Digestive skrev 2012-04-03 01:50:22 följande:
Nej, jag kan inte se varför begreppet flykt ska finnas där per automatik överhuvudtaget. Har du enbart drogrelaterade erfarenheter som relaterar till flykt så har du i min mening missat mer än, som man säger, lovligt mycket.
Kan du slappna av om vi säger att du inte flyr din verklighet utan att du förändrar den? Känns det mindre skrämmande och stigmatiserat då?
Varför frågar du och ger svar i samma mening? Du gör det mycket svårt att dela, men det kanske är så du vill ha det?
Jag ska ge dig ett svar och en reflektion över mina tankar ändå.
Jag har flytt så länge jag kan minnas. Idag så kämpar jag för att vara här. Jag vill uppleva det största ruset av allt, att
känna livet på riktigt.
Vid ett par få tillfällen så har jag känt mig hög på livet, det är de tillfällena som gör att jag hänger kvar idag. När man får uppleva den känslan man hade som barn, av fjärillar i magen, kärlek och en total sinnesfrid. Då är jag här, på riktigt. Men, jag är även här när ångesten biter så jävla hårt att det känns som om inälvorna ska pressas ur varenda hålighet i kroppen och när det känns som om nerverna ligger utanpå kroppen. När man vill spy ut sig själv i ett svart hål för att aldrig komma tillbaks, då är jag här, i min verklighet.
Verklighetsflykt för mig behöver inte vara något negativt. För den som har ont så kan det vara ett alternativ. Men för mig som enbart borde gå på Metamina och ett eller ett annat ångestdämpande så är det inte ett alternativ då det klipper bort den enda möjligheten jag har till att leva med mig själv, i mig själv. För även om jag är en alldeles ypperlig människa när jag stoppar i mig "normaliserande" mediciner så försvinner möjligheten för mig att kunna utöva det enda jag är bra på, skapandet. Det lyfter dessutom fram sidor hos mig själv som jag känner mindre för. Min Asperger tar dessutom över och det är icke önskvärt.
Innan jag introducerades till droger så mådde jag bra, väldigt bra och med droger så blev jag bättre, mer ordnad och mindre ångest. Tyvärr så lyckades jag aldrig hålla någon balans i det hela och det urartade i rena knark frossan, vilket sedmera är det enda jag ångrar. Den delen i mitt missbruk behöver verkligen ingen uppleva.
Nej, jag håller fast vid vad jag sagt hela tiden. Låt folk som lever i okunskap om droger göra det och låt dem som behöver dem nyttja dess egenskaper efter bästa förmåga.
Jag hoppas att ni har den goda smaken att vara schyssta kring det faktum att jag är ett bokstavsbarn:)