Min tvååring knuffar andra barn!

bara läst ts.. 

Men är ni mycket aktiva, hittar på saker och träffar folk mycket? ????
Vi har inte haft puttbarn, dock ett bit barn, som vid 2,5 ca började bita utvalda kompisar, var en 3-4 st som blev angripna.. 
Vår 08, började att bitas vid 2,5, och efter att ha gjort allt som föräldrar för att få det att sluta, så vände vi oss till bvc branpsykolog..( Hade gått så långt att jag vart rädd att skada honom, då jag blev asförbannad, ledsen och besviken, och verkligen inget vi gjorde hjälpte.. Så för din egna skull, låt det inte gå så långt som det gick för mig. mådde så jävla dålgt hela tiden över situationen..)..... Då kom hon med förslaget att inte vara så aktiva.. Hon menade att sonen mycket väl kunde se det som en belöning, att få gå hem. Att bitas vart hans sätt att visa, jag vill inte mer/jag vill hem/vill vara ensam med mamma och lillebror... Så vi "slutade" vara aktiva, gjorde inte ens hälften av vad vi brukade, och det hjälpte faktiskt.. Menar var visa gånger han bet ett barn, och gick själv till dörren för att få gå hem.. Svårt att veta, varför de agerar som det gör.. Mer än att det är något hon vill ha sagt, men kan inte säga dewt.. Hade det fungerat att fråga henne, varför hon puttas? Att försöka luska i vad hon vill ha utav att puttas ex leka med barnet, vara själv, etc.. 

Önskar lycka till:) 

Men jag hade undvikt att ta hem barnträffarna hem till dig(svårt att kasta ut hela gänget för att hon trilskas), sen hade jag gått där i från med henne, för att makera att jag vill inte att vi leker med dem, när du puttas. Att det inte är roligt för dig att kompisarna blir ledsna och att du måste skälla på henne, att då är det bättre att ni är själva, så du kanske slipper skälla.. Hade dock inte lagt så mycket krut i att ingen vill leka om man är en taskig kompis osv, då det bara kan leda till att hon gör som andra arn säger, för att få vara "snäll".. svårt att förklara hur kjag menar, hoppas du kan läsa mellan raderna:)).. Men prata med henne, i den åldern förstår de så oerhört mycket mer än vad man ger dem credit för.. 

det gäller här oxå... att sonen gråter aldrig om någon är dum, han påkallar min uppmärksamhet. men att om han tar ex tillbaka leksaken från en kompis, som kanske är en gråtare, blir det ofta att den som inte gråter får skulden.. vilket i min bekantskapskrets är vetenskapligt belagt av oss mammor att det är gråtaren som oftast är den skyldige från början..