Hur löser jag min arbetssituation? Jag står inte ut länge till..
Dilemma.. Jag är 26, fyller 27 i år. Sambo i lägenhet.
Här har man arbetat heltid sedan 19 års ålder och nu är jag sen en tid tillbaka omplacerad.
Jag arbetar natt (gillar inte), ensamarbete (hatar), helger (hatar ännu mer). Arbetspassen är alltid fyra eller fem nätter i streck, 18-06. Mao så har man NOLL fritid mellan passen.
Idag har jag tagit min arbetstidsförkortning och lagt den så att jag alltid jobbar fyra nätter, varje passvända, aldrig fem.
Detta grämer mig så kopiöst, jag avskyr min arbetssituation. Här på företaget finns det INGA möjligheter till att bli omplacerad på nytt eller så, erbjudandet jag har fått är att företaget kan vara schyssta och säga upp mig om jag vantrivs, så att jag slipper karensen etc.
Jag har nått den åldern att barn och större boende (hus?) börjar bli intressant.. Lägligt.
Vad gör jag? Kastar mig ut i det okända vid just den tiden i livet som jag vill satsa på familjelivet?
Biter ihop (hemska tanke) och börjar planera att påbörja graviditetsförsök till hösten kanske?
Pluggar? Tar tjänstledigt till en viss procent?
Ta med i beaktning att min chef inte är speciellt samarbetsvillig och rätt så nonchalant.
Alla som arbetat på ett ställe som de vantrivs något kopiöst på vet hur jag känner, man kan inte hur enkelt som helst ”stå ut ett år till”, för vad finns då kvar av mig och min relation?
Det som retar mig så förbannat mycket är att jag hittills har haft en stabil ekonomi och OM jag nu viker av mitt gamla spår så kanske jag skaffar familj under JUST den tiden i livet som min ekonomi INTE är helt trygg. Detta gör mig osäker, men samtidigt vet jag inte hur länge till jag står ut på arbetet.
Ursäkta mitt röriga inlägg, men snälla någon – ge mig en ny infallsvinkel i skitsituationen!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-02 01:44
Jo, det glömde jag ju, en "liten" detalj

Jag söker andra jobb.