Hur blir livet efter första barnet?

Det hjälpte mig att se det som en ny fas. Saker ändras och man ändras själv. Jag tror att man får lov att sörja litet att man får släppa vissa bitar (för jag tror faktiskt inte det är realistiskt att vänta sig att INGET ska förändras). Man blir av med några bitar och får några nya istället..

Största skillnaden för oss var kanske att vi inte kunde gå ut och äta så ofta, eller hänga med på olika aktiviteter med kompisar (utan barn) lika enkelt som innan. Då är vi ändå inga hönsiga föräldrar utan har inställningen att det måste gå att ha med sig sitt barn på de flesta ställen. Vi märker också en väldig skillnad mellan våra fyra barn i vad man kan släpa med dem på och inte, så jag tror inte man kan säga med bestämdhet i förväg hur man kommer att bete sig.

Det beror ju också på vad man har för möjligheter till att låta mor/farföräldrar passa barnen (vi har inga såna möjligheter), och kanske framförallt på hur barnen är som personer.

Samma gäller med sömnen. Mina fyra barn har betett sig rätt olika med sömnen, så det går inte att säga något generellt. Men jag håller med om att det borde fixa sig om pappan faktiskt är med på banan och delar i både i nöd och lust.