Anställningsintervju - fängelsedom för dråp!!

Det kan du ju omöjligt säga utan att ha träffat personen ifråga? Jag har inbillat mig att människor förtjänar en andra chans, eller är det ok att straffas för resten av livet?

Har h*n avtjänat sitt straff och gått vidare i livet, förändrats och vill göra något vettigt av sitt liv...så kan inte jag begripa varför man inte ska få chansen? Vi vet ju heller inte om några omständigheter kring brottet. Det är visserligen ganska oväsentligt, då det som är intressant är huruvida personen IDAG är kapabel att göra något liknande eller om det är Svenssonliv som gäller fro m nu.

Jag kan ju iof tro at man vill räta upp sitt liv, och kanske to m dra nytta av sin egen erfarnhet i det här yrkesvalet.

För att svara på TS fråga, så tycker jag att du ska meddela arbetsgivaren. Det kommer att komma fram, och för du fram det själv så framstår du som mer trovärdig.

Fast det kan ju bli lite knepigt, då vissa arbetsgivare väljer att kolla av med de arbeten du haft tidigare.

Sen håller jag inte med de i tråden som menar att det här ska tigas ihjäl. Jag anser att TS visar större god vilja, och blir mer trovärdig i att livet tagit en vändning om TS står för sin bakgrund. Håller man tyst så får man bilden av att man vill dölja något. Dölja något som de uppenbarligen kommer att få reda på iaf.

Jag hoppas att de människor man möter inom socialtjänsten har en bättre människosyn än dig. En förutsättning för att arbeta med andra människor, i synnerhet utsatta är att man anser att var människa ska ha en chans att förändras och utvecklas.

Nej, och det är ju TS medveten om och även dömd för. Hon har ju tagit det straff hon fick för sin gärning. Vad mer ska hon göra? Ge upp sitt liv totalt?

Fast faktum är, att sådana förhållanden tar man hänsyn till i en rätt. Det blir förmildrande omständigheter, och det är väl egentligen ingen här som påstår att det är fullt ut rättfärdigat. Däremot så kan det ses som förståeligt. Sen kan det ju givetvis vara svårt att greppa hur en människa kan reagera på långvarit fysisk och psykisk press. Det är en solklar skillnad på att under ett krogbråk hugga kniven i någon, jämfört med att man utför handlingen på någon som under flera år utsatt en för misshandel eller/och övergrepp.

Det är inte samma sak som att rättfärdiga, för hade man gjort det så hade inte TS blivit dömd. Poängen med TS är att hon avtjänat sitt straff, och frågan är väl om hon ska vara ärlig med sin bakgrund. Jag kan ju tycka att en människa inte på något vis behöver straffas för resten av sitt liv. Jag kan av egen erfarenhet tala, att man som anhörig till brottsoffer inte heller behöver ha den känslan. Det ger ingen livet tillbaka, och det förändrar inget som hänt.

Jag har själv förlorat en anhörig till våldet, och det var dessutom oprovocerat till skillnad från detta. Jag ser hellre att gärningsmannen tar sitt straff och sedan gör något av sitt liv. "Bara" för ett liv har gått totalt till spillo, så finns det ingen mening med att fler liv ska gå samma väg.

Det handlar ofta om en succesiv nedbrytning. Den som till slut blir slagen, är helt övertygad om att h*n inte förtjänar bättre, h*n lägger skulden på sig själv. Den som slår har ofta under en längre tid fått personens självkänsla i botten, gjort det klart att h*n är den enda som någonsin kommer att älska henne/honom.

Det är inte så ofta slaget bara kommer från det blå, utan några som helst indikationer innan. Det är inte lyckliga familjen där man visat varandra ömsesidig respekt under hela tiden.