Soc lägger näsan i blöt

Särbo? vad är problemet?. Jag ska förklara vad problemet är, att nu måste alla veckopendlare tex riksdagsmän och andra som jobbar på annan ort, anmälas till soc med anledning av bristande närvaro som förälder. Men varför inte, det verkar ha blivit en folkrörelse att anmäla till myndigheter när någon lever sitt liv på ett sätt som inte stämmer med någons värderingar. Jag börjar förstå mer och mer varför en del inte blir hjälpta av soc, dom är fullt upptagna med att noggrant följa upp banala påståenden så de hinner inte med att göra det dom ska.

Det skulle kunna bli riktigt kul, eftersom soc är skyldiga att reagera på alla anmälningar. Inte lika spännande att vara socialsekretterare då kanske. 

Detta ifrågasättande av helt normala saker som att barn sover en stund ute i vagnen (och får lite frisk luft) känns som att vissa har "hål i huvet". Sen kommer soc, utan att ha något konkret att anmärka på, och då blir tvungna att ta något annat slumpvis ur BBIC rubrikerna för att hitta på något som kan tolkas som en brist. Sådana här exempel går knappast bli upprörd över, utan det ligger mer nära med ironi. Ni känner säkert igen detta citat:"Fader, förlåt dem ty de veta inte vad de göra" (Lukasevangeliet 23 kap). Jesus uppges ha sagt så om sina plågoandar. I en mordernare tappning skulle det kunna låta så här: " Ha överseende med Soc, ty de dårarna begriper inte bättre". Sen förstår jag inte varför dom tar risken att dra ett löje över sig själva med att ens starta utredningar om vardagliga saker. Att låta små barn vila middag ute är vanligt på tex förskolor. Som sagt det är dax att sluta ta dom på för stort allvar och se det komiska istället.

Det är en skön vårdag, jag sitter ute i det fina vädret. Helt okej faktiskt. Men se till att barnen sover middag INNE idag eftersom det kan hända att någon får syn på barnvagnen som står där i skuggan. När jag tänker tilllbaka så borde vi haft det tvivelaktiga nöjet att ha med soc att göra långt tidigare eftersom vi också lät våra barn vila ute i vagnen. Att vi hade mer uppsikt genom köksfönstret än om barnen hade vilat i sängen är ett argument som helt säkert går att dribbla bort

Jag var nära att benämna dig "besservisser". men sen såg jag att din förklaring är klippt och klistrad från wikipedia, ner till sista stavelsen. vad tillför det.

Tack. Jag har inte haft något val än att lära mig deras metoder. 

Jag skulle föreslå att det är soc som ska bevisa sitt påstående att ni inte har gjort det. om soc inte har spioner som ser er hela tiden kan dom inte hävda något, utan får ta till sig det ni berättar. vad stödjer soc sin åsikt på? är det de vanliga subjektiva gissningarna som kommer fram. Om ni säger att ni pottränar barnen så är det den rådande sanningen tills soc hävdar annat, och då är det dom som är tvugna att lägga fram rimligt säkerställd fakta att det inte stämmer. det kan dom inte. är det soc som kräver bildbevis över en aktivitet där ni inte har bevisbördan så skulle jag helt enkelt ta 20-30 foton på samma gång. en liten skillnad blir det ju, och ge dom dessa. Om dom sen tycker att det verkar skumt så äger dom än en gång bevisbördan. En annan roligare metod vore att ringa till soc så fort barnen blir nödiga och be dom komma ut akut (på icke telefontid, lämna meddelande) Eller ring chefen och berätta att det är dax. vad jag vill komma med detta är att om dom ifrågasätter er potträning så är det ju "er plikt" att rapportera "i så stor omfattning som möjligt" dom kan ju knappast klandra er for att" ni sammarbetar". Och chansen finns ju att dom ledsnar på att ha koll på toabesök.

Det där med 20-30 foton var mest ironoskt menat och riktar sig mer till hur dumt soc beter sig med att lägga sig i detta. Vi höll på längre än till 4 års ålder med ett av våra barn. Vi fick till sist hjälp av en uruterapeut på barnkliniken, sen löste det sig. Det finns barn med som är sena med att bli torra och det kan bero på många saker och ibland får man ta till medicin under en tid som lugnar blåsan på nätterna för att hamna i en "positiv spiral" för barnet. Självförtroendet ökar och "jag kan minsann" känsla hos barnet väcks. Tröttsamt när soc ständigt går utanför sin kompetens och håller på med saker som främst hör hemma hos BVC mm.

Det är ett resultat av soc bemötande, man ställs inför orimliga krav. då är det lätt att ta saker bokstavligen för att göra så rätt det går inför denna "mäktiga" myndighet. säger dom hoppa så är det bara att hoppa. Sen finns det en sak till att tänka på, kommer familjehemet vara ärliga med att det fungerar med detta hos er , när dom rapporterar till soc. Det beror ju på om dom själva har en dold agenda. Som förälder befinner man sig längst ner i hierarkin beträffande att få gehör för det man påstår. Soc väljer i alla fall vilken info som passar dom att inhämta. Låt barna potträna på ett avspänt och trevligt sätt och sparka ut soc om dom visar sig.

Det var ungefär så jag menade med att "kasta ut soc". Dom har inte mer rätt än någon annan att tränga sig in i någons hem. Enda gången dom får det är om det finns ett korrekt beslut av ansvarig nämndpolitiker vid ett akut LVU. Dom kan inte komma och gå i någons hem hur dom vill med förevändningen att man är sammarbetsovillig om man vägrar. Om ni har umgänge utan övervakning så ska dom hålla sig borta. Problemet ligger enl min åsikt i att soc inte kan inse att deras egentliga makt inte är så stor som dom vill göra gällande. Makten bygger mycket på skrämsel och överrumplingstaktik. 

De flesta sammarbetar nog i början, men ledsnar om man får träffa ett riktigt dåligt exemlar av socialsekreterare. Så om du hade tur, var glad för det. Många försöker in i det längsta innan taggarna kommer ut. Och skulden för läggs på klienten i form av "sammarbetsproblem"

Vem är du då; ytterligare en socälskare utan insikt.  Jag kan tala om för dig att jag håller med om allt som  (hatar soc) skriver,det är en mycket träffande beskrivning. De flesta som har varit i en sådan här situation där det inte går att få rättvisa vet mycket väl vad det innebär att bli måltavla för småaktiga och prestigemättade socialsekretterare, vet du? Jag vet däremot inte vad det beror på att detta yrke drar till sig så många männskor som väljer att lämna förnuftet hemma när dom går till jobbet. En sak vet jag däremot, och det är att det inte ingår i tjänsteuppdraget att förfölja människor in absurdum. Då återstår bara en slutsats, det är att när det finns möjlighet att trakassera människor utan att behöva ta ansvar för det, då finns det vissa olämpliga tjänstemän som inte kan låta bli. Eftersom detta beteende går utanför det som är den egentliga meningen med socialtjänsten kanske det är dax att rikta in sig på problemets källa. Det jag syftar till är att bakom varje misslyckad socialsekretterare döljer sig en människa som har gjort ett val. Varför ska dom ställa till det för familjer på arbetstid, och familjen ska försvara sig på sin fritid som hellre kunde ägnas åt familjen? Dom har ju sitt liv kvar när dom har stämplat ut.
Själv kollade jag upp vår soc-kärrings bakgrund, det var ingen vacker syn. En strulig familj i flera generationer, där just denna människa inte direkt hade klarat av sin föräldra roll. Jag hade inte dragit mig för att använda den informationen om jag hade tvingats till det. Som tur var för henne så fegade hon ur när jag ställde krav på saklighet och opartiskhet, och visade upp min dokumentation för henne inför hennes chef. .3 år i pajasgymnasium,,,,förlåt socionomutbildning skapar ingen barnexpert  

Det jag menar är att när myndighetutövningen har passerat rimlig praxis är det att betrakta som personliga angrepp, fast med socialtjänsten som förkläde. Då är det ok att gå till motvärn på det personliga planet också. Är det tydligt nog? När det handlar om prestige och ren idioti där dom bara inte kan ge sig fast dom har fel, är det inte längre legitimt att benämna det som myndighetsutövning utan de bör bemötas som vilken oönskad person som helst som hotar familjen. Tänk efter lite, varför det finns så många negativa trådar om soc. Ska man då tolka det som att det finns motsvarande andel föräldrar som är knäppisar, nej för det finns ingen anledning att starta en sådan tråd om man inte känner sig missnöjd med soc bemötande. Försök ha lite respekt för det.

Jag vill tillägga och förtydiga vad jag menar med personigt ansvar. Att göra fel är inte så a,llvarligt om viljan till att rätta till och stå för det hade kommit fram på ett uppriktigt sätt. Nu är det vattentäta skott imellan socialsekretteraren och klienten. Dom rör sig fritt och kan dyka upp hur och när dom vill, medans klienten får tala med någon när det behagar denne. Det är knappast möjligt att ställa dom till svars, dels för att det ofta råder kollektivt samförstånd inom en förvalltning, dels för att det är näst intill omöjigt att lagföra dessa personer för tjänstefel. Dom är skyddade från det  mesta ansvaret, och det är dom medvetna om. Då återstår bara att bemöta dom som privatpersoner eftersom de har förlorat sin legimititet när dom går utanför sina tjänstebeskrivningar. Det handlar i sådana fall om trackaserier från en enskild, och det är lättare att få ordning på. Mitt tips är att ta reda på vad som ingår i soc uppdrag och det som sägs eller görs utanför detta behandlas som ett vanligt brottsmål. Så fungerar det på många andra ställen tex om man skadar någon av vårdslöshet inom tex industin,är det polisens sak att ta hand om. Det är dax att soc börjar begripa vad som ingår i jobbet och vad som är personlig antipati mot människor och lär sig att skilja dessa åt. Blir det ingen bättring finns risken att någon gör sig olyckig på en soc-tjänsteman och dit vill vi inte komma. Men efter att ett stort antal människor har blivit kränkta finns risken för personig vendetta som sträcker sig längre än bara massmedia.