När misstänkte ni ADHD?

Hej, Förlåt om jag lånar tråden, men är det någon som har en tjej med adhd och hur har det visat sig? Jag har en flicka på snart 5 år som är totalt överenergisk. Hon är svår att få kontakt med i syfte att att få stopp på(även om jag är ganska säker på att det är medvetet selektivt från hennes sida), hon "bygger bo" överallt och med allting (flyttar alla mina, hennes och syskons saker till alla delar av huset, hela tiden), har svårt att komma till ro på kvällarna (har ofta timslånga monologer/lekar i sängen innan hon kan somna), springer, skriker, är allmänt hetsig, omedvetet våldsam. Hon har mycket väl utvecklad motorik och är väldigt duktig rent fysiskt, men har svårt för det inlärning av tex sångtexter (tex imse vimse) och sådana klassiskt "intellektuella" saker. Hon är också helt underbar, världens mest kärleksfulla, omtänksamma flicka som älskar att mysa med familjen. Hon har heller egentligen inga problem med att sitta stilla och fokusera på det hon för tillfället håller på med, förutsatt att det är något hon gillar att göra (rita, pyssla, etc.). Jag är inte alls säker på att jag egentligen misstänker ngt, då hon i princip endast visar denna vilda och okontrollerade sida hemma och aldrig på dagis, hos mormor/morfar etc.Jag är bara orolig att hon kan komma att få bekymmer under uppväxten och att jag inte är tillräckligt medveten för att hjälpa henne. Jag skulle därför uppskatta om någon hade lust att skriva hur ni upptäckte adhd/add hos er tjej. 

Jag undrar när ni misstänkte att ert barn hade ADHD?Började misstänka vid ca 4-5 års ålder Vilken ålder var barnet i? ca 4-5 år Hur betedde sig barnet? Humörsvängningar fruktansvärt mycket och ett specialintresse,vidare visade sig motoriskt och osv Hur gick ni vidare?Vi har inte kommit vidare förräns nu när han är 8 år.Skolan lyssnade inte på mig när jag tidigt vad om en utredning.Nu står han i kö för utredning av ADHD Vad har ni fått för hjälp och hur känns det i dag?Han har stöd i dkolan,är inte inne så mycket i klassen

Måste bara skriva lite om utvecklingssamtalet vi hade igår om dottern. Det visar sig att dom får ge henne lite extra hjälp också.
Hon har tex. svårt med den fria leken utan struktur och blir lite virrig av allt hon vill göra på samma gång. Dom får hjälpa henne att ruta in det lite och samla sig.
Hon fungerar bäst när hon vet vad som ska hända lite innan och med rutiner. Så dom ska göra en bildtavla nu så hon kan se vad som kommer hända under dagen.
Hon har svårt att slutföra det hon leker med och vill gärna gå från en sak till nästa efter en kort stund bara. Hon har inte tålamodet att sitta längre stunder med samma sak.
Sen verkar hon ha svårt i större grupp och blir blyg. Vågar inte räcka upp för att svara fast hon vet men detta har dom uppmärksammat och ser på henne när hon kan svaret. I mindre grupp fungerar hon bättre.
Sen har dom fått dela på henne och en annan tjej för dom skruvar upp varandra så dom får vara i varsin grupp.

Sen har dom en specialpedagog som kommer dit och är med barnen och observerar en del barn som behöver lite extra hjälp och dom har skrivit upp Tindra där också så dom kan få lite feedback från någon utifrån.

Ser ut som även hon kanske har något även om det är tidigt att avgöra just nu (hon är 4 år) eller veta till vilken grad men jag känner igen mig själv i hennes olika svårigheter. Men dom sa att hon alltid är glad och på bra humör så det va ju
skönt att höra.

Men det är så lätt att bara se sonens svårigheter eftersom dom är så tydliga så det va bra att vi fick till ett samtal. Men det är med lite sorg i hjärtat samtidigt att även hon kanske också har ärvt det. Man vill ju alltid att ens barn ska ha det smidigt och lätt mot vad man själv hade men positiva är väll att vi är medvetna om det och att dom får rätt hjälp redan nu som barn.  

Hej!
Jag förstår att det var skönt att få ett samtal om sitt barn men det är såklart väldigt lätt att tro att det är något fel på barnet då hon kanske avviker lite från ramen och då är det nog lätt att likna henne med sitt sykon.  När jag läser din inlägg om din dotter så reagerar jag egentligen inte mer än att hon i nuläget har ett större behov att kontroll och att bli stryd. Det är väldigt vanligt hos barn och blir mer el mindre tydligt med åldern. Hoppas att personalen kan vägleda henne till att både bli starkare och självständigare på förskolan. Vi är alla olika och det har vi rätt att få vara!

Kram