Orolig över min 2,5 åring

Förutom att kolla sådant som hörsel så klart, så blir jag ignorerad av mina barn jätteofta. Har två pojkar som är 4 år respektive snart 3 år. Äldsta är sen med talet. han började med 2- och 3-ordsmeningar strax före 2½ år. När jag blir ignorerad så handlar det från bådas sida om "selektiv" hörsel alternarivt de är så totalt inne i vad de gör att de faktiskt inte hör . Och som tidigare talare sagt. Nämns glass eller choklad tyst sådär 5 rum bort så har man sekunden efter två pojkhuvuden som sticker fram bakom dörrposten: "Finns det glass/choklad?!" .

Glömde:

TS har ni varit på 2½-årskontroll? Då kollas just språket upp. Be att få remiss till logoped om du oroar dig. brukar vara rätt lång väntetid så kan vara bra att ta upp med BVC. Vi var hos logoped med vår äldsta när han var drygt 3 år. Var på återbesök nu när han var 4. Han har en mild språkuttalsförsening. Pratar massor numera och förstår jättebra. Har ett rikt ordförråd. Han saknar dock ett par ljud som brukar vara på plats i hans ålder. Hörseln kollas per automatik när man blir remitterad till logoped.  

Han började också rolleka rätt sent och har först nu de sista veckorna börjat rolleka med andra än sin lillebror. Lillebror började rolleka före storebror .    

Lite av det beteendet hör ju också till åldern. Min yngsta fyller 3 år i slutet av april och 2-3-åringar har en tendens att tillhöra det "purkna" och "våldsamma" släktet.  Hur gammal är lillebror? Lillebror är inte i den där åldern då han blivit rörlig - krypades/gåendes?

Jag har tätare mellan mina pojkar - 16 månader - men här var allt frid och fröjd mellan storebror och lillebror......tills lillebror blev just rörlig för egen maskin och på ett helt annat sätt blev en "konkurrent". Då kom svartsjukan. Vi hade ett riktigt jobbigt halvår mellan det att lillebror var 8-14 månader. Storebror var då 2-2,5 år. Det var punktmarkering dygnet runt, bokstavligen. Det är jättevanligt just när det yngre syskonet börjar bli rörlig. Det äldre syskonet är inte elakt eller något liknande. Det handlar om att hitta sig själv i den nya situationen för det äldre barnet. Det är inte lätt att vara liten och ha det jobbigt med sig själv (vilket barn har i 2-3-årsåldern pga utveckling) och samtidigt måsta dela allt - föräldrar, tid, utrymme, leksaker etc. med ett annat litet barn som de inte har bett om som kryper efter dem, tuggar på deras pusselbitar, rasar deras torn och bara är . Jag har nu en 4-åring och en snart 3-åring som är tajtare än tajtast. De går knappt en meter från varandra och är varandras trygghet. Leker jättebra tillsammans. Men ett riktigt jobbigt halvår hade vi . Det gick över nästan över natt plötsligt.

Det var bara ett par veckor sedan vi var på logopedkontroll. Vi var på ett första besök för ett år sedan när han var lite mer än 3 år. De konstaterade då att han hade god kognitiv förmåga och inga svårigheter med förståelse eller liknande men att han hade svårigheter med vissa ljud. detta är inget de börjar jobba med förrän i 4-årsålder (här i alla fall) eftersom mycket kan falla på plats av sig själv till dess. Nu fyllde han 4 år här i slutet av december och ett par av ljuden har ramlat på plats av sig själv, men han saknar alla de bakre ljuden - g, k och ng-ljudet. För tillfället är han själv inte alls intresserad av att öva. Han är själv medveten om att han inte kan och säger själv att han inte säger "katt" eller "kompis" för att han inte kan säga k. "Jag säger vän istället", säger han . Lite känsligt för honom. han vill kunna, men kan inte och vill gärna kunna på en gång. Logopeden tyckte därför att vi skulle vänta med någon aktiv träning ytterligare ett halvår och enbart uppmuntra och själva vara tydliga med ljuden och uppmuntra om han visar intresse. Inte minst för att han själv inte upplever det som något problem med kompisar eller liknande. Vi får alltså helt enkelt se om ett halvår vad för typ av träning det kan bli aktuellt med. Hon sa att det mycket väl kan ramla ner av sig själv det med. Det tillhör de senare ljuden och han har ju hela tiden varit sen med sitt tal, så inte så konstigt att han är senare med dem heller. Det känns lite märkligt. Han är på många sätt tidig språkligt - han läser redan lätt-att-läsa-böcker genom att ljuda, men kan inte säga g, k och ng.

Det är jättejobbigt när man är mitt i det. Storebror var arg och puttades och slogs. Vi punktmarkerade, försökte i möjligaste mån att inte bli arga (ibland blev man det ändå för att man bara är trött och helt enkelt är mänsklig), att föregå/hindra, att stanna/söka ögonkontakt med storebror, bekräfta det han kände och att det var OK, men att vara tydlig med att man aldrig får göra illa någon annan. Vi försökte också konkret visa honom hur han kunde lösa situationer på andra sätt - gå undan, erbjuda storebror att byta, vänta på sin tur.....eller helt enkelt bara inse att när man är två så måste man dela och vänta etc. Det är en del av livet i en familj . Lillebror som snart fyller 3 år har också haft sin 2-3-årsperiod med våldsamma tendenser. Han har bitits och nupits. Vi har gjort likadant där, men det har känts lättare med honom.....för att han är nummer två och vi som föräldrar vet mer och har mer erfarenhet helt enkelt.....och för att han är den yngre och för att han har en storebror som förstår mer och inte är lika "hjälplös".

Det kommer att bli fint för era barn också . Kämpa på .