Ångest över att bli väckt/inte få sova

Hur löser man situationen med tonåringar som är uppe sent och småbarn som är uppe tidigt?

Nu sover minstingen hyggligt vaknar runt 6.30 och jag brukar lägga mig runt halvtio för att orka upp. Problemet är att jag vaknar så lätt! Kanske tre/fyra ggr innan resten av familjen lagt sig. Nu ska vi ha en liten till om ett par månader och det som oroar mig mest är sömnbristen. Jag vet att när bonusarna inte är hos oss är det inga problem för mig att lägga mig och sova gott, men de veckor de är hos oss, blir jag alltid väckt. Det kan vara smäll i ytterdörren, skrammel från köket, spolande kranar från toaletten, musik (fast låg volym), hosta (den äldsta har någon slags hosta som aldrig försvinner) mm.

Vi bor väldigt lyhört och jag använder ibland öronproppar, men när liten kommer vill jag inte göra det. 

Förra gången vi fick bebis, var de stora mindre och gick och lade sig när de skulle, så är det ju inte riktigt längre. Vi har också flyttat sedan dess, och har sovrummen och toaletten närmare nu.

Samtidigt förstår jag ju att de vill vara uppe, bekymret är ju att de kommer ha sommarlov då bebis är nyfödd och då vilja vara uppe halva nätterna. 

Förra gången gjorde vi också som så att mannen tog bebis och jag lade mig tidigt på kvällen (runt åtta) för att sedan orka med natten. (Vi hade otur med kolik.) Nu kommer jag ju inte få sova så tidigt för då är det ju många timmar tills de stora ska gå och lägga sig. Frågan är hur man ska lösa detta för jag måste ju verkligen få sova den tiden bebisen sover.

Snälla kom med bra råd, jag mår verkligen dåligt över detta!