Uppfostran

Det som jag har sett hos min sambos dotter är att mat har blivit ett kontrollbehov. Det är något i hennes liv där hon har kontrollen. Min sambo har väldigt svårt att hantera att hon säger nej till allt nytt och totalvägrar, säger att det är äckligt. Men jag försöker få honom att inse vad det är ett tecken på. Ett exempel på hur starkt rotat det är i henne är när vi frågade i affären om hon ville ha chokladpudding. Nej det hatade hon. Vi kom hem och jag tog fram paketet för att göra iordning det. Utan att jag sa något så skulle hon göra klart att hon inte ville äta det. Jag sa att sjävklart behöver du inte det, jag har inte frågat dig. Hon ser på när jag gör iordning det och blir intresserad och vill hjälpa till. Det får hon och när det är klart så vill hon ha. Jag säger att hon får smaka en tsk och vill hon ha mer så får hon det. Visar sig att hon tycker väldigt mycket om det. Detta är bara ett exempel. Tyvärr kan barn som lever med separerade föräldrar (och även barn med föräldrar som bor ihop)känna behov att kontrollera sin värld och då välja maten. Vägrar han äta även fast det är en maträtt som man vet att han garanterat tycker om?