Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

Jag gjorde slut med min första dotters pappa när hon var 8 månader. han var ständigt otrogen och våldsam på fyllan. Det var dock inga problem med dottern. Vi kom överens att jag skulle ha henne i veckorna och han varannan helg tills hon blev större. Jag ammade så det var därför så sällan. Men han kom upp till oss i alla fall och umgicks och så. Våran relation har varit tämligen stormig pga hans alkoholproblem och spelmissbruk men nu har vi faktiskt en jättefin relation. Han kommer nog aldrig att nomineras till Årets Pappa men han gör så gott han kan och det accepterar jag. Han är inte min favorit i världen men han är min dotters pappa och jag känner respekt för honom att han försöker ordna upp sitt liv Äntligen!

Om du känner att relationen har kommit till slutstationen, så behöver det inte vara några problem med ett barn eller inte. Det är väl bättre att växa upp i ett harmoniskt hem med en mamma här, och en pappa där eller tvärtom, istället för att växa upp under ett tak fyllt med spänningar och olust?

Min dotter har mått bra hela uppväxten trots lite vägbulor =)

Jag separerade med min första dotters pappa när hon var ca 8-9 månader. Han hade stora spel- och alkoholproblem. Han var ständigt otrogen, värst var nog när jag hade värkar med dottern och han knullade på grannen i lägenheten brevid samtidigt(skulle hjälpa henne flytta en soffa hette det visst).
Han var mycket våldsam och aggressiv när han drack. Han kastade omkull mig flertalet gånger och tog strypgrepp när jag var "uppnosig".
Första natten hemma efter BB kom han hem dyngfull och ville ligga. Det går inte sa jag och påminde att jag fött barn för några dagar sedan. Då började han skrika att jag hade knullat andra under kvällen när han var ute och söp, han blev så arg så han sparkade in vår dotters vagga i väggen så den sprack. Hon låg i vaggan.

Han fortsatte att supa och spela bort vartenda öre vi hade. Men det sa han inte till mig. Fick veta av en bankman när jag skulle ta lån att jag hade närmare 60 000 kronor i skuld hos kronofogden. Han hade gömt breven från inkasso och fogden. Boy was my face red...

Efter hot om att kasta ut vår dotter genom fönstret då hon grät, slag, strypgrepp och ständig otrohet fick jag nog och stack. Flyttade hem till en tjejkompis och försökte trava på. Han ringde konstant och hotade med att han skulle ta våran dotter och jag skulle aldrig mer få se henne. Han skulle minsann dra iväg till Stockholm eller kanske ett annat land sa han. Nu visste ju jag att han inte ens hade pengar att köpa mjölk för så det skulle nog inte bli någon resa vare sig till vår huvudstad eller annat land...

Han gav upp efter ett tag(med lite hjälp av min mammas mer eller mindre mordhot) och stack till Stockholm ett par månader senare. Och hamnade i fängelse. Nån misshandel eller nåt. Mindre relevant.

Det har inte påverkat min dotter något negativt att jag stack. Det hade nog varit värre om jag stannat.
Jag och min tjejkompis flyttade till ett jättefint hus som vi hyrde, vilket mer liknade ett kollektiv och min dotter mådde toppen!

Tyvärr(?) skärpte hennes pappa till sig efter fängelsevistelsen och började ta upp kontakten igen. Nu ses de lite då och då, och min dotter älskar sin pappa. Tyvärr kommer han inte bli nominerad till Årets Farsa någon gång snart och jag önskar faktiskt att han bara försvann ur hennes liv.
Han ringer på fyllan och lovar att komma och hämta henne, men gör aldrig det. Stänger av sin telefon så hon kan nästan aldrig nå honom.

Jag önskar att jag hade haft stake att pipa iväg tidigare. Jag hade tur att ha starka personer runt mig som hjäälpte mig när jag själv var en svag liten människa.

Finns det ingen vilja hos den andre att vara med och förändra relationen är den dömd att misslyckas och då gör man bäst i att sticka så fort det bara går(om man mår dåligt). Det är inte meningen att bara en ska anpassa sig efter den andre.