Hjälp oss i vår studie!!

Hej,
ingenting faktiskt!
Jag trodde innan att det skulle bli sådan skillnad från att som ni skriver "gå från kvinna till mamma"  - men jag känner ingen större skillnad faktiskt. Inte mer än att jag nu alltid har en liten bebis med mig vart jag än går.

Kanske något att ta hänsyn till i er uppsats.
Tycker att så många överdramatiserar det här med att bli förälder... men som sagt, jag kan bara beskriva vad jag tycker, andra kanske känner jättestor skillnad.  

Jag fick min son för drygt sex år sen. Innan jag fick barn var friheten och möjligheten att planera livet själv något man tog för givet. Sovmorgon? Sure. Mysa i soffan en hel dag och titta på gamla repriser? Inga problem. Träna fem kvällar i veckan? Så länge det var okej med sambon! Jag hade inga särskilda hobbies eller så, inte var vi några partymänniskor heller. Ändå var det inte förrän jag blev mamma som jag insåg hur stort behov av egentid jag faktiskt hade.

Jag var grymt frustrerad över att inte kunna styra själv över min tid. Jag kunde göra upp planer och inse att det aldrig skulle funka. Vad som gick att genomföra och när var helt upp till bebisens dagsform. Man kanske sov lite för länge på morgonen så att vilan blev senarelagd vilket innebar att matningen skulle hamna precis kring lunch och då kunde man ju inte träffa kompisen på ett fik just då för det blev alldeles för stimmigt så det var bara att ställa in. Och tiden i tvättstugan var ju bara att glömma. Typ så!

Att få ett friskt och fint barn var den största gåvan någonsin. Men att göra saker i relationen och för sig själv är grunden, fick jag inte komma iväg och träna och rensa skallen regelbundet exempelvis så skulle jag vara en riktigt usel mamma. Idag är han ju så pass stor att han kan hänga med på sånt som faktiskt inte måste vara 100% barnanpassat utan som även roar mig. Vi hälsar på vänner, äter ute, går på bio och besöker biblioteket.
Vägen från kvinna till mamma är inte bara att överrösas av moderskänslor och gå in i bebisbubblan, så som det ofta utmålas. Det är ett tufft jobb, men också världens bästa jobb

Slutar man att vara kvinna när man får barn?

Det är stor skillnad.
* Som barnlös grinar man bara till gripande filmscener, som mamma grinar man av att se barn på TV-reklam.
* Som barnlös tänker man "våren här igen, soljävel och lerhelvete" och köper solglasögon, som mamma jublar man VÅREN HÄR IGEN!!! och tänker lättare att klä på barn och leka ute med barn.
* Som barnlös är man inte rädd för något utom möjligtvis att nån ska skada ens ego, som mamma är man rädd för att nåt ska hända ens barn eller att man själv ska dö.
* Som barnlös är man en mes, som mamma är man stark och modig.
* Som barnlös kan man vara misslyckad och svag, som mamma rycker man upp sig för att vara en bra förebild.

Ja, så upplever jag det.