Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

har läst en del och känner igen mig fast vi inte har fått barn än. jag och min sambo har haft det rätt knepigt mellan varven. vi har det superbra också, men jag är så förbannat orolig att det inte ska gå att ha barn tillsammans. vi vill båda ha barn och har diskuterat fram och tillbaka om när det ska ske, det känns lite som att det är "nästa steg" i vår relation. men samtidigt har vi stora problem ibland och jag känner att risken är stor att det inte kommer funka med barn. känner igen mig i det en del skriver och tänker att det är stor risk att det blir samma för oss. undrar vad jag ska göra... det är ju lite konstigt att lämna för att jag förutsätter att det inte kommer funka att ha barn ihop. men att stanna och försöka fast jag är rätt säker på att det kommer bli skit, låter ju inte så smart det heller.

gabardin skrev 2012-05-23 14:47:33 följande:

Ja shit alltså. Det FINNS ju de som växer med uppgiften också. Avgörande för mig tror jag är: klarar han att man ställer krav på honom? Går inte det nu så kommer det knappast gå sen heller. Klarar man att samarbeta även i pressade situationer, så har man iaf en liten grund att stå på. Gemensamt för de här männen tycker jag verkar vara att de inte är någon att hålla i hand när åskan går, sas.

Det är inte så romantiskt att bryta en relation pga att man förutser problem i en situation som inte har uppstått än... Dock kanske det kan vara ansvarsfullt. Framför allt gentemot ev framtida barn.

Säger jag, som INTE gjorde det. Men vi hade det bra som par utan barn, och jag visste inte vilka egenskaper hos honom som skulle förstärkas eller tonas ner. Vi gjorde inte jättemycket grejer ihop, men jag antog naivt att det skulle bli mer så automatiskt när barnet kom. Jag förlåter mig själv, men förstår nu bättre de som har en "kravlista" på den man de tänker skaffa barn med.

tack gör svar! det är just dom banorna jag funderar i. det går att ställa krav och kompromissa men det är svårrott och komplicerat. alltid. och han kan stölla upp jättebra, men om det blir för tungt för honom så drar han sig bara undan. ikväll sover han över hos en kompis för att han tycker det är jobbigt mellan oss, vi har inte ens grälat. så kan man ju inte bete sig om man har barn och allt är pressat och båda har sömnbrist... tror iofs att han skulle bli en superbra pappa, men att samarbeta efter en separation skulle också bli sjukt knepigt. men jag vet inte, det kanske bara är mina egna nojor. har varit fint att få läsa om era erfarenheter iaf.

Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

INNEHÅLL