Min syster fick barn utan att veta om sin graviditet

I torsdags ringde min syster till mina föräldrar och berättade att hon hade fött en bebis, helt själv hemma hos sig utan någon som helst hjälp.

Hon visste ingenting själv, hennes pojkvän har inte heller haft någon aning. Jag bor jag långt bort från henne så vi ses inte så ofta, men har fått höra från mina föräldrar att hon ökat kraftigt i vikt på senaste tiden.
Vi har ställt oss frågan om hon kan ha varit gravid, men eftersom hon nekat när vi frågat henne så har vi uteslutit det.
Till saken hör att hon ofta går upp och ner i vikt, framförallt över magen.

Min syster är 29 år och har ett förståndshandikapp. Hon lever med sin sambo och deras två hundar i ett hus på landet. Hon har tidigare gjort två aborter och vi har alla varit enade om att dom inte skulle vara kapabla till att ta hand om små barn.

Hon födde bebisen efter att ha gått ut med hundarna och sedan huggit ved. Hennes sambo kom hem några minuter senare och fick se henne med en bebis i famnen. Hon hade sparat navelsträngen till honom för klippning.
En ambulans kom och hämtade dom och hon är nu på BB.
Hon är lycklig, jag har inte träffat henne. Mina föräldrar säger att hon är jätteglad och bebisen mår bra. Hon vill åka hem men personalen och vi andra har övertygat henne om att stanna några nätter till.
Så vi andra hinner införskaffa allt som behövs.

Jag är chockad , förtvivlad och samtidigt glad för henne skull.
Mina föräldrar är över 60 och inte i superskick. Jag är rädd att det kommer falla för mycket ansvar på dom som dom inte klarar.

Jag frågar mig själv;
Kommer dom att klara det här? Finns det tillräckligt med hjälp att få? Vem tar barnet om det inte går? Hur kommer dom att hantera det om någon annan måste ta barnet? Blir det mitt ansvar?

Jag tror att hon skulle klara en bebis för hon är omhändertagande och stark. Men att uppfostra ett barn är svårt och jag är så rädd att barnet inte kommer få den uppväxt som ett barn förtjänar.

Jag är själv gravid och ska ha barn i juni. Jag lever ett hektiskt liv med min man och min son på 3 år 40 mil från henne. Jag vill så himla gärna hjälpa men jag känner mig otillräcklig. 

Finns det fler i min situation här på familjeliv?