Ska ett familjehem bete sig såhär?

Nej, det är A och O för ett familjhem att kunna samarbeta med biofamiljen och att inte motarbeta umgänge och kontakt. Så är det.

Sen är det även så att jag inte anser alls att ett barn som varit placerat sedan spädbarnstiden i närmare 4 år, och under den tiden bara träffat sina bioföräldrar var fjärde eller var tredje vecka ska behöva ryckas upp och flytta "hem" igen. De känslomässiga föräldrarna är av givna orsaker hennes familjhemsföräldrar. Det vore djupt traumatiskt för barnet att bli av med dessa. I såna lägen anser jag att en vårdnadsöverflytt eller adoption ska ske, även om ni i hjärtat anser er vara barnets föräldrar och givetvis saknar och älskar barnet, så är det barnets bästa att få vara kvar hemma hos de föräldrar hon betraktar som hennes.   

Mycket bra skrivit!

och jag anser att fosterföräldrarna borde bli av med barnet och inte alls få ta emot nya fosterbarn.

När man tar det uppdraget som dom har gjort så ska dom samarbeta med soc och föräldrarna och målet ska vara att barnen ska flytta hem.

Sen tycker jag att det är konstigt resonemang att tycka att barnet "rycks upp" från sin känslomässiga föräldrar, det gäller väl åt andra hållet oxå.

Familjehemmet har antagligen fastnat för er dotter och gjort henne till "sin egen" drf vill hon absolut inte bli av med henne. Jag hänger inte med på noterna varför ni från början ville ha avlastning med eran dotter ?
Jag har en gammal barndoms vän som bodde i fh från 4 års ålder tom att hon var 18 år. men där framgick det tydliga problem i hemmet som misshandel och svår alkoholism . Verkar inte ara så hos er.. 
Om ett annat hem redan bedömt er som lämpliga så är ni ju det, den här foster mamman vill ha erat barn för hon tycker det är hennes.. om dottern va 10 mån först o nu är 4 år.. tänk själva. STRID PÅ! På visa att ni är lämpliga. Dottern borde kunna bo hos er över en helg i månaden för å se hur det går. 

Andra hållet?

Det viktigaste i alla situasioner är ju enbart _barnets_ bästa. 

Kanske OT, och jag är dåligt insatt i vad som gäller.

Men hur i hela friden kan man sätta familjehemmet som "övervakare" hos umgänget hos föräldrarna.
Visst borde de raportera om något är fel hos barnet efter umgänget men i detta fallet låter det ju snarare som att de vill stjälpa TS för att de ser barnet som deras.

Om TS inte ljuger något kopiöst slåter det ju som att familjehemmet snarare gör allt för att behålla barnet snarare än att utföra sitt uppdrag och faktiskt se det som att målet är att föräldrarna skall kunna ta hand om barnet själva så mycket det går, förutsatt att föräldraförmågan finns hos föräldrarna.

Tänker också ang om det är barnets bästa att få stanna hos familjehemmet, visst kan man se det så, men man kan också vända på det och ifrågasätta hur barnet kommer att känna den dagen han/hon förstår att familjehemmet velat behålla barnet mot föräldrarnas vilja och att det finns ett syskon hos bioföräldrarna som fick lov att bo där och som haft en bra uppväxt.

Självklart gäller det åt andra hållet också, därför är det ju alltid en sista utväg. Håller med om att samarbetsproblemet gör att denna familj inte bör ta emot fler placeringar. Men för just detta barn så är det ju så att det inte ska behöva byta familj efter så länge om det inte finns lika allvarliga omsorgsbrister hos familjhemmet som skulle krävas vid ett LVU. Barnet ska i detta läge inte straffas för att det blivit svårigheter i samarbetet. För barnet som ju redan en gång varit med om en separation vorde det förödande att behöva bli av med den enda familj hon känner som sin egen. Det vore lika traumatiskt som om en 4 åring plötsligt mista båda sina föräldrar i en bilolycka. Man ska inte utsätta barn för det om det inte är absolut behövligt för barnets egen skull.

En tillbakaflytt till biofamiljen hade varit möjlig om man från myndigheternas sida hade sett till att ha tätt umgänge mellan föräldrarna och barnet, flera gånger i veckan helst, under hela placeringstiden. Då hade man kunnat upprätthålla en nära kontakt och anknytning fram tills föräldrarna återigen kunnat fungera i vardagen, även om barnet var placerat under 4 år. Nu har det ju tyvärr inte sett ut så, föräldrarna har träffat barnet några timmar var fjärde vecka.Och i min värld så innebär det att föräldrarskapet helt gått över till familjhemmet. Känslomässigt, fysiskt och psykiskt. Att sluta kämpa för att få "hem" barnet som man älskar och saknar är ju ett nästan övermäktigt stort beslut man då skulle behöva ta som förälder. Jag är inte säker på att jag skulle klara det själv om jag råkade i samma situation, men jag HOPPAS att jag skulle finna styrka att ändå ta det svåra beslutet för att mitt barn skulle slippa ryckas upp med rötterna från de föräldrar som funnits där för barnet varje dag och varje natt, under flera års tid.

Jag tror att det skulle gå bra. Under förutsättning att föräldrarna orkar kämpa för ett mycket tätare umgänge, så att de med åren kan bygga en stark relation. Att det slutar med att barnet framöver har två uppsättningar föräldrar som älskar barnet. Jag tror definitivt inte att det är en bättre lösning att flytta tillbaks en 4,5 eller 6 åring som har sin hela trygghet och tillhörighet hos familjehemmet.

Å andra sidan är det väl om barnet skulle flyttas över läge för en tvär förflyttning utan en på ganska lång sikt?

Bara för att barnet bott med någon fram tills 4 års ålder är det inte skrivet i sten att det är de som barnet kommer att se som sina främsta föräldrar när han/hon är 10 år, men då måste ju också TS få chansen till ett mycket tätare umgänge och börja etablera en  tät och trygg kontakt.

Jag får inte riktigt ihop historian, TS får ha sitt andra barn och har vart på utredningshem där hon fick bra betyg i sin föräldraroll, strax därefter beslutas det om att hon/han är för olämplig att någonsin få hem första barnet. Man beslutar att det skall jobbas på hemgång men familjehemsmamman tvärvägrar trots att det går mycket bra under umgängena, frågan är också om familjehemmet öht är lämpliga att ha hand om barnet om man skall behålla kontakten med bioföräldrarna med tanke på att de verkar göra allt för att inte samarbeta för att det skall bli bra för barnet.