Dotter m. nästan enbart killkompisar?

Jag har alltid varit likadan, tänker inget speciellt.

Jag skulle säga att jag tyckte det var fullt logiskt då killar är mycket enklare att ha att göra med som regel :) Jag har mest bara killkompisar så jag förstår din dotter precis :)

Min man umgås däremot helst med tjejer, konstig typ :D

Skulle bara undra varför hon hamnar i bråk med folk. Könet på hennes vänner spelar ingen roll.

Har alltidvarit så själv. Inget konstigt med det. Tjejer är ofta ändå bara falska mot varandra, det är inte killar.

Att du mycket väl hade kunnat beskriva både mig i tonåren men även hur min tonårsdotter är. Hon har jättesvårt med tjejkompisar, men en hel drös med killkompisar. Sonen är inte tonåring än,men jag vet att han hellre är med tjejerna än killarna då han inte gillar grabbarna hårda lekar elr sporter.

Att tjejerna har svårt med andra tjejer är säkert pga av killkompisarna ( min höna går i 7an och umgås dessutom med grabbarna i 9an...), många tjejer tror säkert att hon umgås med grabbarna av en anledning och är därmed avundsjuka, att hon sen är poppis bland killarna som kompis är aldrig populärt hos andra tjejer.

Min tanke är att så länge hon har vänner som hon kan lita på och som finns där för henne i alla lägen har faktiskt könen ingen betydelse. Min andra tanke är att hon förmodligen är en stark tjej som inte bara umgås med grabbarna, utan dessutom vågar göra det!

jag är likadan. Snart 30 och har svårt för tjejkompisar. De är mer svårgreppade och jag funkar nog bara bättre ihop med killar tror jag. Jag har nog vissa drag som är lite manliga, även om jag är rätt kvinnlig. Jag är ganska brutalärlig,vulgär, kan vara sarkastisk i min humor, inte specieltt pluttigullig alls och skiter fullkomligt i vilket märke deras handväska är. Alltså slutar många närmre bekantskaper till kvinnor med att de inte fattar sig på mig och tycker jag är taskig eller nåt, fast jag inte menar det så.

Hamnar i bråk fört att hon står för vad hon tycker, vågar säga till personer vad hon tycker och tänker om dom, hon har tex inga som helst problem med att konfrontera nån som snackar skit om nån, uppfattas ofta som kaxig och nästan lite bitchig av tjejer, medans killarna tycker hon är "cool" som vågar stå upp för sig själv, och får ofta hör av killar att "Hon är mer man än dom flesta killar". 

Jag hade många killkompisar när jag var yngre. Upplevde det som enklare och roligare sällskap. Dom var rakare och det blev aldrig intriger i deras sällskap. Vi hade kul och det gick lätt att prata med dom om det mesta.
I det tjejgäng jag hade var det alltid en massa tjafs, den hade sagt det och så var hon sur och......... jag lärde mig aldrig riktigt det " sättet"
I dag har jag flyttat, har sambo och barn. Jag har inte så många vänner men dom jag har är nära. Ett par kvinnliga och en manlig. Sedan har jag och sambon gemensamma vänner med. I dag spelar könet ingen roll, det är nog i tonåren tjejer kan vara lite speciella;)

precis så ja, du satte det i bättre ord än jag Men det har jag med fått höra. Och det personlighetsdraget har tagit mig mycket längre än vad mina förutsättningar säger att jag borde ha kommit.

Jag hade i princip bara killkompisar under hela min skolgång