Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

Sparar denna tråd!

Usch känner igen mig i så mycket, men min son är 14 mån snart. Har funderat på att lämna för det är så mycket bråk o osämja, men jag klarar inte att gå. Man är ändå på nåt sätt tryggare i det man har. O att inte få träffa min son varje dag är en omöjlig tanke. Han är ju mitt allt. O jag ammar ännu. Lämnar jag vill jag flytta tillbaka dit jag har mina nära o kära på andra sidan landet. Sambon vill ju bo kvar här. Hur löser man sånt!?! Usch o fy vad svårt sånt här är.

Tror inte det är konstigt att man ger sig själv skuld när man funderar o processar om ett sånt beslut. Lätt hänt att man blir skuldfylld av att vara den som vill "förstöra"förhållandet överhuvudtaget..

Just nu är det som du skriver gabardin. Man är i väntan på att det ska bli bättre efter ett år av träta. O bättre blir det ju inte av sig själv. Båda måste ju vilja göra en förändring..

Jag blir för min del tokig på att ha så jobbiga nätter o inte få hjälp av sambon. Spelar ingen roll om vi lyckas bygga upp nåt på dagtid. Jag känner avsky när jag tar en timmas läggning, 3-4 uppvak undernatten o morgon kl 5, medans han sussar så gott o börjar svära o bli arg på vår son så fort han blir tvungen att hjälpa till, så sonen gråter o ändå vill komma till mig. Det tär sönder denna relation o nätterna är alltid svåra. Ofta 5-10 uppvak varje natt. :(

Gabardin... Du hade kunnat skriva om mig i det mesta. Fast min sambo har blivit bättre på att engagera sig dagtid på sistone. Men han har faktiskt varit elak i situationer, både mot mig o sonen.

Usch så tråkigt att höra TS! Lider med dig. Men avstånd kan ibland vara bra, för att få distans o tänka. Tycker det är hemskt att han verkar så obrydd.

Och garbardin, det är tänkvärt det du säger. Jag har satt gränser, vi går till familjerådgivning o pratat mycket om hans dåliga beteende. Det som åtminstone är bra är att han kan erkänna sina fel o vilja bättra sig o visa ånger. Men har svårt att aldrig mer upprepa beteendet.

Usch blir så ledsen när jag hör era historier! :( tycker sambon försökt bättra sig på några plan. Det är ju steg i rätt riktning. Tyvärr hjälper han inte till på nätterna än o det är jobbigt.

Sex! Ja sex är lösningen på allt anser även min sambo. Ett bra tag sen jag skrev här. I onsdags när jag åkte till jobbet bröt jag ihop o bara grät o sa att jag slutat hoppas på vår relation o att jag bara inre klarar av att dela på vår son.
När jag kom hem på kvällen bad han mig fe honom en månad för att han skulle visa att han kan bättra sig. Vi har redan haft hemska gräl o vårt barn betedde sig som att han var helt förstörd i helgen. Grät så smärtsamt o lidelsefullt o klamrar sig fast vid mig, bara mig o bara vill amma amma amma. Är rädd att han är så för att vi grälar så, men det kan förstås vara en separationsfas också. Han är 16 månader.

Det jag stör mig på mest är att jag nu jobbat heltid, sambon är föräldraledig o ändåär det jag som tar alla uppvak på nätterna. O vår son vaknar ofta, vi utreder hans sömnproblem just nu. O inte ens på morgonen när jag behöver göra mig klar till jobbet går han som får sova hela nätterna upp utan tjat o han orkar inte engagera sig så sonen gråter o vill upp i min famn hela tiden. Manblir ju helt trasig. O sonen verkar vara det med. När de är själva på dagarna fungerar det uppenbarligen bra mellan dom, men det är som han släpper allt ansvar så fort jag är hemma.
Har sjukat mig två dagar nu. Är visserligen sjuk , menfrämst vill jag ge sonen trygghet när hanär så orolig o mammig. Då är det som att sambon ser det som vilken annan dag som helst då jag är ledig. Slår på datorn o sitter med sitt o tänker att jag är med sonen.
Det jag funderar på mest nu är ju hur man gör med umgänget om man separerar. Ingen varannan vecka skulle jag acceptera. Sonen är alltför liten, ammar än o har extrem separationsångest.

Det känns som att du har det riktigt tufft också gabardin. Vad är det som händer i juni? Hur gammal är er dotter? Ledsen, minns inte. O med flytt, letar du till dig o dottern eller för er tre. Förlåt att jag har svårt att fatta.