Å, jag blir så ledsen. Har precis kommit hem från en jobbrelaterad träff där det var med 2 bebisar + ett antal gravida. Blir ständigt påmind om vad jag inte har nämligen en ingen bebis och ingen på gång. Fick utomkvedshavandeskap i somras och ett missfall på det i höstas. När skall det bli min tur? Har försökt över ett år nu! Att något så glädjefyllt som barn kan göra en så ledsen.
Känner igen mig i det flera skriver. Jag är själv väldigt ledsen idag efter att av en slump träffat på en granne (som vi har hyrt bostad av tidigare, så vi är bekanta) och nu visade det sig att hon är gravid! Så typiskt, varför just nu när allt känns så mörkt för vår del och vi kämpar hela tiden.. Känns mycket jobbigare än när svägerskan visade sig vara gravid för ett par månader sen, jag vill att hemmet är en frizon där jag inte riskerar att stöta på nån jag känner som är gravid så fort jag går ut i trädgården eller tar en promenad längs vägen
... i dag fick jag veta att grannen är gravid.Fasen. Nu får man inte ens lugn o ro i själen i sitt egna område. Utan blir påtvingad även hemma...det räcker med alla jäkla bebisbilder o annat på fb...
Elakt?Ja....men just nu skiter jag i det.
=(
Hej alla måste få skriva av mig, allt känns skit just nu, jag och min sambo hat försökt att få barn i ca två år, började med pergotime i dec för att få ÄL , har visat ÄL dom två sista mån men inget + 
börjar må riktigt dåligt då alla Mina vänner har elle ska ha barn, hade en vän utan barn men fick reda på i dag att hon med ska ha barn , varför är allt så orättvist?? Känns skit att man inte kan glädjas för ens vänner, nån som har tips på hur man kan förtränga allt och försöka vara lite glad ??
börjar må riktigt dåligt då alla Mina vänner har elle ska ha barn, hade en vän utan barn men fick reda på i dag att hon med ska ha barn , varför är allt så orättvist?? Känns skit att man inte kan glädjas för ens vänner, nån som har tips på hur man kan förtränga allt och försöka vara lite glad ??
Jag och min sambo har försökt i 16 månader eller nåt sånt nu. Men vi bestämde oss för att gifta oss nästa vår. Vi förlovade oss för några år sedan men vi tänkte ju att bröllopet skulle kanske bli mellan "våra två barn" då barnlängtan var mycket större.
Men nu när det inte ens verkar bli Ett barn får vi försöka fokusera på nåt annat. Så nu går tankarna åt bröllop och kanske hjälper det lite att få bort tankarna kring ÄL och mens och andras graviditeter.
känner igen mig i era berättelser. Vi har försökt i 2,5 år och startade vår IVF resa i december 2011. Hittills 3 FET men inget pluss. Under vår IVF har jag fått inte mindre än 7 gravidbesked från vänner och familj. Båda mina närmsta grannar är högravida. Men det som är jobbigast av allt är att min lillasyster är gravid. Det gör att jag liksom inte kommer undan. Jag vill ju inte sluta umgås med min syster och andra vänner men det blir plågsamt påtagligt emellanåt. Senast igår fick jag frågan. " hur känns det att bli moster, måste vara jättekul.." Kändes som ett slag i magen, jag fick anstränga mig för att hålla god min. Jag vet jag ska vara glad för andras skull och det är jag väl men det känns väldigt tufft med alla dessa gravida med sina ultraljudsbilder, symptom och bebiskläder runt mig just nu.
Känner också igen mig precis...
Är sammanlagt fem personer i min omgivning som ska ha barn mellan juni-oktober. Bara! Och nya personer kommer hela tiden!
Känns jobbigt att inte kunna vara glad för deras skull. Har tröttnat på frågar "och när är det er tur då?". Den gör mig ledsen, vi försöker hela tiden.
Försöker tänka positivt men det är svårt. Vet inte riktigt hur man ska orka med att bli besviken varje månad.
Jag känner igen din ledsamhet TS. Jag ser bara gravida magar och barnvagnar överallt. Vi kämpade länge och gjorde ivf till slut- och lyckades! Jag blev gravid och vår bebis växte fint i magen, men så fick jag en akut infektion 3 veckor sedan vilket ledde till en tidig förlossning. Men min lilla pojke var bara 5 månader gammal och överlevde inte. Så hårt livet kan vara, först kämpa med att försöka bli gravid, sen gå igenom allt vad en ivf innebär, sen tro att all lycka i världen har skänkts till en, för att plötsligt förlora allt pga en JÄVLA INFEKTION. Nu gör det mer ont än någonsin att se glada gravida mammor. Jag är glad för deras skull men smärtan ligger i att konstant bli påmind om att vår bebis är begraven i en kyrkogård
Åh, jag hoppar in här med! Min syster har en underbar liten kille som är ett härligt substitut, men igår när jag och syster var och shoppade höll jag på att bryta ihop efter att ha besökt alla barnklädesaffärer i stan! Jag vill också köpa gulliga kläder till en bebis som är min! Vi har försökt cirka ett år, och jag har redan tappat hoppet