• Anonym (strat)

    Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

    6 månader... var vår dotter när jag lämnade honom.

    Beslutet.... Ja det fanns inget annat att göra.
    Min skräck inför en separation var att bara få träffa min dotter varannan vecka. Men jag vägde mellan att må piss varje jävla dag tillsammans med honom eller må piss varannan vecka då min dotter är ifrån mig.
    Som sagt.. det fanns bara ett alternativ

    Jag har ingen ångest över att jag skaffade barn med fel person. Jag skulle inte vilja få det ogjort för min dotter 'r ju det mitt allt. Även om hon har en idiotisk pappa

    Jag känner igen detdär med annan stämning då han kommer hem från jobbet så var det för oss också. Jag och dottern hade det alldeles underbart på dagarna, no worries Tills Han kom.. då låg ilskan, sorgen, sveken, oron och bråken i luften.

    Nu har jag levt ensam med dottern i 6 månader och det finns inget på hela jordklotet som skulle få mig att gå tillbaka till den hemska mannen men vissa dagar kan jag nästan bryta ihop av ensamhet. Jag saknar att få uppleva VÅRAN fina dotter TILLSAMMANS med pappan, inte på varsitt håll, för alltid
     
    Men jag och pappan är ett avslutat kapitel så det är bara att gilla läget. Nu är det jag och min dotter och vi ska göra "våran grej" ihop hon och jag

    Jag brukar försöka tänka att det är mycket bättre att vi separerade NU än kämpa förgäves i några år och sen separera då hon är medveten om att mamma och pappa skils åt.
    Nu kommer hon vara så inne i det från början och kommer aldrig behöva lida av det ett enda dugg och hon har heller aldrig behövt uppleva några bråk

  • Anonym (strat)
    Anonym (funderar) skrev 2012-03-23 21:26:45 följande:
    Man kommer väl alltid kunna hitta nåt att skylla på för att slippa ta tag i beslutet. Men just nu undrar jag bara vad som skulle hända med boendet för våran dotter om vi separerade nu. För vi har ju gemensam vårdnad och mina föräldradagar är snart slut och då ska han vara pappaledig. Skulle våran dotter automatisk få bo hos honom som är ledig då eftersom jag måste börja jobba och hon är för liten för dagis? Det skulle jag inte klara! För vad jag förstått så rekommenderas inte vv för så små barn. Då måste jag ju hålla ut några månader till..
    Jag tycker att du ska ringa till socialstyrelsen, familjerätten och fråga dem hur ni ska göra med boendet om ni ej kan komma överens d.v.s om han vill ha varannan vecka redan nu och du vill INTE det.

    I värsta fall blir det dom, som avgör hur umgänget ska se ut men jag kan ju berätta att familjerätten rekommenderar i regel inte varannavecka förrns 2-3 års ålder men det är dock bara en rekommendation...

    Jag är i samma sits  men en lång historia kort så fick dottern bo hos mig eftersom jag ammade. Jag var bestämt emot varannan vecka fast pappan ville.

    Nu har jag varit hemma med dottern tills hon fyller ett år sen ska pappan vara pappaledig.
    Mitt förslag är att jag lämnar henne hos pappan på morgonen innan jag åker och jobbar och hämtar henne efter jobbet. Så hon sover hos mig (kanske 1-2 nätter hos pappan) Har pratat med familjerätten och de tyckte det var en mycket bra ide
    Sedan början hon på  dagis men då har hon liksom  bott in sig hos mig och lämpligen börja lite smått öka tiden hos pappan för att till sist bli varannan vecka
    Pappan i detta fall skrev över dagar till mig så att jag kunde vara hemma så länge som jag planerat.
  • Anonym (strat)
    Anonym (funderar) skrev 2012-04-13 14:24:48 följande:
    Jag tror jag bryter ihop snart. Vi tillbringade ju påsken på varsitt håll och vi sa att vi skulle tänka igenom vad vi ska göra med allt, om vi ska dela på oss eller inte. Så kommer jag hem och den j...eln har varit så klantig och glömt radera på datorn att det första jag upptäcker är att han laddat hem och kollat massa porr när jag varit borta.. Och till saken hör att vi till och med varit till familjerådgivning för massa år sedan Ang hans porrsurfande (då han smyg porrsurfade samtidigt som han inte alls var intresserad av att ha sex med mig) och han bedyrat många gånger sedan dess att porr är ett avslutat kapitel för hans del (även fast han inte är intresserad av sex med mig nu heller).
    Jag har iallafall ringt familjerådg. Och dom skulle ringa tillbaks om en tid. Han får banne mig följa med dit annars är det slut direkt!
    Fan jag blir så arg och besviken. Jag tänker och vrider och vänder på detta konstant för jag vill ju inte separera utan hoppas ju bara han ska vakna och börja skärpa till sig och vara den pappa och sambo vi behöver. Medans han tar allt på så stort allvar att han väljer att porrsurfa istället.. Besvikelsen är så total just nu!
    Tycker inte att du ska överväga separation för att han porrsurfar....
Svar på tråden Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...