Separation

Hej!

Har en hel del fundering angående separation. Vi är alltså inte gifta utan sambos och har en dotter på tre månader. Haft det jäkligt struligt från det att vi blev tillsammans i princip och har kommit fram till (efter flera månaders försök) att jag tyvärr aldrig mer kommer kunna lita på min sambo. Klarar inte av att leva i ett sådant förhållande så har därför börjat kolla upp vad som händer med vår dotter vid en eventuell separation.

Jag har ensam vårdnad och har haft det sen hon föddes men antar att det inte gör någon skillnad? Ser inget annat alternativ än att hon ska bo kvar hos mig, givetvis umgänge med pappan men bara bo kvar här tills hon är stor nog att ha exempelvis varannanhelg. Men är orolig över att pappan ska sätta sig på tvären, dra det till domstol och sen få boendet själv.

Vad är oddsen för det?
Har haft allt ansvar själv för dottern sen hon föddes och pappan beter sig tyvärr fortfarande som en barnvakt trots att jag har försökt att uppmuntra honom att ta mer ansvar för henne. Nu har jag dessutom slutat amma men han har fortfarande inte förstått att han nu kan ta lika mycket ansvar för henne när han inte jobbar. Jag är väldigt tveksam till om han ens är medveten om vilket ansvar det är att ha barn och tycker därför att det absolut bästa skulle vara om hon bodde kvar hos mig.

Någon som har varit med om något liknande och kan ge mig några bra svar?
Vill återigen understryka att det inte handlar om att ta ifrån dottern hennes pappa utan bara att jag tror att det bästa för henne är att bo hos mig och ha umgänge med pappan.

Hej! Vi separerade i början på mars men han flyttade inte ut förrän 1 maj. Jag har ju ensam vårdnad och gjorde det väldigt tydligt att det inte fanns något annat alternativ än att hon skulle bo med mig. De ses just nu två dagar i veckan och då ca 2 timmar och det har fungerat sisodär, hon är glad och nöjd när hon kommer tillbaka och så länge hon verkar må bra får dom umgås själv trots att han fortfarande ljuger om saker.

Jag gjorde så att jag ringde familjerätten och tog upp allt som hade hänt och hur jag tänkte kring umgänge. Fick prata med en jättebra tjej som bekräftade att jag tänkte rätt och också berättade att barn under 3 år inte ska ha växelvist boende. För mig kändes det otroligt bra att få ett "proffs" i ryggen för då kunde han inte hota om att gå till rätten för det skulle ändå inte leda till något alls. För övrigt försöker jag att vara trevlig vid hämtning och lämning och att underlätta för att de ska kunna ses för skulle jag inte underlätta har han övertaget om han går till rätten.

Kan inte ge dig något bra tips mer än att stå på dig och ring gärna familjerätten bara för att få bekräftat att du tänker rätt. Men var beredd på att alla i det här samhället hävdar att det bästa för barnet är att umgås med pappan och som sagt tidigare, ställer du dig i vägen för det är det du som framstår som dålig för barnet.

Barnet mår inte bäst av att ni fortsätter att leva tillsammans om ni inte mår bra, kom ihåg det! :)

Separation

INNEHÅLL