Förändras livet mycket efter första barnet?
Kan ni göra saker trots barn?
Kan ni sova?
Vi ska göra barn snart, men jag börjar känna mig rädd när jag tänker efter hur livet kanske blir efter att barnet kommer.
Vi vill ha barn och vi är glada över att snart börja.
Sen läser man mycket här, man börjar tänka och fundera!!
Hur har det varit för er?
favoritar
Det blir annorlunda, och man växer som människa. Jag tror att den största faran för ett fortsatt normalt vuxenliv är om man blir hönsmamma och fastnar i ångesten att allt ska vara så jäkla bäst-i-test och perfekt.
Om du VILL ha ett normalt liv även med barn, så går det alldeles utmärkt. Och ja, du kommer att kunna få sova också, under förutsättning att du har en jämställd barnafader och att ni båda ger varandra möjlighet till sömn och fritid. Ett bra förhållande är den bästa förutsättningen för att småbarnsåren ska bli bra.
Vårt barn har alltid sovit bra.
Annars känner jag mig väldigt fri med barn, rest på semester själv med barnet flera gånger både utomlands och även tältat i sverige.
Ute mycker mer i skog och mark än jag va innan, har alltid gillat det men det är ju inte kul att gå ut själv.
Jag har fått fler vänner efter att barnet föddes. Vi bor på en liten ort där det är svårt att "komma in" när barnet föddes så började jag gå på förläldraträffar och träffade där ortsbor som jag inte känt innan.
Jag älskar att ha barn och tycker att det är en frihet. Underbart helt enkelt!
Vårat förhållande/liv är hur bra som helst. Vi längtar efter barn, samtidigt som man blir lite små rädd att man helt plötsligt har en människa att ta hand om :)
Vi ser fram emot det ändå. Har alltid velat och längtat efter en bebis.
Det hjälpte mig att se det som en ny fas. Saker ändras och man ändras själv. Jag tror att man får lov att sörja litet att man får släppa vissa bitar (för jag tror faktiskt inte det är realistiskt att vänta sig att INGET ska förändras). Man blir av med några bitar och får några nya istället..
Största skillnaden för oss var kanske att vi inte kunde gå ut och äta så ofta, eller hänga med på olika aktiviteter med kompisar (utan barn) lika enkelt som innan. Då är vi ändå inga hönsiga föräldrar utan har inställningen att det måste gå att ha med sig sitt barn på de flesta ställen. Vi märker också en väldig skillnad mellan våra fyra barn i vad man kan släpa med dem på och inte, så jag tror inte man kan säga med bestämdhet i förväg hur man kommer att bete sig.
Det beror ju också på vad man har för möjligheter till att låta mor/farföräldrar passa barnen (vi har inga såna möjligheter), och kanske framförallt på hur barnen är som personer.
Samma gäller med sömnen. Mina fyra barn har betett sig rätt olika med sömnen, så det går inte att säga något generellt. Men jag håller med om att det borde fixa sig om pappan faktiskt är med på banan och delar i både i nöd och lust.
Det kommer att gå jättebra!
Se bara till att inte ha för höga krav på er själva eller världen runtomkring. Man måste inte vara perfekt! Det är jätteviktigt att komma ihåg. Likväl som att komma ihåg att ALLT inte kretsar runt barnet - ni är också lika viktiga och behöver få andrum emellanåt.
Lita på varandra, DET är viktigt. Lita på att den andre parten är en lika bra förälder. Våga lämna över. Se till att få lite egentid. Se till att få sova. Och OM det känns för j-ligt ibland, minns att det kommer att gå över! Det blir bättre!
Och precis som Khaleesi sa, se till att inte bli för mycket hönsmamma och se till att inte tävla i att vara bäst enligt andras normer.
Ni gör mig glad av era inlägg och känner ännu mer längtan nu :) Tack ska ni ha.
Ha inte för höga krav på er själva. Ni är lika viktiga som barnet. Lita på att den andre parten är en lika bra förälder. Våga lämna över.Det är viktigt. det är vikigt att ni ger varandra egentid. lycka till