Nya tag i kampen om en 3:a.

Näe, jag tror inte det är någon fara med en förkylning. Det behöver du inte vara orolig för!!

SÅÅ skönt att få se ett tickande litet hjärta, en jättelättnad. Ändå kan man inte slappna av riktigt . Jättenojigt den här gången! Men nu ska det gå vägen för oss båda två och hör sen !!

Vi berättade för våra närmsta ganska tidigt, efter vulet vågade vi berätta för några fler (mest för att det redan syns och man vill inte möta en kompis på stan där man går med en mage i vädret och inte ha berättat något kände jag). Vi berättade ganska tidigt för tjejerna oxå, främst för att jag kräktes en del och var helt utslagen på kvällarna så de inte skulle bli oroliga utan faktiskt veta orsaken. Vi var dock noga med att berätta att man inte vet riktigt om bebisen vill stanna kvar innan det har gått ett visst antal veckor. Nu börjar vi känna oss ganska säkra, enligt vul är har jag gått in i v 10 nu. Snart kan vi pusta ut ordentligt .

Åh vad underbart för er. Vad glad jag blir för din skullÖnskar så att jag kommit så långt som dig....

Nej vet du,jag hade sån hilma mens värk inatt....var helt säker på att nu är det kört.det har hållt i sig hela dan till och från mer kraftigt ibland och lite mindre ibland.Ringe gynakuten och undrade och de sa att jag skulle avvkta tills om/när jag börjar blöda. Känns så himla orättvist om det händer igen.
Men än har det inte börjat blöda men blir inte förånad om det kommer inatt.
Dessutom är min pappa svårt sjuk i cancer och lever högst några veckor till så har suttit brevid honom hela efermiddagen men en sorg och med huggen i magen som den andra sorgen.Så det är tugnt nu....
pappa finns det tyvärr inget hopp med längre men jag hoppass innerligt att jag inte börjar blöda nu.
Vet inte hur jag ska orka med det också.Och pappa vet ju att jag är gravid men vill absolut inte säga att jag fått missfall nu när han ska dö...en tredje bebis ska det bli hur som helst. Frågan är bara när... :((
Kram       
 

Usch, jag lider med dig . Kan inte föreställa mig hur tungt allt måste kännas nu. Angående din pappa kan jag inte mer än säga att jag är jätteledsen för att någon ska behöva gå igenom det. Både att bli så svårt sjuk, men också att vara närstående och se någon man älskar lida. Skickar en kram.

Jag hoppas att du inte har börjat blöda och att det "bara" är en rejäl växtvärk du har haft. Med första tjejen hade jag så ont så jag trodde jag skulle svimma, mensvärk *1000. Det visade sig sen att jag hade en bakteriell infektion som kunde framkalla sammandragningar. Antagligen var det det som gjorde mitt onda.

Tack för dina fina ord....otroligt nog så började jag aldrig blöda trots min övertygelse om missfall och nu är värken helt borta.Rådgjorde med en bm som sa att det är helt normalt att känna som jag gjorde.Och hon gjorde mig glad för jag fick en vul tid redan på måndag om en vecka då jag är i vecka 7+3 så då ska man se om det ser bra ut.Så nedräkningen har börjat och jag är såå hoppfull.

Tack för tipset om att det skulle kunnat vara en infektion också,ska faktiskt kolla det då det ibland svider då jag kissar...

Hur mår du nu???

Vilken vecka är det nu???

Åh vad jag hoppas det går vägen för oss nu men dina chanser är ju redan mycket goda:))))       

Åå, vad skönt för dig att få ett vul så snart, bara några dagar kvar ju . Och vad skönt att höra att du inte började blöda!!

Jag vet inte riktigt hur jag ska räkna veckorna, enligt vul går jag in i v 11 på fredag men enligt sista mens går jag in i v 11 på måndag. Tror jag räknar efter vulet, så blir jag lättad fortare . Tiden har verkligen gått fort sista veckorna! Jag börjar må bättre, vet att de värsta gravsymptomen började släppa i v 10 med tjejerna också. Inte lika illamående längre, tröttheten håller dock i sig. Det är läggdags kl 20 varje kväll, känner mig otroligt social med min stackars man. På fredag har vi inskrivning på mvc, helt galet. Börjar känna att det här nog går vägen .

Vill bara önska lycka till imorrn på vul:et. Hoppas att du har det bra, trots allt runt omkring .

Hej!!Och förlåt att jag inte skrivit på länge...Vulet gick sådär...de såg en tidig graviditet och därför ska jag tillbaka nu på ondag men det känns rätt kört tyvärr:(((((

Sen på tisdagen somnade min pappa in så jag har haft en så jäkla tuff vecka,den svåraste i mitt liv.
 Om eller när jag får missfall som ännu inte börjat blöda kommer det kännas jätte konstigt med tanke på den otrolig smärta jag känt denna vecka. Det jag fasar mest inför nu att på onsdag få svaret att det inte finns nått foster vilket det säkert blir sen få tabetter för att sätta igång missfallet....är så rädd för det och hatar min kropp just nu.

Jag hör vidare av mig. Hur mår du???

Tack för att du är så gullig och roligt att du fortätter skriva.
Kram       

Vilken otroligt tuff tid det blev för dig . Jag är så ledsen för din skull och önskar dig bara allt gott efter det som hänt dig och din familj. Hoppas ändå på att det ser bra ut idag på vul:et. Massor med styrkekramar till dig .

Tack snälla...
fick goda men chokerande nyheter idag.Ett litet litet foster med en fin hjärtaktivitet fanns igår...varken jag eller läkaren förtod någonting. Den visade ca 6+5 och det är ju för lite i praktiken för min del.
Men det fanns ju ett hjärta som slog.Så min dramatik fortsätter och det ska bli spännande att se hur det slutar.Har fått ett nytt datum på sös speciallist mödravård den 5 juni så det blir att hålla andan tills dess.
Har inga större förhoppningar faktiskt men man vet ju aldrig.

Hur går allt för dig??Kram