Uppfostran

Ok, för mitt bonusbarn bråkar alltid vid middagbordet och vägrar äta och vill 20 minuter senare alltid ha en macka. Medan jag säger NEJ, säger barnets pappa JA och till mig säger han "Han måste ju äta". Jag tycker precis som ni, att äter han inte de som serveras så får han helt enkelt vara utan. Svårt att få barnets pappa att förstå detta.. 

Jag håller helt och hållet med er. Då är det inte bara jag som är bossig och tramsig. Eftersom det kommer komma ett gemensamt barn i oktober så vill ju jag att jag och sambon är överrens om uppfostran och matvanor. För jag kommer aldrig tillåta att mina barn inte äter maten och sen tror de ska få mackor en liten stund efter maten. 

Jag vet dock inte riktigt hur jag ska göra för att få min sambo att förstå detta. Jag har tjatat om detta i flera månader.

Självklart slipper mitt bonusbarn äta sånt han inte gillar. Men oftast lagar vi sån mat som vi VET att han äter. Och jag frågar alltid min sambo om bonusbarnet äter de eller detta när jag lagar mat. (mest för att inte slänga i en massa han inte gillar)

Jag vet inte hur jag ska göra?!  

Ja men precis detta har jag sagt till pappan, att sonen/bonusbarnet lärt sig att slippa äta maten och ändå får macka senare. Men då säger han bara "Men han måste ju äta" Det är de svaret jag får. Och att låta sonen gå hungrig skulle han inte klara av, för då kryper ett dåligt samvete fram som han egentligen inte borde ha eftersom det är sonen själv som valt att inte äta det som serveras. 

Vi bråkar verkligen varje kväll vid matbordet med sonen trots att vi lagat den maten sonen själv bestämt, trots att vi lagar det vi vet att han älskar osv. Ändå bråkar han och vägrar äta.  

Jag ber pappan ta han där ifrån om han vägrar äta, men det gör han inte de heller. Istället mjäkar och tjatar pappan på sonen. Samtidigt kan jag tycka att man sitter ner när det är mat, vill han fortfarande inte äta efter 10 minuter, så tycker jag han ska gå där ifrån. Men nej då tjatar pappan på sonen om att han ska äta, mjäkar med honom som sagt. 

Vad menar du med att vi vuxna har ett problem? Och vad skulle det var för problem? 
Det enda vi vill är att han ska äta, gör han inte de så får han helt enkelt vara utan mat.

När jag växte upp fick jag minsann inte springa från matbordet som jag ville och gå och äta när jag ville. Varken hemma av mina föräldrar eller borta för andra föräldrar. Inte i skolan och inte på lekis eller hos dagmamma. Åt jag inte de som serverades så fick jag gå där ifrån hungrig för jag fick inget annat.  De tvingade aldrig mig att äta eller att sitta kvar, kanske fick jag sitta kvar tills mina syskon ätit färdig oavsett om jag åt själv eller inte. 

Barnet mår hur bra som helst i övrigt, pigg och glad grabb!  

Men jag kan istället säga att sådär får han minsann inte göra hos sin dagmamma då? Låter det bättre än att säga "när jag växte upp"?

Ok, det var så du menade. Ja jag ser ju det som ett problem, annars hade jag aldrig vänt mig till ett forum och bett om andras åsikter eller få veta hur andra gör.

Vi tvingar inte honom att äta och har aldrig gjort. Det är ju ett system det där med att ge honom macka 20 minuter efter vi ätit, just därför jag vände mig hit! 

Tack för din åsikt!