Sambon vill inte längre -- relationen håller på att krascha

Ts, vad sorglig läsning, det känns som ni är ett avskräckande exempel på hur det går när man inte lever lite mer jämställt.
Jag kan ha helt fel i min teori, att du har en snedvriden syn på kvinnor, det kan vara så att hon inte är tänd på dig och aldrig kommer att bli för att hon har upptäckt att hon dras till kvinnor eller hittat någon annan hon älskar mer än dig (men varför skulle hon då vilja ha barn med dig och inte den personen?)
Det kan vara så, inte helt ovanligt att hon befinner sig i en mild? depression som ökade med andra barnet.
Eller så är du ganska perfekt och hon bara elak mot dig och sexvägrar.

Jag tror verkligen att det handlar om jämställdheten, er, din syn på kvinnor, män och familjen.
Och jag tror inte det finns något som jag kan övertyga dig om att det skulle kunna vara problemet och att du skulle kunna göra något åt det. Men det är värt ett försök...

"Att samliv i allmänhet och sexliv skulle bli annorlunda efter barnen hade vi nog båda klart för oss. Men inte att det skulle bli såhär…"

Hur levde ni innan ni fick barn? Hur beskriver du henne med andra ord är "fin kropp"?. Hur mycket påverkade det din sambo att vara  betraktad som ett sexobjekt (generellt ofta i samhället) och inte nu som betraktad (mest?) som en mamma?
Något utan att hon själv har ord på det kan ha väckts av moderskapet och att hon behöver eller har funnit nya tankar och värderingar som inte stämmer överens med dina, att ni helt enkelt är väldigt osynkade även på andra plan än sexuellt.
 

"Innan barnen hade vi ett riktigt, riktig bra sexliv. Min tjej är väldigt fin, bra kropp, håller sig tränad osv. Vi hade härlig sex, ofta sexiga underkläder, högklackat, kollade på p-filmer ihop, gick i sexaffärer, hade sex på offentliga platser, körde analt, testade med analstavar, osv

Det var riktigt härligt."

När du skriver så, beskriver du en väldigt ytlig bild av dig själv eller krav på din partner utseendemässigt och även prestationsmässigt? Kan hennes kropp ha förändras under graviditet och förlossnings så hon inte känner lika dant?
Kan det vara så att hon gick med på en del av detta, p-filmer, underkläder, innan utan att det egentligen var vad hon innerst inne ville och nu slår det helt bakut och allt blir "nej"?
Jag gissar att en del gör mer när de är i förälskelsestadiet och vill "fånga den andre partnern" och ibland då går över sina gränser mot vad de hade tänkt. Behöver inte vara negativt att man gör så, men kanske gillar hon en helt annan typ av sex nu, för det du beskriver låter lite "sexobjekt". Hur man har sex (högklackat eller ej), strunt samma om båda är nöjda men nu är hon vill inte ha sex med dig och du är inte nöjd!
Hon kanske behöver att du ser på henne på ett annat sätt än "titta på porr och ha en fin kropp som vill testa det mesta"?Känner hon att du älskar henne även om hon får en "icke bra kropp med hår och vill ha mer "myssex"?

"Efter födseln av första barnet så tog det drygt 9 månader innan hon kunde tänka sig att testa något åt sexhållet. Hon kände sig inte känslomässigt bekväm med att ha sex så det dröjde ytterliggare några månader innan sexlivet mer kom igång."

Hur var förlossningen? Sprack hon, var det akutsnitt? Hur mådde hon kroppsligen och själsligen efter de båda? Hut mådde hon under graviditeterna? Vad väcktes i henne då? Kände hon att hon kunde leva upp till den bilden hon har en bild av att du tycker att en kvinna skall vara? Skämdes hon över sin kropp? Hur var hennes tankar, fick hon tvångstankar vet du det säkert?? Känner du henne?

"Det blev absolut inte som innan, men det var i alla fall något åt sex.

Sedan har det gått i perioder med stora variationer.
...
Intresset/behovet hos henne har dött helt."

Vad har ni för preventivmedel och hur påverkar det henne, plus ev rammning? Hur påverkar hennes sexlust om hon vill ha fler barn och du inte?
Äter hon några mediciner?

"Hon har gått in så otroligt för sin mammaroll att hon inte bara glömt bort sin kvinna/samboroll utan har slängt den låååååångt bort."

Hur ser en kvinnoroll ut? Skall man leva upp till något särskilt för att vara kvinna för dig, räcker inte med att vara människa?
Kan hon uppfatta det så som jag gör? Att du verkar ha en kass syn på kvinnor? Om det är så, då finns det hopp för då kan du förändra och bli medveten om hur din bild av en kvinna skadar och förstör er relation.
 

"Det tog lång tid efter födseln som vi hade sex. Sedan har det blivit ”en tafflig snabbis” i tvättstugan eller så 1 gång/3 månad. Hon säger att jag skall vara jävligt glad för att jag får ha sex med henne, och att ”de flesta småbarnsföräldrar har inte sex alls”."

Det kan säkert vara så, många verka dela ert problem. Låter som hon känner en stark press från dig när hon säger så, att den pressen i sig kan var låsningen att det knappt funkar alls med sex för hennes del.

Tänk dig en gungbräda om du jagar henne och är på hennes sida och ni inte möts inte balanserat på mitten eller ungefär mitten, då får hon inget utrymme och får tillslut inget annat val än att avvisa dig, det finns ingen chans att gå dig till mötes om du står precis bredvid henne och tar du ett steg till så faller hon av! Backa, sluta pressa, fundera över vad du mer kan göra, eller inte göra. Att skriva här var ett första steg. Hon kanske behöver få chans att komma dig till mötes, det kanske tar 6 månader 1 år, eller bara en vecka. Kanske aldrig.
 

"Det är ALDRIG hon som tar initiativ. Jag känner mig illa till mods som alltid får fråga, men som i 99 fall av 100 får ett nej till svars (eller ibland ett hånskratt, eller bara en dum blick typ ”är du helt dum”)"

Som sagt, får hon chansen att hinna känna att hon kan ta initiativ eller har du frågat ganska ofta? Upplever ni det på samma vis, tycker hon du tjatar och frågar varje dag direkt eller indirekt, tycker du att du backar och väntar ut henne innan du tar initiativ?

"Hon är helt nöjd med att inte ha sex alls, det vore tom det skönaste för henne."
Har hon sagt att hon är nöjd och tycker det vore skönast om ni inte har sex? Eller upplever du det som det?

`"Jag har behov av att ha sex med henne. Inte bara för ren sexuell njutning utan också för att känna närhet och känna att vi 2 har en gemensamhet, något som bara vi har."

Tar hon den mesta närheten med barnen, dels för hon varit hemma med dem och dels för att de då vänder sig till henne då de är mer vana vid henne, så kanske hon känner att hon har för mycket närhet i sitt liv och bara vill ha sin kropp i fred när hon kan?
Ni delar redan något som bara ni har, ni har en gemensamhet och hon kanske är ledsen att du inte ser på din familj på så vis?

"Bara det att få känna åtrå från henne; att hon klappar mig, kramar mig, en hand på kuken eller så. Inget sådant gör hon. Inte ens en tillstymmelse. Jag kan tom ställa mig i lägen nära henne när man bara vet att nu blir det en kram eller en smekning/beröring av handen--men inte från min sambo inte. Nejdå--hon tar gärna omvägar för att inte behöva röra mig."
Det kanske är helt fel sätt att locka henne på, uppenbarligen! "Ställa mig i lägen" ja det fungerar när den andra vill och går att väcka så, med det beteendet  tror jag bara det blir "hotfullt" och trängande, helt motsatt effekt än vad du vill uppnå.

"De gånger vi haft tafflig sex nuförtiden så får jag ABSOLUT inte slicka henne, tyvärr.

Hon VÄGRAR att suga av mig."

Har hennes underliv förändrats? Ärr? Något hon är orolig för? Känns det bara fel "tvångstankar" att barnen skall komma på er eller likande? Men förstår att hon inte vill suga dig om hon känner sig extremt trängd av ditt sätt att "ställa dig i lägen".

"Det är tom så att förutom de ytterst få gånger vi har sex så vill hon inte att jag skall se henne naken. Skriker åt mig om jag råkar börja se henne i duschen."
Ja men är det inte något då, vad tror du det handlar om? Bristningar, förändrad kropp som hon skäms över eller vill hon bara undvika att du blir mer påträngande?

 
"Förr var hon i det närmaste alltid slätrakad eller en fin liten sträng.

Nu växer det på och hon kallar mig för ”pervers” som vill att hon skall vara slät på musen."

Ja och det kan väl vara så att hon har barn nu och känner helt annorlunda för det då? Kanske vill hon vara en förebild för barnen och har en annan "tro nu" än innan hon fick barn? Kanske har hon ärr och vill dölja med hår?

"Vi bråkar en hel del. Sexlivet är en stor del i detta."
Kan sexlivet vara ett symtom på något annat i förhållandet, att det mesta handlar om något annat? Eller är det sexlivet isolerat som är problemet?

"Hon säger ofta; låt mig bara vara. Du måste ge mig lite tid. Men nu har jag gett henne tid i nästan 7 år och det har bara blivit värre."

Hur länge ger du henne tid mellan försöken? Du har väl knappast varit passiv och backat i 7 år? Har du ens varit det i en vecka?
Det kan ju vara precis sant det hon säger, att hon behöver mera tid.
 

"Vi har under det senaste året gått i parterapi och i egensamtal, men det har inte hjälpt gällande vår relation (däremot så förstår vi nog bättre hur den andre parten tänker)"
Har ni gått till någon speciallist, sexolog mottagning?

 
"Bråken leder också ofta till att hon sticker iväg hemifrån och tar med sig barnen. Allt för att demonstrera att det minsann är hon som bestämmer och har makten."
Är det att ha makt och visa att man bestämmer eller för att komma i från ett bråk och få andrum eller bryta något negativt eller flyr hon bara för att det är för svårt? Måste det vara en maktgrej, är det inte bara din känsla?

"Ändå så vill hon vill absolut ha fler barn—med mig som pappa. Jag har sagt nej. Inte för att jag inte vill ha fler barn utan för att jag inte vill lida ännu mer av konsekvenserna det ger i vår relation med att skaffa barn. "
Kan det vara låsningen för henne? Hon vill ha fler bar och vet att du inte vill?

 
" Jag gråter konstant i hjärtat—men det kommer inga tårar."
Hur skall hon veta att du är ledsen om det inte syns, om du inte visar det? Skulle du gråta kanske hon faktiskt skulle se att det gör dig ledsen. Tyvärr, men för mig faller det uttrycket platt "gråter i hjärtat". Det har jag bara hört från manipulerade killar/män innan. Behöver inte vara så för alla men mina varningsklockor börjar ringa av det, med.

"Min sambo klagar på mig att jag ser så ledsen ut och att mungiporna går neråt. Men snart går jag under. Orkar inte mer. Kombinationen av uteblivet sexliv, utebliven närhet i relationen, ett ständigt agerande som gör att hon dissar mig och håller mig utanför sig och barnen, hon spelar ofta ut mig inför barnen, osv."
Håller dig utan för barnen? Men vad gör du då för att inte vara utanför? Tog du föräldraledigt eller gav du bort dina dagar? Har du hållit dig utanför själv, frivilligt? Vad är din del i det hela, kan du se den?
Spelar ut dig inför barnen, hur menar du då?

"Jag säger ofta till henne att jag sakner henne och att jag längtar efter henne."
Känner du henne? Ser du henne som den hon är? Känner hon det?

"Jag tror inte att jag med ord egentligen kan beskriva hur mycket jag saknar att ha exx sexliv med henne, men också att få ha den härliga man-kvinnakänslan med glimten i ögat, att man längtar efter varandra, beröring, att hon tar min hand och rör vid henne, att hon visar kvinnlighet för mig."
Men hur tänker du, "visar sin kvinnlighet"?
Jag blir provocerad över hur du skriver det, jag undrar vad din sambo blir av det då? Jag förstår du saknad av beröring, närhet men du har hakat upp dig i att det skall vara på något kvinnligt manligt vis. Hon kanske har tröttnat på de konstruerade rollerna, kanske inte orkar spela ett spel?
 Hon kanske är människa framför allt och som tar hand om sina barn? Hon kanske behöver att du förstår det?

 

"Jag skulle gärna få höra era erfarenheter, tips och råd kring dels:

-hur kan jag få henne att bli kvinna och mamma igen. Nu är hon BARA mamma. Till 180%"
Du har nog anat mitt tips. Sluta få henne att bli kvinna!!! Hon ÄR redan kvinna.
Eller undrar du egentligen hur du får henne till att bli ett sexobjekt i höga klackar?

Kommer att tänka på den här "cuare feminist"  när jag läser dina ord. Som att du vill bota henne mot att vara mamma och människa?

Om du inte får henne att bli kvinna så vill du separera? Hör du själv hur illa det låter?

 

"Jag vill inget hellre än att leva med mina barn och deras mor. Det vore så himla underbart, men under nuvarande premisser så går det bara inte.
..
Vad skall jag ta mig till?"

Har du redan bestämt dig och detta bara var en "skriva av sig tråd" och få uppmuntran om att lämna så kommer du troligtvis strunta i det jag skriver. Vill du genuint finna ett sätta att leva med din familj så råder jag dig att söka kunskap och även ta till dig av vad jag skrivit. Jag har bara tittat snabbt på något annat svar och de råder dig att lämna och tar parti för dig. Nu får du en annan synvinkel som jag tror på, som jag tror kan vara nyckeln till förändring.
Men när jag har skrivit i likande trådar så har det hela slutat med att manen verkar vilja ha en älskarinna eller bekräftelse i att det är dags att skilja sig. Kanske är du så med?

Om det inte är som jag skrev i början att hon älskar en annan, absolut inte är attraherad av dig etc så finns det hopp. Men det är upp till dig att ta till vara på det du kan göra, för det kan du!

"They looked at men’s and women’s perception of their own feminism and its link to relationship health, measured by a combination of overall relationship quality, agreement about gender equality, relationship stability and sexual satisfaction." här

Forska lite. Tänk efter lite. Se vad du kan förändra hos dig själv!

Detta är skrivet i välmening, jag vill få dig att tänka till, tänka annorlunda. Jag blir glad om jag kan hjölpa till mini lite att rädda en relation med barn.
Kanske avvisar du mina ord med att du redan har gjort allt och är fullkomlig osv. Kanske inte. Och det är bara ditt första (enda?) inlägg som jag har läst.

Lycka till.
 

Det tror jag inte.Tack! Det finns säkerligen en till version av de hela, något vill väl ändå Ts sambo annars är hon rejält deprimerad eller en generellt viljelös person om nu dessa personer finns och det borde han väl märkt långt innan de fick barn?

Tycker att det är Ts som skall arbeta på det för att det är hans som ha startat en tråd och ville ha råd, det är väl det där slita uttrycket också "att man inte kan förändra någon annan än sig själv".
Även om det inte är Ts som kan svara på mina frågor så borde han vara nyfiken på vad hans sambo skulle ha svart på dem (om han nu inte vet)? Eftersom de har problem tycker ju jag att man borde diskutera kring likande frågor som jag ställtDet var ju väl att du inte har det!! Men det låter onekligen så när du skriver. Kanske uppfattar din sambo det så när du pratar med henne?
 Vore intressant om du ville svar på mina frågor när det är en mindre tung dag, då kanske jag eller någon annan kan hjälpa dig vidare därifrån.

Jag syftade inte på skötseln av hemmet!. Jag skrev inte om arbetsfördelningen angående ex städning, eller hur? Kan du fundera på om du har tolkat in saker som inte finns i min text och bara är löjlig med bin laden?

Däremot antydde jag att hon kan ha fullt upp (för mycket) av närhet om det är hon som rent fysisk bär, kramar eventuellt ammar barnen.

 När jag skriver om jämställdhet så syftar jag mycket på TS ansvar i angående  "håller mig utanför sig och barnen," och funderade på om Ts exempelvis GAV BORT sina föräldradagar till henne, i så fall har han hjälpt till själv att ställa sig utanför barnen.

Sedan så syftade jag på hans kvinnosyn, hur han ser på kvinnan. Inte huruvida han eller hon städar. Jag skrev inte att han har en kass kvinnosyn, jag skrev  ex "för det du beskriver låter lite "sexobjekt"." och med det tänkte jag på att han fäster stor vikt vid "få henne att bli kvinna" och skrev om rakade kön o.s.v.
Vad vet du eller jag vad han menar med det "att bli kvinna" men det låter onekligen rätt kasst att vilja få någon att "bli kvinna" .Smecker - Ja, och? Jag har aldrig skrivit om någon koppling mellan att dra det stora lasset och sexlusten.

Jag har rätt, i alla fall betydligt mer rätt än dig. Uppenbarligen förstod du mig inte ens eftersom du började mässa om "damsugare och klitoris".
Men jag kan gå dig till mötes med dina ord om att "ta ansvar för sin egen lust". Jag försöker dock inte skriva något bekvämt om att slippa ansvar.
Men det handlar även om att ta ansvar för sin egen föräldraroll, föräldraledighet etc och ha det jämställt så om man vill räkna med att den ena partnern inte uppslukas av förälsraskapet ensam.

Jag skrev om kopplingen mellan att vara föräldraledig och vara nära sina barn, och menar med det att då kan inte mamman "vara mamma till 180%" om pappan i alla fall är pappa till 50%. Fattar du, det handlar om relationen till barnen, inte hur de städar.
Eftersom Ts verkar se sin sambos mammaroll "som en del av boven i dramat" /lite, ingen sexlust, som att hon lägger för mycket tid vid sitt föräldraskap - att ta hand om barnen, så kan jag i alla fall undra hur mycket närvarande pappa TS har varit om hon känner hon behöver gå in så starkt i att "bara vara mamma"?

(Jag ogillar egentligen att dela upp människan att vara lite mamma, lite sambo, lite syster, vi är alla en enda person och inte kluvna i olika roller, även om vi kan benämmna oss vid olika saker som ex "mamma")".Anonym - Du har rätt. Ingen blir nog mer sugen för att någon sköter tvätt etc.
Varför kom du att tänka på att det skulle leda till mer lust?

Ni verkar inte ha en likande situation som TS, av vad ni beskriver här inne i alla fall.

Tror alla att det är som TS skriver, att sambon inte är intresserad av att tycka (vilja?) något annat? Han har ex inte svarat på mina frågor som skulle ge ökad förståelse för deras situation och om det finns något hos hans sambo som är relevant för hennes lust, ex förlossningarna, depression, mediciner eller hur hennes syn på hur en kvinna är, om hon vill raka sig, ha högklackat osv om hon i och med föräldraskapet har fått andra värderingar och lustar mot vad hon hade innan hon var mamma? Eller om det varit hos en "sexmottagning"?

Hur förnedrar hon honom? Jag tycker TS verkar kvinnoförnedrande så länge han tycker att kvinnor måste bli kvinnor. Ts höll själv inte med och tyckte inte att han har en kass kvinnosyn, han kanske bara uttrycker sig så det går att tolka så.  Om jag kan tolka det så, kanske även hans sambo kan tolka honom fel? Om det är sant kanske detta handlar om kommunikationsproblem?
 Då kanske det finns en eller flera lösningar för detta par?!!

Om han har en skev kvinnosyn så är hennes beteende väldigt försåtligt och då är det nog mer försåtligt att Ts behöver förändra sig först för att hon skall kunna ge till honom.

Jag förstår inte varför så många tar Ts parti, han är borta mycket, reser i jobbet. Hon tar all marktjänst (fattar ni hur mycket arbete det är och han gör bankärenden, bilarna..som knappast är flera timmar varje dag?).

Det är bara något som gör att det inte går att köpa TS berättelse som den enda sanningen. På andra sidan mynet kanske vi finner en helt utbränd kvinna som inte orkar bättre än säga "gå då" eller själv bara sticker i väg och röst shoppar av olycka. Det känner jag igen från många människor som mått dåligt, varit utbrända eller depressioner (dock inte de djupaste förutom vid blandskov av depression och hypomani).
och så kommer en sambo ovanpå det och kanske vill att hon kollar på en porrfilm med honom men handen på skrevet.

Jag håller med, jag hade heller inte blivit attraherad av honom och kunnat ge kärlek i den situationen de befinner sig i. Men jag kan gissa att inga män här inne blir det av mig heller, de  verkar känna sig rädda och hotade av jämställdhet.

Men vi vet vad han skriver här inne.
 Det han anklagar sambon om vet vi inte alls om det är den enda sanningen. Men vi vet hur han beskriver henne, att han vill göra henne till en kvinna os.v. vi kan mer utgå ifrån att orden han använder om vad han vill och önskar är sanna mer än vad han berättar om sin sambo. Och de orden säger en helt del om honom, fast han har sagt emot.

Ts har inte svarat på mina frågor om sin sambo.
Så du kan heller inte veta om hennes reaktioner är befogade eller har en förklaring som ursäktar hennes "kalla sätt". Tror du att hon vill göra hans liv till ett helvete? Tror du att hon njuter eller i alla fall mår bättre än TS av deras situation?

Det är detta jag menar med en kass syn på kvinnan. " Faktum kvarstår att jag inte är ute efter att min sambo bara skall vara ett sexobjekt."
Hon skall alltså vara ett sexobjekt, inte bara men hon skall vara det!

Hör du inte hur illa det låter, TS?
Jag befarar att om det låter så illa är det nog värre i verkligheten.

Både jag och min man var överens om att ha den lilla hemma när det bara är vikarie vid utbildningsdagar. Det handlar om små barn som behöver träffa samma vuxna (om dina nu inte råkar vara tvillingar och 6 år). Läs  Kihlbom, Lidholt, Niss bok om förskolan så kanske du kan förstå vilken klok och smart mamma du har till dina barn.

Ni tycker olika. Skall hon lyda dig, hon kanske vill att de leker med sakerna? När barnen är med dig får de inte leka med ömtåliga föremål, när de är med henne får de göra det. Det känns som du bara vill spy galla över hur dålig hon är och uppfattar hon det så med, hur skall hon då vilja kramas?

Det har jag inte sagt att hon är utan ansvar, men hon är inte här i tråden vad jag vet och Ts svarar inte på frågor om henne.

Som jag skrev nyss, hon är en jäkligt bra medveten mamma till barnen om hon försöker låta de slippa vikarierna. På våd förskola säger lärarna rent ut att barnen blir påverkade, mår dåligt av vikarier att det får vi vara beredda på och att det kommer komma en reaktion på det.

Vad kul för din vän och hennes kusin att de mår bra!

Att vara borta mycket i jobb betyder inte att man har en skev kvinnosyn, men att vilja göra henne till en kvinna, att hon skall vara sexobjekt det är mer än skev kvinnosyn.

Jag har citerat, men för din skull, igen då.

"Faktum kvarstår att jag inte är ute efter att min sambo bara skall vara ett sexobjekt."
Han vill att hon är mindre i sin mamma roll för att vad då, blir ett sexobjekt resten av tiden eller hur skall man tolka det hela tänker du?

När han beskriver sin tjej i positiva ord så är detta "Min tjej är väldigt fin, bra kropp, håller sig tränad osv. Vi hade härlig sex, ofta sexiga underkläder, högklackat, kollade på p-filmer ihop, gick i sexaffärer, hade sex på offentliga platser, körde analt, testade med analstavar, osv

Det var riktigt härligt."

Som att hon inte är eller var något mer än det, om det positiva med henne var en fin kropp, sexiga kläder, analstavar osv.  och nu då en bra mamma men än dock för mycket mamma (så inte heller det är bra). Så han verkar aldrig ha haft några anda saker han uppskattat henne för än sexet som nu inte finns. Han verkar ha sett henne som ett sexobjekt  och sambo som ger kärlek, närhet med förvisso och nu har hon slutat att vara det.

Men det handlar ingenstans om att de har stått varandra nära själsligen och har kommunicerat så bra och haft det bra på andra plan än  "sängen" och delat värderingar och andra fina saker i livet. det verkar bara vara skit med Ts sambo förutom att hon en gång var ""Min tjej är väldigt fin, bra kropp, håller sig tränad osv. Vi hade härlig sex, ofta sexiga underkläder, högklackat, kollade på p-filmer ihop, gick i sexaffärer, hade sex på offentliga platser, körde analt, testade med analstavar, osv

 

Det var riktigt härligt."

Det är vad som kan tolkas som en dålig kvinnosyn. Att hon bara är en kropp som skall ge honom njutning.

För det är så han formulerar det. Fast han har sagt att det inte är så, så jag säger inte att det är så, bara att det ser ut så.

 

Det samma, det samma.
Livslång fara, skrev jag det? Nej. Jobbiga reaktioner, ja.

Jaha, din tolkning av Ts är korrekt, stämmer till 100%?

Hahah, konsekventa, nej. Vad har du fått det ifrån? De är två olika individer, med olika åsikter, olika smak, olika sätt och det är det bästa för barnen.
Jag skrev inte att hennes sätt var bäst, du verkar inte kunna läsa, att de gör olika när de är olika är självklart bäst!!!

Han är INTE BARA ute efter att hon skall vara ett sexobjekt och väg ihop det med det andra han har skrivit om henne.

Om han inte är ute efter ett sexobjekt skulle han väl ha skrivit det. - Jag vill inte att hon skall vara ett sexobjekt.

Nej. Du skriver "när jag egentligen vill hjälpa till" det är din syftning i den meningen.

Väl skrivet. Hoppas att Ts läser detta.

Har du också missuppfattat mig kanske?

"Jag kan bara jämföra med hur det var i mitt förhållande där jag till sist blev precis som din sambo och jag mådde inte bra av att jämt vara arg. (I mitt fall så berodde det mkt på min dåvarande kille, som ljög om precis allt, så det var inte bara så att känslorna försvann utan anledning, han var inte en bra person.) "

Här berättar du själv att dina känslor inte försvann utan en anledning, trots din erfarenhet drar du slutsatsen att Ts sambos känslor har försvunnit utan en anledning hon bara är "fruktansvärt elak mot honom", utan anledning.
Men du hade däremot en anledning att vara arg jämnt i ditt förra förhållande? Det kan inte möjligtvis vara så att det är likande för Ts sambo som för dig?
Ditt ex ljög, Ts ljuger absolut inte, han ger inte heller bara en version då av deras situation? Ts är som dig och Ts sambo är som din man, är det så du menar?

"Jag visste ju att jag gjorde min kille illa genom att alltid nobba honom, vare sig det gällde en kram eller sex men jag ville inte ens ta i honom med tång. Jag stannade kvar för jag tänkte hela tiden "det kanske blir bättre" men det blev bara värre och till sist så fanns det inget alternativ än att göra slut."

Och det kanske TS sambo också tänker "det kanske blir bättre", precis som Ts och då är de ju värda att få hjälp så att de inte måste gå samma öde till mötes som du gjorde, med tanke på att de har barn ihop. Tänker man att det kan bli bättre så finns det nog hopp om bättring. Kan man inte ens tänka det, då är det nog värre.

 "Tiden efter har varit ett rent helvete. Han har försökt göra allt han kan för att förstöra för mig och trycka ner mig i skorna. Det blev ännu värre när jag träffade en ny. Även om det har varit en fruktansvärd tid efter så har jag inte ångrat mitt beslut 1 sekund och det kommer inte du heller att göra."

Ts säger i princip att han gör alla rätt, i motsatts till din förre detta.
Men om din förre detta hade skrivit ett inlägg här, hade han sagt att han själv gjorde fel eller skyllt allt på dig? Du vet med säkerhet att Ts inte trycker ner sin sambo i skorna då?

"Du är värd att hitta någon som älskar dig, trånar efter dig, höjer upp dig till skyarna och får dig att må bra.
Det har jag gjort och jag har aldrig mått bättre eller varit lyckligare!"

Klart han är värd det. Men i första hand är deras barn värda att de två kan ta och börja kommunicera med varandra och faktiskt komma överens oavsett ur det blir angående separation eller ej. Det bör vara deras första prioritet. Då måste de börja tänka i nya banor, och agera på nya sätt. Eftersom Ts sambo inte är här, kan jag bara hoppas att Ts börjar med det nu när han har fått en del bra konkreta råd som från Anonym (isbiten)

Andrew

"Jag tycker det handlar mer om att känslorna har försvunnit från TS sambo. "
Ja, det finns en möjlighet till att det är så. Hon kanske bara inte finner honom attraktiv längre.

"Om det är så att hon upplever att hon inte blir sedd och tagen på allvar. Varför tar hon då inte fajten själv mot TS invanda mönster?"

En del människor har bar så svårt att prata med varandra. Hade båda de varit det hade det nog inte sett ut som det gör i dag.

" Om TS har oförmågan att ta rätt initiativ till att bekräfta henne (utanför sängen) så kan väl ändå hon ta kommandot och agera. Varför låta sitt förhållande köras i botten? "
En del kanske gör det medvetet, deras sätt att göra slut på.
Andra kanske bara inte har några redskap att stoppa förfallet med.

" Kan det vara så att kärleken är slut för hennes del men det praktiska kring barnen och det ekonomiska läget gör att det är vänligt smidigt just nu att bara vara två praktiska personer under samma tak?"

Men om hon så förtvivlat vill stanna för ekonomin och boendet, gör man det ändå inte det bästa av situationen då så att man inte blir utkickad?
 Jag tycker snarare att det låter som hon är mer åt det deprimerade hållet eller i alla fall tillräckligt för att inte orka lösa det som behövs runt sin relation till TS.

"Varför försöka få till det så att TS sambo är ett offer när hon själv kan ta ett ansvar för sin egen relation."

Vi vet inte. Kanske finns det inga offer, kanske är Ts ett offer för hennes genuina ondska eller så är hon ett offer, kanske inte för TS men för exempelvis en depression. För ingen vill väl leva som Ts beskriver det, inte ens hans sambo om hon hade mått bra, så tänker jag.

 "Om TS inte lyckas nå fram till henne på det sätt hon vill - så har hon väl ändå ett ansvar att möta honom i en diskussion kring detta. Varför tiga och hoppas att han ser det ändå."

Om hon inte vet, om hon inte själv förstår eller har ord på det, hur skall hon då kunna prata om det och mötas? Vad vet vi om hennes bakgrund, TS har vart fåordig om det, är hon en introvert person, har hon alltid kunnat prata om känslor eller svåra saker innan? har hon ens befunnit sig i något svårt innan som hon läst på egen hand?

"Sedan hur TS ser sin sambo sexuellt är väl ändå TS och TS sambo sak. Varför är så många här inne och petar hur han åtrår sin sambo. Han har sexualitet som han får själv svara för. Tycker det blir fel när flera här inne fördömer och lägger skuld. Sedan om jag eller du inte delar exakt samma syn och preferenser är en annan sak. "

Om det är okej med Ts sambo så är inte jag den som dömer. Men om det nu är så att mina tankar stämmer lite grann kring hans sambo angående det sexuella och Ts syn på det hela så kanske Ts då får svaret i vad det kan handla om.

Man 49

Det skulle också kunna gå att säga att jag ser det från ett annat perspektiv än de flesta av er här inne. Det kallar inte jag deprimerande utan berikande.

Jag märker att du inte har förstått mig. Att du har tolkat in saker som inte finns, fördomar? Rädsla? Vad vet jag varför du reagerade med att behöva redovisa din "jämställdhetsresa".
Jag har bara skrivit utifrån vad jag tror skulle vara bra för TS och deras relation. Inte vad jag tänker om sex generellt för "alla andra" o.s.v.

Jag vill inte låta dig fortsätta leva i tron om att du är så klok och att du inte kan ha fel. Jag tror att alla vill utveckla sig i grund och botten.

"Jag kan begränsa mig till att beskriva en ganska vanlig typ av kvinna - det finns naturligtvis massor av varianter och egentligen är knappast två kvinnor lika - men jag har sett ett mönster utkristallisera sig: Kvinnan är viljestark, har integritet, är kanske högutbildade och har en stark position i yrkeslivet etc. etc. Praktexempel på kvinnor som har lyckats bryta sig igenom glastaket. Men påfallande många av dem har en egenskap som jag först inte kunde få att gå ihop med deras övriga karaktär: De är inte alls på samma sätt i sexlivet. Där vill de tvärtom få slippa allt ansvar och bli omhändertagna. Och dessutom vill de - och här kommer det "chockerande": De vill bli sedda som sexobjekt!!!""

Tänk att det har jag redan förstått, du vet inte vilken kvinna jag är eller vilka kvinnor mina väninnor är? Jag är inte ett dugg chockerad, det kanske dock chockerar dig att jag "jämställdhet" inte hade något att lära av din text?

Det handlar om TS sambo, som lever på TS, som inte arbetar och inte har en stark position i yrkeslivet eller verkar vilja ha det nu. Tycker du att Ts sambo i dagsläget stämmer in på den kvinna som du själv beskrev just nu?
Ts sambo verkar befinna sig i ett underläge ekonomiskt, dock inte med barnen, men när hon inte ens kan prata och förklara vad det handlar om ser inte jag henne som en stark kvinna utan som en svagare kvinna eller passivare kanske är ett bättre ord.
Jag tror att det för henne blir helt fel att bli sedd som ett sexobjekt, ens lite grann, ens veta att han tänker så. Jag tror hon önskat bli sedd som mamma, som en familj tillsammans med TS, en kärleksfull familj där många andra behov behöver vara uppfyllda för att kunna ha en sexuellrelation.
Sedan när hon känner att hon får det hon behöver, hon är säkert minus på sitt batteri med precis som Ts beskrev att han var, först då kanske hon får lust att i sexuella sammanhang bli sedd som ett objekt eller i alla fall vilja ha sex.
Nu verkar TS hinta om det hela tiden i vardagen och hon inte ens vill visa sig naken. Alltså "objektsex" kanske är det sista hon vill, sex det näst sista, särskilt när de verkar ha det så kallt mellan sig.

Ts verkar behöva sex för att fylla sina batterier och bli mer glad familjefar. Ts sambo kanske behöver annat (vad det nu är) för att fylla sina batterier för att kunna ha sex. (Om hon nu vill ha TS)
Hur skall de då göra?
 Skall sambon ha sex fast hon inte vill eller skall Ts vara utan sex fast han inte vill? Finns det något annat sätt de båda kan fylla på sina batterier? Kan Ts avstå några månader till när han ändå har väntat så länge och försöka med något helt nytt, inte försöka med sex utan kommunikation? Kan det i förlängningen leda till sex?
Eller är det bäst som de flesta skriver att de separerar NU utan att försöka mer? Det bestämmer de själva. Jag är i alla fall en motvikt till alla som skriker "lämna henne". För det kan finnas fler sätt än ett.

"Visst är det konstigt och skrämmande? De vill vara vackra, fräscha, sexiga, kanske t.o.m. "slampiga" och bli sedda för detta! Att ses som en sexuell varelse är inte fel för dessa kvinnor. Men det ska ske i rätt sammanhang. Inte på jobbet eller på gatan, utan då de själva väljer det, dvs när de vill ha sex. Var sak har sin tid."

Nej. Tycker du det är konstigt och skrämmande om det finns jämställda feminister som älskar att vara undergivna sexuellt och bli sedda som sexuella varelser/objekt (vilket ord man nu väljer att använda) i sexuella sammanhang?
Rätt tid, rätt sammanhang. Det får du väl ändå gå mig till mötes och hålla med om att där befinner sig inte Ts och hans sambo nu? Oavsett hur de vill ha sex.

Jag ville bara tala om för Ts, att hon kanske tände på "hur de nu hade sex" innan (eller så fejka hon det), nu kanske det har hänt saker (som jag frågat Ts om, ex bristningar, tvångstankar etc) och hon tänder på något helt annat (eller har tappat bort sig själv) och så fortsätter han i samma stil som innan och det blir bara tvärlås och han gör det värre med varje försök utan att för den sakens skull behöva vara en elak människa.
Det kanske bara skär sig just nu i detta skeendet av deras liv.

"Konklusion: Att bli sedd som ett sexobjekt av sin man är alltså inte per definition något fel."

Håller med dig, det tror jag inte du trodde att du skulle få läsa  av mig?
Men tror du de håller med varandra? De verkar verklige inte alls så. Då kan det vara så att jag är inne på rätt väg i det jag skriver angående detta par.
Men med det har jag inte sagt att du eller alla andra skall ha "icke objektifierande sexuella aktiviteter".
Dessutom tolkar jag det som att Ts verkar ha den kvinnosynen utanför "sängkammaren" oavsett om kvinnan trivs med et och känner att hon har "makt på jobbet", därav tror jag att en annan kvinnosyn generellt skulle hjälpa TS.

 "Och när TS skriver: "Faktum kvarstår att jag inte är ute efter att min sambo bara skall vara ett sexobjekt." så ser jag alls inget fel med detta. Det kan vara helt ok att se sin älskade som ett sexobjekt - ibland!"
Men om det ger henne problem, om det gör henne kall, avvisande och allt det där som TS har skrivit så är det inte helt ok för dem, nu.

"Jag har inte mycket till övers för den retorik som Jämställdhet använder sig av i den här tråden. Själv lämnade jag den för över 20 år sedan, ivrigt påhejad av starka, självständiga, könskampsmedvetna kvinnor. Följ med mig in i 2000-talet! "

Och jag har inte så mycket till övers för din retorik och dina fördomar, då jag tycker att du faller lite platt här efter detta inlägget.

Får se om du vågar tänka om angående mig och där med erkänna att du hade en felaktig uppfattning.

***'

Och Ts, igen, jag vill försöka hjälpa er och kan du svara på mina frågor angående din sambo i mitt första inlägg tror jag att det var, så kommer min bild bli tydligare, mer rättvisande och då kan jag ge bättre specifika tips, råd, tankar. Om du vill. Jag har räddat par förr, tro det eller ej jag kan min sak!