Hjälp mig att få in ett ord i SAOL

Naturligtvis är inte svenskan begränsad till de ord som återfinns i SAOL. Det vore ju helt horribelt om ett ord inte kunde användas i kraft av att det inte står upptaget där. Det är ju för övrigt bara att läsa innantill i förordet:

"Föreställningen att ett ord som inte står i SAOL inte tillhör svenska språket är inte ovanlig men förstås alldeles felaktig. Det måste tydligt sägas att denna lista är ett urval, att den utan svårighet skulle ha kunnat göras åtskilligt större, intill det ohanterliga."

Pärla i betydelsen att pyssla med pärlor, är uppenbart ett befintligt ord med en tydligt avgränsad bestämning. Jag ser inte varför det inte skulle kunna användas.

Men då torde det enklaste vara att rätta din kollega, snarare än att spela med i dennes missuppfattning. Sedan kanske ordet förtjänar en plats i SAOL i vilket fall, men det är ju i så fall en fråga skild från den ursprungliga om huruvida det är ett korrekt ord eller inte.

Hur definerar du barnspråk i detta fall? Att pärla är kopplat till en barnaktivitet köper jag, men det i sig kan väl inte diskvalificera ordet? Verbkonstruktion följer ju ett givet mönster för det svenska språket och går väl att jämföra med att pussla. Så vad är problemet?

>"Googla finns väl inte med i SAOL,"

Hade det inte gått fortare att söka på det, än att skriva ett inlägg?

Det kanske är självklart, men jag ser helt enkelt inte vad som är snuttifierande med att pärla. Det är ett verb som följer en etablerat konstruktionsform i svenska språket. Eller menar du att pussla, googla, vabba och hamra också är snuttifierande? Jag förstår faktiskt inte hur du resonerar.

Det sista jag skrev handlade bara om att jag funderade på varför du inte la 30 sekunder på att kolla upp om googla står i SAOL eller inte. Det var ingen kritik utan bara en fundering.

Frågan är vad man menar med ett riktigt ord. Min uppfattning är att pärla är tämligen etablerad.

Angående att det sammanfaller med ett befintligt substantiv, är detta inte ovanligt. En skiva - att skiva. En klocka - att klocka. En bräda - att bräda. Det i sig utgör inget hinder.

De är i alla fall tillräckligt vedertagna för att stå upptagna i SAOL.

Inte följaktligen. Vissa verb tar objekt, andra inte, Vissa verb kan båda ta objekt och användas utan. Att pussla, att vabba och att googla går till exempel alldeles utmärkt att använda utan objekt: "Jag gillar att pussla!" Sedan kan man fråga sig varför man måste ha ett verb som ersätter lägga pussel, men många upplever att det är smidigt att göra ett kort verb av det. Språket har många möjligheter, vilket gör det rikt.

Själv tycker jag pärla fungerar både med och utan objekt. "Kom ungar så ska vi pärla!" "Jag har pärlat ett halsband till dig."

Som jag skrev för över ett år sedan är det något oklart varför pärla inte skulle vara korrekt svenska. Ordbildningen följer ett etablerat mönster, det är vedertaget och har en klar och avgränsad definition. Vad är det som inte är korrekt svenska?

Åsikten att det skulle göra språket infantilt är än märkligare. Som sagt är detta ett vanligt sätt att skapa nya verb i svenskan. Vari ligger det infantila?