Orolig 5 åring

Hej! Skriver och hoppas på att få hjälp.Har en underbar 5 årig son som de senaste veckorna har blivit väldigt orolig för mej,Han är fruktansvärt rädd att något ska hända mej och allra räddast för att jag ska dö.Han har förut älskat dagis men vill inte gå längre då han är rädd att det ska komma tjuvar till vårt hus när han är borta ,jag tar dock honom till dagis varje dag,jag har förklarat på alla sätt att det inte kommer komma några tjuvar,att dörren är låst ,att vi har grannar runt om,att tjuvar inte kommer på dagen,det finns inga tjuvar där vi bor,osv.När jag ska bort någonstans och han är hemma med sin pappa är han nu livrädd att jag ska krocka på vägen,och han ringer mej från pappas tel 5,6 gånger när jag är borta,idag skulle jag hå ut och hämta något i bilen på parkeringen ,då följde han med för han var rädd att någon bil skulle köra på mej.Jag har sagt 100 gånger att mamma försvinner ingenstans ,inget kommer hända mamma men det hjälper inte,han är inte orolig för sin pappa eller någon annan på det här sättet.Jag är bjuden på middag om något. Vecka och nu har jag ont i magen för hur sonen kommer reagera när jag berättar att jag ska bort,Min man förstår inte alls,tycker att vår don ska sluta larva sej helt enkelt .Min kusin gick bort för några mån sen och det var då mycket prat om begravning och himmlen i familjen,kan det vara därför han känner så här?Han är annars väldigt utåtriktade våghalsig och framåt..Han säger att han vill se mamma hela tiden så ingenting händer .Hur ska jag göra för att hjälpa honom med det här ? Jag pratar mycket med honom hur han känner,min man tycker att jag gör saken större när jag pratar om det,har han rätt i det?hoppas på hjälp! Hälsningar Sanna hjälpa honom med det här ? Jag pratar mycket med honom hur han känner,min man tycker att jag gör saken större när jag pratar om det,har han rätt i det?hoppas på hjälp!

Hej!
Din son är just i den åldern när man börjar fundera över livet och döden och andra existensiella frågor. Dessutom har ni nyligen haft ett dödsfall i familjen. Detta tillsammans gör att han just nu blivit besatt av att du ska skadas eller dö. Dvs att han ska förlora dig.
Jag tycker att det låter som om du gjort helt rätt med att se till att han går till dagis , att ni fortsätter att leva ert liv på ett vanligt sätt där han hela tiden inte kan ha kontroll över dig.
Det jag tror är viktigt är att du inte ska försäkra honom om att det aldrig kommer att komma några tjuvar, att du aldrig ska råka ut för något, för det kan man faktiskt inte veta. Och det är precis det din son börjar ana. Det innebär att du inte ska förneka eller bagatellisera det han säger. Försök i stället att svara realistiskt. Det är det alla barn är räddast för i hela världen, det är att deras mammor ska dö. Sen kan du tala om hur ovanligt det är att mammor dör, men att det händer. Prata med honom om hur man ska göra då. Prata också om att du är rädd för att det ska hända honom något och därför använder du säkerhetsbälte i bilen etc
Det jag menar är att det är bättre att prata om saker han är rädd för, men inte agera som om det var omedelbart förestående faror i verkligheten. Visa att du tänker som han , men du vet att han har det bra på dagis. Du ska självklart också gå bort när du är bortbjuden och tala om det för honom.
Men jag vill också ge pappa lite rätt i att inte lägga för mycket tid och uppmärksamhet på dessa frågor. Avled honom när ni är klara. Hitta på roliga saker. Låt pappa ta med sig honom bort när du är hemma osv.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Orolig 5 åring

INNEHÅLL