• Anonym

    Sambon vill inte längre -- relationen håller på att krascha

    du, det låter riktigt illa...hon verkar undvika dig och det är ju ett tecken på att hon tappat känslorna.
    Känner igen mig hur jag var med mitt ex...skrämmande likt!

    Kanske är du mest rädd för att bli av med det du känner till, det trygga? Dina barn kommer du väl träffa ändå antar jag?! Pröva att bo isär på prov och se, det kanske inte är så illa!

  • Anonym

    ps: att köra ditt egna race och gå på krogen tycker jag INTE låter som en bra idé. Ni har ju barn, sätt dem i första rummet och var en fortsatt bra pappa!!!

  • Anonym
    Smecker skrev 2012-03-24 20:17:33 följande:
    Hindrar inte att man gör både och. Eller menar du att det finns en inbyggd motsägelse mot att köra sitt eget race gentemot sambon och vara en fortsatt bra pappa?
    naturligtvis inte, jag tolkade det kanske fel.
  • Anonym

    om ts sambo är ointresserad som jag tror kommer hon bara bli glad när ts går ut mer och låter henne vara.
    Fegt av henne att inte göra slut om det är det hon vill.

  • Anonym
    Anonym (Uppgiven ledsen) skrev 2012-03-24 20:26:03 följande:
    Stämmer nog bra i kombination med det misslyckande jag skulle känna.
    Men också det att jag verkligen verkligen vill bo ihop. På något sjukligt konstigt sätt så har jag inte gett upp hoppet än--fastän jag borde ha gjort det för länge sedan.

    Min centrala tanke är; hur sjutton mår barnen när man flyttar isär egentligen? Särskilt vår äldre är lite orolig till sinnet. 
    Jag vill verkligen att barnen skall ha det bra (men kanske inte till varje pris = egen undergång).

    Jag undrar ibland--har jag den ork och kraft som krävs för att vara ensamstående pappa och dra igång ett sådant liv?

    Men vår relation känns bara så kall.
    Hon säger oftast inte godnatt eller godmorgon.
    Hon bränner vår ekonomi så att jag tvingas ta fram av sparpengar för att det skall finnas till kläder+mat till barnen i slutet av månaden.
    Hon satte sig häromkvällen och tittade på familjefilm på kvällen med barnen--men glömde visst att säga till mig. 
    När vi bråkat och hon sticker hemifrån vägrar hon att svara på telefon.

    Trots allt; hon är fantastisk för barnen
    Men...bedrövlig för mig.

    Tänk om hon kunde ha lagt en del av sitt engagemang på mig.
    Du, nu är jag hård, men du ser själv hur okärleksfull hon är mot dig...släpp henne...

    Barn får det bäst om de har lyckliga föräldrar och slipper se föräldrar som hånar varandra osv.
    Tro mig, det ska du inte oroa dig för. Du verkar vara en hängiven pappa.

    Hoppas du finner orken och modet att lämna henne och våga starta ditt egna liv och försöka finna lyckan!
  • Anonym

    Blir det bättre av att hon särar på benen för dig så att du får din utlösning? Är det ok att hon läser en tidning under tiden?

  • Anonym
    Anonym (Uppgiven ledsen) skrev 2012-03-24 23:38:44 följande:
    Rent logiskt förstår jag ju detta, men det var det där med att våga och orka ta steget.
    Hur har ni andra berättat för barnen? Rakt ut? Omskrivningar?

    Jag är bara så trött på henne.
    Det jag saknar mest av allt är "kvinnlig fägring". Ett härligt kvinnoskratt. Mjuka händer som rör mig. Någon som månar om mig och som kan ge den där kvinnliga touchen i en relation. Kvinnlig fysisk närhet (inte bara sex).
    Jag tror ni vet vad jag menar.

    Nu lever jag med en isbit (gällande hur hon är mot mig) och oerhört ömsint mor (mot våra barn) och social, rolig, skämtsam (mot kompisar och vänner)
    Bara det blir provocerande; hur hon är mot mig kontra andra.

    Skulle du kunna stanna kvar med henne om ni hade massor av närhet, omtanke och kärlek men INTE hade samlag, oralsex eller smeksex?
  • Anonym
    Anonym (Uppgiven ledsen) skrev 2012-03-24 23:38:44 följande:
    Rent logiskt förstår jag ju detta, men det var det där med att våga och orka ta steget.
    Hur har ni andra berättat för barnen? Rakt ut? Omskrivningar?

    Jag är bara så trött på henne.
    Det jag saknar mest av allt är "kvinnlig fägring". Ett härligt kvinnoskratt. Mjuka händer som rör mig. Någon som månar om mig och som kan ge den där kvinnliga touchen i en relation. Kvinnlig fysisk närhet (inte bara sex).
    Jag tror ni vet vad jag menar.

    Nu lever jag med en isbit (gällande hur hon är mot mig) och oerhört ömsint mor (mot våra barn) och social, rolig, skämtsam (mot kompisar och vänner)
    Bara det blir provocerande; hur hon är mot mig kontra andra.
    min dåvarande och jag separerade när vårt barn var 5 år. Det var mycket bråk (som han tyvärr såg) så när jag berättade att han och jag skulle flytta och pappa bo kvar kom det inte som en chock. Jag har aldrig baktalat sonens pappa inför honom.
    Samma dag vi hade flyttat var min mamma hos oss och för henne var detta svårt då hon tyckte om mitt ex. Då sa min son : Det blir bra mormor, nu kommer de att bråka mindre.
    Barn förstår även om de vill ha sina föräldrar tillsammans.

    Och ang varannan vecka är det just som man 49 säger. Om man bara pratar ihop sig löser man det med!  trots kvä'llsjobb etc
  • Anonym
    Anonym (Uppgiven ledsen) skrev 2012-03-26 00:26:15 följande:
    Tackar för alla tips, tankar och engagemang !

    Jag inser vartåt det lutar. Det tragiska är bara att vi har hamnat i detta läget pga att jag velat vara mån om att allt skall vara så bra för barnen som möjligt.

    Jag kan med gott samvete också säga att jag absolut inte är mjäkig och bara lallande med, vilket några tycks ha uppfattat det som.

    Gällande #46 sä kan jag bara säga: intressanta tankar och stort engagemeng. Men jag har verkligen inte en snevriden kvinnosyn, så stora delar av det du skriver tar jag inte år mig alls.

    Det har varit en tung dag idag.

    Vad säger man till barnen? Jag lämnar för att din mamma inte vill knulla?
  • Anonym
    Smecker skrev 2012-03-26 00:51:44 följande:
    Jag lämnar för att din mamma inte älskar mig och bryr sig om mig längre.

    Jaha älskar man inte sin partner om man inte knullar?
Svar på tråden Sambon vill inte längre -- relationen håller på att krascha