Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

Man växer när man får barn. Som mamma. Så är det bara, nästan alla får plötsligt "råg i ryggen" och ser sanningen i vitögat. Det kan gälla en aggressiv partner eller en kvävande släkting eller en väninna som bara tar och aldrig ger. Man tappar förmågan att låtsas att det nog är ok, antar jag.

Jag hade tur. Jag lever fortfarande med den man jag gifte mig med -90, mannen jag har sex barn med. Men visst blev det turbulent när vi fick barn, för vissa saker var helt enkelt fel. Jag hade låtit honom köra över mig på rätt många sätt, hade t ex bara tagit för givet att hans jobb alltid var viktigare än mitt osv.
Hade också tagit för givet att det var ok (och mitt fel) om han skällde ut mig för någon småsak för att han var på dåligt humör (kanske för att det var stressigt på hans jobb).

Men det gick ju inte när man hade småbarn. Barnen kom i kläm. Och jag såg plötsligt hur fel vissa beteenden var (beteenden som vi båda hade med oss hemifrån på olika sätt).

Nu 22 år senare har vi ett jämlikt förhållande. Det är inte turbulensfritt vilket jag tycker är lika bra det, konflikt - rätt skött - ger utveckling. Men vi har det underbart.

Med vilket jag inte vill säga att det måste vara fel att separera. Som sagt, jag hade tur, min relation gick att bygga till något underbart, även om det sved och vi var tvungna att växa och förändras båda två. Jag fick tuffa till mig massor för att få det att fungera.

Men detta att man växer när man får barn -. så är det bara, så lyssna inte på kritikerna som undrar varför ni skaffade barn med ett as, varför ni inte gick innan osv. Man SER det helt enkelt inte.