Lever vi jämställt?

Framförallt känns det som ni inte delar ansvaret. Varför har inte han några ansvarsområden?

Nej, det låter inte jämställt för fem öre. Men väldigt likt som vi har det...
Jag ansvarar även för att köpa barnens kläder, kolla vad som behövs till varje säsong osv. Utrustning som skridskor, skidor, badgrejer... Hitta och anmäla barnen till lämpliga aktiviteter, skjutsa till. Presenter till pedagoger. Föräldramöten. Presenter till jul, fördelsedagar osv, både egna barn och deras kompisar, släkt.  

Känner igen mig. När det gäller vår uppdelning av det praktiska är jag ganska nöjd, men skulle villa dela mer på logistiken och planeringen.

Nej inte jämnställt för fem öre:)

Oj, vad gör han då?

För att det ska vara rimligt att ta ansvar för dagisbiten krävs ju nästan att han hämtar och lämnar ibland. Då kommer han ju se vad som behövs, vilka kläder osm håller måttet och vilka som inte gör det.

Handlar han så kommer han börja fundera på _vad_ han behöver handla.

Vad är anledningen till att du alltid handlar och hämtar/lämnar och går det ändra på?

Tvätten vore ju en ganska enkel grej att överlåta på honom men då måste han få vara ansvarig helt ut också. D v s tycker han att barnen har kläder så han kan tvätta imorgon ist för idag så måste han få hållas även om det innebär att han då klär ungarna i rutig överdel och randig nederdel i helt olika färger. Du kan inte kräva att han sköter tvätten efter dina önskemål för då kommer han lessna. Jag har själv gett upp och sköter tvätten (men då sköter han i gengäld i princip alltid köket) just för att jag inte står ut med att inte få de kläder jag vill ha rena till mig och barnen rena i tid. Han är nöjd så länge något är helt och rent och struntar fullkomligt i matchning. Kan säga att det är många mornar jag biter mig i tungan när han klätt barnen till dagis för kombinationerna är förskräckliga men valet är ju att jag alltid gör allt själv eller håller käft. För han är nöjd, barnen är nöjda och barnen är hela rena och funktionellt klädda och jag kan inte kräva att han ska ha samma smak som mig. Börjar jag klaga och ändra kommer han bara tycka att då får jag väl sköta det själv då, med all rätt.

Kan ni inte sätta er ner och bestämma vem som ska ha ansvar för vad, och de bitarna måste du då släppa, helt, annars går du bara in och räddar honom och han kan fortsätta. Jag bestämde mig för att min man fick ansvara helt för ett barnkalas ett år och höll på att få en hjärtinfarkt när inget var fixat ett dygn innan men han rodde ihop det på slutet elt ok. Kanske inte som jag gjort det men barnen var nöjda och glada och det var lyckat.

Det jag har lärt mig är att vill jag ha något på ett speciellt sätt får jag göra det själv, överlåter jag något måste jag ge f-n i att vara där och peta och det man kommer i kontakt med blir man också automatiskt insatt och involverad i, kommer in i tänket och tar ansvar.

Ja, vad gör han? Han ansvarar för att vi har ett fungerande bredband. Typ.

Visst, han lagar mat ibland (efter att ha frågat "vad blir det för mat idag?") han gör i ordning efter middagen ibland och tömmer diskmaskinen, går ut med soporna. Men det är inget han alltid gör. Jag gör det minst lika ofta.

Har pratat och pratat med honom om detta, att jag inte orkar eller vill vara någon projektledare i familjen. Hur får jag honom att förstå? Hade varit en sak om jag hade varit hemmafru men jag jobbar ju nästan lika mkt som han. Den dagen jag och barnen är lediga vill jag inte lägga på att städa och tvätta.

Han vill mig väl, uppmuntrar mig ofta att gå iväg och göra något på egen hand. Han är ingen dålig och dum machokille men han ser bara inte allt som ska göras. Suck!

Låter som hos oss :/

Vad händer om du helt enkelt bara slutar curla honom?

Jag antar att du själv har svaret på detta eftersom ni redan haft diskussionen. Nej självklart är det inte jämställt. Inte för fem öre. Men det blir ju kanske ännu tydligare att se om han får skriva en lista på vad han anser att han har för ansvarsområden. Alltså, vad egentligen gör han? Har du bett honom skriva en lista?