Sambon vill inte längre -- relationen håller på att krascha

What she said kan med funka. Prova det först. Sätt dig, dina intressen och dina behov före hennes. Och flirta gärna..

Stämmer nog bra i kombination med det misslyckande jag skulle känna. Men också det att jag verkligen verkligen vill bo ihop. På något sjukligt konstigt sätt så har jag inte gett upp hoppet än--fastän jag borde ha gjort det för länge sedan. Min centrala tanke är; hur sjutton mår barnen när man flyttar isär egentligen? Särskilt vår äldre är lite orolig till sinnet.  Jag vill verkligen att barnen skall ha det bra (men kanske inte till varje pris = egen undergång). Jag undrar ibland--har jag den ork och kraft som krävs för att vara ensamstående pappa och dra igång ett sådant liv? Men vår relation känns bara så kall. Hon säger oftast inte godnatt eller godmorgon. Hon bränner vår ekonomi så att jag tvingas ta fram av sparpengar för att det skall finnas till kläder+mat till barnen i slutet av månaden. Hon satte sig häromkvällen och tittade på familjefilm på kvällen med barnen--men glömde visst att säga till mig.  När vi bråkat och hon sticker hemifrån vägrar hon att svara på telefon. Trots allt; hon är fantastisk för barnen Men...bedrövlig för mig. Tänk om hon kunde ha lagt en del av sitt engagemang på mig.