Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

Tassar för att hitta tillbaka

Hur får man sig själv att fatta att förhållandet inte kommer bli bättre trots att man hoppas varje gång han säger att han ska skärpa sig?

Jag lever som en ensamstående och tar hand om allt ensam mest hela tiden (även bilservice osv) och jag orkar inte längre.
Inget fungerar. Inte hushållssysslor, barnen (vi har två, ena under året), sexlivet är dött för att jag inte vill/orkar känner ingen lust alls, ekonomin kämpar jag med för att det ska gå ihop osv i all oändlighet.

Hans största (och enda?) problem är tydligen att sexet inte fungerar men hur i all världen ska det fungera när jag inte ens hinner duscha dagligen? Är knappast nåt jag prioriterar då.

Jag tjatar/försöker prata på ett kreativt sätt om det mest varje dag numera för att få nåt att hända.
Och ja män kan vara så enkelspåriga. Min karl sa vid ett tillfälle "om vi har mer sex regelbundet tror jag att det andra löser sig också för då blir vi lite gladare" ordagrant.
Jovisst, eller hur. Jag tror inte alls att disk mm görs av sig självt... :-/

En annan sak att fundera på också är:
Kan tilliten komma tillbaka? Kan man känna positivt/romantiskt för sin sambo igen? Eller blir det bara nåt halvdant förhållande där sveken har skadat alltför mycket?

Idag är en sån där dag då jag har bestämt mig trots att karln anstränger sig och försöker vara bästa sambon någonsin.
Jag vill flytta och inte ha med mig honom. Han kör ju ändå sitt race och lever sitt liv mest bredvid mitt och barnens.

På så sätt kanske vi skulle kunna hitta tillbaka till varandra eller så skulle vi inse att vi faktiskt inte borde leva tillsammans. Det har gått så långt att jag inte känner varmt för honom någon gång som kvinna till en man brukar göra. Visst kan hjärtat hetta till men det är enbart när han leker med barnen och de skrattar så de håller på att storkna.
Jag känner mig helt tom och slutkörd som det är nu.

Jag trodde verkligen att han skulle ta mer ansvar här hemma mm (han sa ju det) därför skaffade jag ett till barn med honom. Jag hoppades så på det han lovade men tyvärr var jag för naiv och dum för att inse att det inte skulle bli så :-/

Fy sjutton vilken gris
Kramar till dig!