

Att det krävs 1000% av både dig och din partner och att ni har era egna barndomstrauman upplösata och fixade so go for it!

Det känns som om det mesta kan stjälpa en adoption faktiskt, tyvärr är ju inget helt klart till 100% förrän ni har fått hem barnet! Landet ni väljer kan hitta på nya regler längs vägen och även om ni passar bra nu så kanske ni inte gör det om fem år när det är er tur enligt kösystemet.
När man går igenom en adoption så slängs man mellan hopp och förtvivlan längs hela adoptionsförfarandet och det är så himla jobbigt, även om man är godkänd i Sverige så innebär inte det att landet godkänner en.
Med tanke på att det finns så många sk perfekta par i kö för adoption och det finns färre barn som är klara för adoption än det finns familjer så är det kanske inte så svårt att tänka tanken att det är en viss risk att inte bli utvald. Den tanken är så oerhört jobbig att bära längs vägen!

Ni får väl helt enkelt ringa anonymt och höra er för vad adoptionsbyråer och familjerätt tycker i ert fall. Om de redan nu tror att det kan vara svårt att bli godkända i Sverige kanske ni får försöka lösa det på något annat sätt...

Vilka negativa kommentarer du har fått, tyvärr.
Vad gäller din fråga, så tror jag det är så att du måste ha dina ätstörningsproblem bakom dig för att ha en bra chans att få medgivande och sedan även bli godkänd av ett land.

Om du kan visa och berätta om hur du har tagit dig vidare från dina problem, så har jag svårt att se att just det skulle hindra er från att bli godkända. Men sedan gör ju socialtjänsten en sammanvägning av alla olika faktorer som räknas in i en medgivandeutredning.

Enskilda betalningsanmärkningar tror jag inte heller spelar någon större roll.

Lycka till!

Jag håller med, du har fått en massa negativa kommentarer och samtidigt som jag förstår de som svarat dig antar jag att du själv redan reflekterat över detta när ni nu börjat prata om adoption eller att bli föräldrar överhuvudtaget. Jag har ett liknande förflutet som du beskriver men inte i form av ätstörningar utan en tidigare depression beroende på en traumatisk händelse. Eftersom den hade orsakat en längre sjukskrivning ett antal år innan vi påbörjade vår hemutredning var jag livrädd för att den skulle vara ett hinder för att vi skulle få medgivande. Men våra utredare gick noga igenom både bakgrund, förlopp och nuläge av och efter min sjukdom, vi pratade mycket om det som hänt och om hur jag mått och mår, och till slut kom de fram till att de inte ansåg det vara något som hindrade mig för att bli en god förälder. Det är inte det man råkar ut för i livet utan hur man hanterar det som är betydelsefullt, sa de i alla fall. Och hade jag själv tvekat en bråkdel av en sekund på att det här med min tidigare sjukdomshistoria eller något annat heller för den delen skulle kunna utgöra ett hot mot min förmåga att vara en bra förälder, skulle jag aldrig ha kommit på tanken att adoptera. Ett adoptivbarn behöver ännu mer än ett biologiskt barn trygga och stabila föräldrar. Alla har kanske inte sån tur som vi hade med förstående utredare som inte nitade sig fast vid vad som står i deras anvisningar eller i utdragen från Försäkringskassan, men jag vill bara att du ska veta att det finns hopp. Fast först och främst måste du självklart ha lämnat problemen bakom dig, annars är det omöjligt för dig och er att ta hand om ett barn, hur förstående utredare ni än får.

Du kommer med all säkerhet att behöva specialistintyg på att du är frisk nu.
Har ni försökt att få biologiska barn.. du pratar ngt om att " bli förälder överhuvudtaget".

Om du har problem med detta pga att du fortfarande har väldigt låg vikt så kan det kanske vara ett problem. Ni har tid på er. Vara frisk i fem år sedan försöka adoptera? Processen till barn är mycket påfrestande och man måste ha styrkan själv. det finns ingen kurator på vägen som på IVF mottagningarna.

Hej

Ni kan läsa mer info om adoption på www.mia.eu och tex www.adoptionscentrum.se

Ring sedan socialtjänsten (=f amiljerätten) i er kommun för det är de som gör medgivandeutredningen.

Visst kan man ha problem med sig i bagaget, såsom kanske några betalningsanmärkningar eller inskrivning för behandling av ätstörningar. Men man måste visa att detta var länge sen och att man numera bearbetat dessa problem till 100% och har situationen helt under kontroll.

Sedan kontrollerar ju socialtjänsten upp er med kronofogdemyndigheten, sjukvården, försäkringskassan (de 10 senaste årens alla sjukdagar!), er ekonomi, ert sparande på banken, arbetsgivarintyg, läkarintyg och ev. specialistläkarintyg att ni är friska, kriminalregistret, nationella socialregistret, vigselbevis, utbildning, bakgrund, åsikter, syn på barnuppfostran och konflikthantering med mera

Lycka till