vara ute själv

3 har de varit ute utan att jag konstant velat veta var de är. 2 har de varit ute korta stunder och jag har tittat till dem med jämna mellanrum.

Till lekparken 200 meter bort gick 5-åring själv första gången i hösas.

beror det inte mycket på mognadsnivå på barnet och vilket kontrollbehov föräldrarna har. Och om det finns någon vuxen som tar på sig ansvaret att hålla ett vakande öga på leken.

Häromåret drabbades en bekant av att hennes 6åring fick för sig att gå på promenad. Han hittades i centrum 5 timmar senare...

Och så tänker jag på barnen som lekte och slog ihjäl en pojke i höstas.

Ronja är 10 när hon börjar utforska Mattisskogen

Beror helt på hur barnet är och vart man bor. Min son kunde vara ute litegrann själv på gården när han var 2½ - 3 år men då var våran dörr öppen och jag kunde titta till honom hela tiden genom fönstret. Vi bodde då i lägenhet som ser ut som radhus med en bilfri gård i mitten. Nu bor vi i villa med egen gård och han får vara ute ensam här. Jag kollar till honom då och då men han vet att han inte får gå från gården själv. Han törs inte göra det heller, är en ganska försiktig kille. Om han hade varit en sån som stack iväg och var impulsiv så hade det kanske varit annorlunda. 

när min dotter var typ 4 fick hon vara ute på vår gård själv, och ibland gick hon till vår granne som mer än gärna lekte med henne. Men en dag när hon var arg på oss och ville gå ut, så gick hon inte till grannen utan till en vän till oss en bra bit bort, längst en vältrafikerad väg, och även över den.. Tror ni jag blev blek när min vän ringde??
Sedan dess får hon inte vara ute själv, hon är 5½ nu.. Men till sommaren kommer nog både hon och lillebror 3år springa ut och in som de vill.

Beror helt på hur man bor!
Vi bor i villa med få bilar. Barnen får vara ute på gården kortare stunder när de är kanske 2 år. Lite längre, tillsammans med äldre syskon från 3 år. Röra sig fritt på gatan mellan kompisar från kanske 5 år. Själva till lekparken 2 gator bort vid samma ålder. Lekparken ännu längre bort (korsa trafikerad väg) behöver de vara minst 7 år.  
Och så spelar det förstås in hur barnet är, och om det tidigare missbrukat "förtroende" osv. 

Jag bor i lägenhet och har gården utanför, jag ser till alla små lekställen som finns genom mitt köksfönster och från balkongen. Min son på 4 år får gärna gå ut själv, jag är bara glad då. Kollar till han emellanåt via balkong eller kök. Men vaktar han inte hela tiden utan gör det jag behöver, laga mat, städa osv.. Han har ännu inte smitit från gården och gjort hyss utan skött sig bra, den dagen han smiter och inte lyssnar på mig då kommer han inte få gå ut själv nåt mer förrän han sköter sig igen.

Sonen är 3.5 och det känns väldigt avlägset att han skulle få vara ute själv. Från det att han började lära sig gå så har han varit väldigt äventyrlig och inte haft några som helst problem att "lämna flocken". Därför har jag alltid haft ett vakande öga på honom, var vi än varit. Vi bor på landet, men rätt nära en å dit han gillar att gå och kasta kottar och stenar. Jag vågar inte ens tänka på att han skulle bege sig dit själv... hugaligen. 

Äldsta sonen får vara ute själv på våran gård och han är 3, han var ute stundvis ensam när han var två oxå. Men vi bor på markplan och santlådan är nästan precis utanför så dörren har alltid stått öppen så jag har hört honom och jag ser honom hela tiden genom köksfönstret. Mellersta sonen är 2 och han vågar jag inte lämna för han rymmer så fort han får chansen. Kanske att jag går in och fyller på diskmaskinen men har hela tiden ett öga ut..

Vi har en stor och fin trädgård men jag vågar alltså inte släppa ut min lilla dotter utan att jag är i närheten då katter stryker omkring.
Hade inte katterna funnits så hade hon fått vara ute själv, hon är 21 månader.
Naturligtvis hade jag haft koll från fönstret och i fickan hade hon haft sin sändare så att jag hör henne leka.