Anonym (kunde varit jag) skrev 2012-11-08 03:57:33 följande:
Alltså gud vad skumt, men häftigt. Jag kom helt plötsligt på att tänka på den här tråden idag och tänkte att jag kanske skulle skriva ett inlägg, och när jag loggar in så ser jag att du redan skrivit gabardin!
JAg skulle kunna säga att vi har det ungefär som er faktiskt. Vi aldrig kommer få den breaken man egentligen behöver ta från varandra när man gjort slut. Det är ju lite svårt när man har barn ihop. Jag tror att det finns väldigt få välfungerande separationer faktiskt. Det är nog alltid ganska jävligt. Vi har haft det mycket upp och ner, men det börjar bli lite bättre.
För honom går det dock ganska bra. Inte jättebra men han verkar klara sig ok. Ibland säger han att han gillar hur han har det nu när vi inte bor tillsammans, och det är ju positivt,
Vi har bråkat en del men jag tycker det gått över förväntan. Vi kan oftast samsas om tider och umgänge med dottern och han ställer upp för det mesta om jag behöver hjälp. 2 gånger har han inte kommit på avtalad tid när jag skulle iväg till jobbet för vi hade bråkat, men han tog sitt förnuft till fånga till slut och kom och tog hand om dottern. Det var förjävligt då men jag tycker som sagt ändå att det går ok. Det kunde varit mycket värre och jag hade inte trott att det skulle funka så "bra" som det ändå gör.
Jag mår rätt dåligt och det dåliga samvetet gnager i mig så klart. MEN! Det var ändå det bästa jag gjort! Och jag mår så mycket bättre än vad jag gjorde när vi bodde tillsammans. Jag känner att jag gjort det rätta trots att jag är sargad och känner mig rätt misslyckad ibland.
Jag har börjat gå till en terapeut och det hjälper mycket. Jag behöver få ventilera all skit jag varit med om och hur det påverkar mig. Det är mycket rädsla, oro och ångest som ligger kvar och gnager. Jag vill göra allt för att vara en bra mamma till min dotter och för att vara det måste jag må bra i mig själv.
Jag känner att trots att detta var förjävligt så har jag lärt mig en hel del. Framför allt att aldrig någonsin bli tillsammans med någon som har det minsta spår av något beteende som min exsambo har.
Jag har skrivit en lista på 27 "krav" en ev framtida ny partner ska uppfylla. Det kanske låter löjligt men jag tror det var bra.
Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig men jag försöker blicka framåt och jag ser trots allt ljust på framtiden.
Tvillingsjälen där! Det låter ändå som att det funkar, det är ju skönt. Det där dåliga samvetet, det värsta är väl att man valde så fel från början, liksom. Jag känner absolut att jag gjort det bästa av situationen så som den blev. Det verkar som att du också känner så. Det hade varit en miljon gånger värre att stanna. Vet inte om jag borde eller inte borde gå tillbaka i tråden och se vad jag skrivit, som en uppmuntran (eller deppning)...
Jag har också funderat på hur den där listan skulle se ut. Vad har du på din? Högt upp på min just nu är nog att nästa person måste ha ordnad ekonomi, arbete och bostad. Småborgerlig kärring har han gjort mig till nu också! Den här relationen har tagit bohemen ur mig på många sätt.
Ordning&reda som sagt.
Hålla det han lovar (men det är så luddigt)
Öppen med vad han håller hus och vad han gör
Inget osunt uppslukande intresse
Förmåga att sätta sig själv åt sidan
Självdistans, självinsikt, självkritik
Egen drivkraft
Förmåga till samarbete
Sen allt det andra, det vanliga positiva som gör att man faller... ja man kan ju hålla på länge, men de ovan nämnda sakerna är fanimej inte orimliga.
