förstöra heliga skripter

Du menar det där med att vara kränkt bara är en känsla som inte berättigar till mer än att personen känner sig kränkt?

Aboslut, men det i sig är inte ett argument eller något som visar att man har rätt.

Vem har påstått att du inte får vara arg? Du får vara hur arg, kränkt eller upprörd du vill.

Poängen är att det i sig inte är ett argument för någonting.

Det jag ville komma fram till är att "Jag är kränkt" inte tillför något till en diskussion eftersom det inte är ett argument. OM det vore ett argument så skulle det kanske vara mitt huvudargument i diskussion med folk som är religiösa eftersom jag utan större ansträngning skulle kunna känna mig kränkt över att:
- Bli dömd till helvetet (eller motsvarande) för att sakna tro.
- Att någon överhuvudtaget kommer på tanken att hota en konstnär som ritar vad han vill.
- Att det finns människor som lägger tid och pengar på att försöka visa att sagor och myter skulle vara gudomligt uppenbarade på grund av att en del citat - om de tolkas på "rätt" sätt - kan bekräfta kunskap vi fått vetenskapligt.
- Att folk i en seriös diskussion överhuvud taget anför som argument att "gud" anser det ena eller det andra.

Ja, som sagt. Om att bli kränkt vore ett argument så skulle vi kunna sitta och vara kränkta till korna kommer hem. Om man istället kräver rationella argument i en diskussion kan man ju faktiskt nå konsensus eller åtminstone komma vidare.

Min poäng - för att förtydliga - är alltså att det inte finns något som hindrar dig att blir kränkt bäst du vill men ifall du tycker att min och andras yttrandefrihet ska begränsas på grund av det så är det viktigt att du förstår att i ett samhälle där den typen av kränkningar är förbjudna så lär det vara de religiösa minoriteterna som blir belagda med munkavle först.

1) Visst kan det tillföra diskussionen något men det är fortfarande inte ett argument.

2) Varför skulle jag inte kunna känna mig kränkt över att någon påstår att jag förtjänar att torteras i evighet på grund av val jag gör i livet?

3) Har jag påstått att jag anser att jag ska bestämma det? Jag bara visar att man kan välja att bli kränkt över vad som helst och om det skulle ses som ett argument så skulle det spela roll.

4) Jag argumenterar också utifrån min livsåskådning och min övertygelse. Däremot så anser jag att jag måste komma med argument, håller du inte med om det?

5) Du har inte förbjudit någon något eftersom du till att börja med inte har den möjligheten. Du har däremot vid upprepade gånger ansett att andra "typer" av yttrandefrihet vore bättre - och i din tolkning har det inneburit mindre yttrandefrihet.

1) Har jag ifrågasatt det?

2) Varför utfärdas en fatwa mot Rushdie? Han har skrivit en bok som anses vara osann och det gör att han ska dödas -  för att muslimer blir kränkta av något de anser vara osannt.

3) Jag kan ju också - som Morticia klok påpekar - välja att inte vara så känslig och reagera på det sättet.

4) Du har inte makten men du är definitivt en förespråkare av begränsad yttrandefrihet.

Kan du förklara det för Halal för vi verkar inte nå fram.

1) Om jag skulle inleda varje inlägg med att jag känner mig kränkt över att utmålas som en dålig person för att jag inte tror för fem öre vad er profet säger - skulle det tillföra något?

2) De som anser att det är rimligt att bli kränkt till höger och vänster kan väl tänkas hålla med.

3) Ja, de kanske känner sig kränkta av en mängd orsaker. Troligen för att de uppmuntras att uttrycka sådana känslor för att avleda uppmärksamheten från att de i övriga frågor saknar yttrandefrihet och inflytande. Om man dessutom får lära sig att vara kränkt är något som fungerar som ett argument så är det klart att man använder det. Det är inte unikt för muslimer. En del högskolor har haft problem med att underkända studenter blivit kränkta av det ena eller andra skälet. Lika uselt argument där som i andra sammanhang - men som sagt - i den del fall funkar det. www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/forst-krankt-vinner

4) Men var ska man då dra gränsen? Om jag nu anser att det är kränkande att män och kvinnor inte har samma rättigheter och skyldigheter i alla sammanhang - ska då alla muslimer sluta tala om sin tro eftersom den faktiskt innehåller mängder av sådana element?

1) Genom att bejaka eller uppmuntra vissa känslor förstärks de ju. Alla sådana där aggressionsövningar där man ska "slå ut sin ilska" är värdelösa eftersom det ger kroppen en positiv feedback - och därmed förstärkning - av aggressiviteten. Om man uppmuntras genom att man får sin vilja igenom eller får positiv uppmärksamhet när man är - eller agerar - kränkt så lär det ju bli mer av den varan. Det är ju knappast en slump att så många tekniker när det gäller barnuppfostran går ut på att avleda eller ignorera vissa beteenden just för att inte skapa positiv feedback.

2) Men om jag fortsätter att känna mig kränkt över att kvinnor inte har samma skyldighet att gå till moskén, hur gör vi då?