Vad gör man åt en blyg kille?

Han kanske tror du driver med honom. Är han ful?

Usch,

En sådan opassionerad och blyg kille är garanterat KASS i sängen.

Hur ska det någonsin kunna bli bra och hetta till känslomässigt när han inte ens vågar prata eller ta i dig.

Lycka till, hoppas för hans skull att du står ut med honom och att han får hjälp med sin blyghet

Japp, garanterat! Det går ju inte ens att föreställa sig en sån i sängen.

Men nu ska jag bli ännu taskigare. Jag får nästan lite criminal minds vibbar av en som nästan är 40 som är så... (även om man inte varit ihop med nån kan man väl våga kramas!)

Ok, det där skulle kunna vara jag, så låt  mig ge  lite synpunkter från andra sidan.

Om man är blyg och försiktig så har man ofta byggt upp stora murar runt sig själv, som en skyddsmekanism eftersom man ser att "de andra"  har vänner, flickvänner etc men inte en själv, och det suger. Det kommer ta tid att få honom att lämna dessa bakom sig och att vara säker utanför, om ni bara träffats 4 ggr så är inte den stunden kommen än.  Själv vet jag att det t.ex. tar mig ca 6 mån innan  jag kommit någorlunda på plats i en arbetsgrupp på ett jobb eller blivit vän med någon.

En bidragande faktor är säkert att han, pga oerfarenhet, inte "vet reglerna" och inte vet när han skall ge en kram, vad som är lämpligt att säga eller göra just då, och  istället gör ingenting. Är han dessutom smart, så litar han inte på sina impulser utan övertänker situationerna, vilket gör att de passerar.

MEN jag är dock säker på  att han gillar dig, är själaglad över att  du  vill hålla hans hand, kramas. etc, men är säkert rädd för att han med ett pas faux, skall förlora det han har.

Mitt råd, om du fortfarande vill försöka, blir:

Låt det ta tid, men var också tydlig med att du tycker om honom, och vad du vill ha. 

Kramar, hålla händer och övrig taktil beröring känns inte alltid helt lätt att ta initiativ till,  även om övrig kommentatorer tycks tro det.   

 

     
       

Ok, det där skulle kunna vara jag, så låt  mig ge  lite synpunkter från andra sidan.

Om man är blyg och försiktig så har man ofta byggt upp stora murar runt sig själv, som en skyddsmekanism eftersom man ser att "de andra"  har vänner, flickvänner etc men inte en själv, och det suger. Det kommer ta tid att få honom att lämna dessa bakom sig och att vara säker utanför, om ni bara träffats 4 ggr så är inte den stunden kommen än.  Själv vet jag att det t.ex. tar mig ca 6 mån innan  jag kommit någorlunda på plats i en arbetsgrupp på ett jobb eller blivit vän med någon.

En bidragande faktor är säkert att han, pga oerfarenhet, inte "vet reglerna" och inte vet när han skall ge en kram, vad som är lämpligt att säga eller göra just då, och  istället gör ingenting. Är han dessutom smart, så litar han inte på sina impulser utan övertänker situationerna, vilket gör att de passerar.

MEN jag är dock säker på  att han gillar dig, är själaglad över att  du  vill hålla hans hand, kramas. etc, men är säkert rädd för att han med ett pas faux, skall förlora det han har.

Mitt råd, om du fortfarande vill försöka, blir: 

Låt det ta tid, men var också tydlig med att du tycker om honom, och vad du vill ha. 

Kramar, hålla händer och övrig taktil beröring känns inte alltid helt lätt att ta initiativ till,  även om övrig kommentatorer tycks tro det.   

 

     
       

Ok, det där skulle kunna vara jag, så låt  mig ge  lite synpunkter från andra sidan.

Om man är blyg och försiktig så har man ofta byggt upp stora murar runt sig själv, som en skyddsmekanism eftersom man ser att "de andra"  har vänner, flickvänner etc men inte en själv, och det suger. Det kommer ta tid att få honom att lämna dessa bakom sig och att vara säker utanför, om ni bara träffats 4 ggr så är inte den stunden kommen än.  Själv vet jag att det t.ex. tar mig ca 6 mån innan  jag kommit någorlunda på plats i en arbetsgrupp på ett jobb eller blivit vän med någon.

En bidragande faktor är säkert att han, pga oerfarenhet, inte "vet reglerna" och inte vet när han skall ge en kram, vad som är lämpligt att säga eller göra just då, och  istället gör ingenting. Är han dessutom smart, så litar han inte på sina impulser utan övertänker situationerna, vilket gör att de passerar.

MEN jag är dock säker på  att han gillar dig, är själaglad över att  du  vill hålla hans hand, kramas. etc, men är säkert rädd för att han med ett pas faux, skall förlora det han har.

Mitt råd, om du fortfarande vill försöka, blir: 

Låt det ta tid, men var också tydlig med att du tycker om honom, och vad du vill ha. 

Kramar, hålla händer och övrig taktil beröring känns inte alltid helt lätt att ta initiativ till,  även om övrig kommentatorer tycks tro det.   

 

     
       

Spontant - backa och hitta nån som vill och kan!
Är less på män som fegar ur, så jävla osexigt och omanligt.

sorry för trippeln posten

Jag träffade min sambo genom nätet.

Första gången vi träffades var vi på bio (jag föreslog fika och promenad, men han ville hellre göra något med mer distans). Han hade varnat innan att han var väldigt blyg och det var jag som skötte 95% av konversationen. Jag fick be om en kram innan han åkte hem, eftersom han höll ordentligt avstånd.

Andra gången vi träffades var det också på mitt initivativ, men jag fick i alla fall komma hem till honom och äta glass och se film. Under hela besöket rörde han mig inte alls, och det var jag som bubblade på om allt och inget :P Jag fick inte ens en kram när jag gick eftersom jag inte bad om det och han var noga med att hålla avståndet.

Tredje gången vi träffades var en natt när båda varit ute innan. Den kvällen slutade i säng (99% på mitt initiativ) men eftersom ingen av oss hade skydd, kom vi inte hela vägen. Gången efter, när jag också kom hem till honom hade han fortfarande inte skaffat några kondomer!! (Jag hade så klart med mig ) När jag frågade varför så var det "självklara" svaret "men jag trodde ju inte du skulle vilja igen..."

Och till alla som oroar sig för hans förmågor i sängen osv så har det INGET med varandra att göra! Min sambo är den bästa jag haft och han har en hel del erfarenhet, bara inte från krogragg och ONS.

Och det tar ett tag att nå fram till en sån här kille, dock gick jag på som en ångvält och efter ett år bodde vi ihop :)

Kluven. Det finns helt omöjligt blyga personer också, det förnekar jag inte.

Min egen man fick jag överfalla och förföra, men han fungerade normalt socialt med sina kompisar i alla fall och i andra sammanhang, han var bara helt hämmad för tjejer (än idag märker han inte ens när kvinnor gör de mest uppenbara flörtförsök).