2-årstrotset har anlänt. Behöver tips.

Vi säger nej, och förklarar vad han istället skall göra. Andra gången säger vi att om han ska fortsätta som han gör får han göra det på sitt rum. Och gör han det igen bär vi in honom på rummet. Lämnar dörren till rummet öppen och gör ingen grej av det. Det är alltså inte för att det är ett "straff" att vara på rummet, utan att om han vill bete sig illa kan han göra det för sig själv i sitt eget rum, men inte bland andra människor.

Om din man blir jättearg är det kanske bättre att han går bort eller så? Innan vi började köra på det sätt vi gör nu kunde vi också bli jättearga, men det gjorde bara saken värre. Det var också så att han skrattade när vi sade åt honom/skällde på honom, och då blev man ju ännu argare eftersom det är så himla provocerande. Men sedan har jag lärt mig att barn ofta skrattar/fnittrar när de är rädda, och då kom allt i ett helt annat ljus.

Vi är lugna och metodiska rätt igenom (oftast, visst kan det hända att man tappar tålamodet här med), men eftersom vi märkt att alla sådana beteende verkar komma och gå är vi helt inställda på att han kommer hålla på ett tag (några veckor?) och sedan sluta. Så vi gör liksom ingen grej av det.

1.Säga nej, förklara varför det är fel, förklara hur han i stället skall göra
2.Säga nej och säga att han får gå in på sitt rum om han fortsätter
3. bära in honom på rummet och säga att nu får du vara här och härja om du ska härja, så är det bara du kommer ut när du härjat klart :)

Alla barn är olika såklart, men det har funkat toppen för oss. Innan var det ett evig gnällande och skrikande och trotsande. Nu är han i stort sett bara ledsen när han inte får vara ute och leka så länge som han vill (dvs dygnet runt, typ ;)