Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

Hej har inte läst de andra svaren men ja kände alltför väl igen mig i din situation. Ja hade vid den tiden min häst oxå o de va så sjukt att trots att pappan var hemma så va ja tvungen att fixa barnvakt till dottern de timmarna ja fixade med hästen varje dag. Pappan hade inte tid att ta hand om sin dotter somdå va 2-4 månader gammal. Det va tydligen viktigare att sitta vid datorn o spela eller umgås med kompisar. Han skulle ha varit pappaledig en kort period men de första han gjorde då va att åka till stan i köpa några nya dataspel så att han hade nåt att göra när han va hemma o va pappaledig... Ja gick bara o väntade på att hennes dopdag skulle komma för ja hade äntligen bestämt mig för att nu va de nog! Ville vänta tills efter dopet eftersom de varit planerat ganska länge o de va mkt släkt o vänner som skulle komma från både min o hennes pappas sida. Kändes helt enkelt för elakt att kasta ut honom innan. Min mamma o mina närmaste kompisar visste vad ja skulle göra på dopfagskvällen men tror inte någon annan anade även om de inte kunde missa hur dåligt vi hade det ihop. Jag tror att de e lättare att ha ett fast o bestämt datum för sin egen del då hinner man vänja sig vid tanken ordentligt o även förbereda sig med att tex kolla vart man kan sova några dagar/veckor om de inte so I mitt fall va MIN lägenhet. Ja hade dock ändå kollat med mina föräldrar så ja kunde sova där några nätter tillsammans me min dotter om de skulle bli ännu mer bråk o han inte flyttade direkt. Detta var de absolut bästa beslutet ja tagit o främst gjorde ja de för min dotters skull. DÅ va de tufft men idag när hon är 4,5 år så mår hon nog mkt bättre av att ha två glada föräldrar som inte bor ihop än två ständigt arga, trötta o ledsna föräldrar. Jag tyckte beslutet va lättare att ta när dottern fötts än tidigare för precis som för dig T S så va ju vårt förhållande inte alls bra innan dottern föddes heller men då kunde man leva me de eftersom de bara handlade om sig själv då. De va liksom lättare att "skylla på" att de va för dotterns skull. Blev lättare att stå fast vid beslutet o fullfölja det då. Vi har haft våra duster genom åren som separerade o varit hos familjerätten mm oxå. Ja valde att behålla min ensamma vårdnad om dottern när hon va några månader gammal o faderskapet skulle skrivas under. Ja är jätteglad för de idag. Däremot hindrar ja henne absolut inte från att träffa sin pappa o umgås me honom. Idag har han henne varannan helg plus någon enstaka gång extra. Ja hindrar dem inte från att träffas alls men det har blivit varannan helg o