Varför blir man hemlös?

Jag jobbar som lekmannaövervakare och har tidigare haft en 20 årig hemlös kille som klient. I hans fall berodde det på problem i familjen, vilket gjorde att han inte klarade av att bo hemma, han tog lite droger ibland och hamnade i trubbel. Soc vägrar ge honom pengar till egen lägenhet eftersom han missköter sig gång på gång. Han sover hos kompisar lite då och då, men jag är skitorolig att det inte kommer hålla i längden, och vad som kommer hända med honom då

Han har helt klart potential att hamna på gatan, och han är en helt vanlig kille som haft en del otur i livet som gjort att han hamnat där han hamnat.

Angående puss och källor:

Puss säger:

- Att det kanske bara är en av 30 som vill ha vård
- Uppskattar att bara 2 % av de hemlösa är det på grund av psykiskt sjukdom

Visst förstår jag att sekretessen hindrar Puss från att redovisa en del källor, men när det gäller statistik av ovanstående slag borde det inte vara så svårt. Dessa siffror säger emot det jag hört och läst, och jag vet att media ofta inte är att lita på, men sifforna skiljer sig så kapitalt från varandra att det måste vara något som inte stämmer?!

Det här kan man läsa på situation Stockholms hemsida:

"Kort om hemlöshet

Stockholms stad uppskattar att 3 370 människor i Stockholm saknar ett eget hem med allt vad det innebär. Ungefär 25 procent av dem är kvinnor. Enligt Socialstyrelsens räkning från 2006 finns det 3863 människor i Stockholm som är hemlösa. Frivilligorganisationer som arbetar med hemlösa människor i Stockholm bedömer att antalet hemlösa människor är närmare 5000.

De flesta hemlösa människor har haft ordnade liv med bostad, jobb och familj. En skilsmässa, uppsägning eller annan kris i livet kanske så småningom ledde till vräkning. Gamla vänner och kontaktnät försvann.

Det är lätt att komma dit men svårt att ta sig därifrån. "

Puss - Jag är jätteintresserad av vad du har att säga. Du har nog jättemycket att tillföra den här debatten. Jag blev bara så förvånad över de siffor jag skrev om i förra inlägget och är uppriktigt intresserad av att veta om det är så eller ej. Jag håller själv på att leta upp källor på nätet i skrivandet stund

Puss - Jo, det är jättesvårt med siffror och statisik

Indianica - Jag kan inte skriva så mycket om killen på grund av sekretess, men kan ju iaf nämna att han inte blivit vräkt från något vanligt boende. Det handlar om att han inte klarar av att sköta pengar, det blir inga pengar kvar till det pengarna egentligen ska gå till. Och visst, det är jätteoansvarig av honom och till viss del får han skylla sig själv, men han har sådana stora problem med pengar att det aldrig löser sig. Eftersom pengarna alltid går till fel saker så är soc såklart inte lika villiga att hjälpa honom, och när de gör det så går pengarna inte till det de borde. Han har bott på ett hjälpboende ett tag men fick inte vara kvar på grund av att han tog droger. Det är jättesvårt att veta hur man ska lösa sådant här, jag har faktiskt ingen aning om hur man ska göra i hans fall. Det bästa vore om någon annan hanterade hans pengar och såg til att de gick till rätt saker, men då måste han ju omyndigförklaras, och det tror jag inte kommer hända. Jag tycker egentligen att han till rätt stor del satt sig i den här situationen, och det jag frågar mig är om man ska hjälpa en sådan person till vilket pris som helst? Jag vet inte?!

När jag skrev att han är en helt vanlig kille så menade jag att jag tror att vem som helst kan hamna i en en "downward spiral" som om det vill sig illa slutar på gatan. Jag ser ingen större skillnad på honom och de vänner jag hade i den åldern, skillnaden är väl just att han inte har någon familj att luta sig tillbaka på och att han inte kan hantera pengar på ett vettigt sätt.

Indianica - Det vore ju väldigt bra om det gick att lösa på det sättet. Jag ska kolla upp det

Hittade den här texten angående fördomar om hemlösa:

"Det finns så många missuppfattningar?
En del tror att hemlösa själva har valt sina liv. Det är en missuppfattning men stämmer på så sätt att många har gett upp hoppet om hjälp och istället accepterar sin hemlöshet. Jag känner många som har gett upp. De bollas fram och tillbaka mellan olika instanser och ingenting konkret händer. Ingen verkar vilja ta i problemen. Socialtjänsten ställer höga krav, till exempel att man måste anmäla sig på arbetsförmedlingen för att få socialbidrag. Många hemlösa är inte tillräckligt starka för att ta ett jobb och har svårt att ordna sin vardag när de inte har ett hem. Först tycker jag att man ska se till att folk har tak över huvudet, sedan ska de ut i arbetslivet. För sysselsättning är A och O, annars har man för mycket tid att hitta på dumheter.

En annan missuppfattning är att det är ett karaktärsdrag att missbruka, istället är det så att missbruket tagit över och man inte kan komma ur det trots att man vill. Dessutom är inte alla hemlösa missbrukare, en del har gått igenom skilsmässor, konkurser och annat som har gjort att de har hamnat vid sidan av samhället. Vi ska stötta alla som vill så att de kommer in igen, i försäkringskassan, i arbetslivet och så vidare. Det är en lång process och vi måste ha många med oss för att lyckas.?"

Inianica - Ja, många gånger känns det som att det blir fel hur man än gör. Det är jättesvårt att veta vad som är det "rätta" att göra. Och som jag skrev tidigare; Ska man hjälpa "omöjliga" personer till vilket pris som helst?! Jag är osäker.

Puss - Jag anser inte heller att det är ett högt krav att anmäla sig på arbetsförmedlingen. Dock så håller jag med om att prioritet ett är att få tak över huvudet, för att sedan ta itu med sysselsättning osv.

Den text jag klistrade in ovan var ett citat från en hemlös person *förtydligar*.

Inser nu att man inte alls behöver omyndigförklara en person för att hantera personen ifrågas pengar i en sådan situation. Fel av mig. Är dock lite skumt att killen haft så mycket kontakt med soc och att de ändå inte löst sig på det sättet.

Den här infon finns på: www.stockholmshemlosa.se

"Blir de hemlösa pga. psykiska problem eller är de psykiskt sjuka först och blir sedan hemlösa?

Många hemlösa har psykiska problem. Man brukar tala om 40 ? 50 %. Många har tidigare suttit på olika institutioner men dessa stängdes i mitten på 90-talet. Då var det tänkt att kommunerna skulle ta hand om dem men det gjorde inte kommunerna. Många fick en lägenhet som de inte klarade av att sköta eller betala för och så hamnade de på gatan. Om kommunerna bara hade gått in med lite boendestöd, vill säga en person som kommer och hälsar på någon gång då och då så hade betydligt fler klarat sej. Sedan är livet som hemlös väldigt jobbigt. Det tär på en människa att vara hemlös. Vi brukar tala om sociala skador som man ådrar sej, man kan bli rädd för människor, man litar inte på någon, man drar sej undan etc."

"Vilka typer av syndrom har hemlösa?

Vad menar ni med syndrom? Talar man om sociala skador av livet som hemlösa så är de många, talar man om att många hemlösa knarkar för att orka med livet ute på gatan så stämmer det också. Vi ställer ofta frågan: Blev man hemlös för att man knarkade eller knarkar man för att orka med att vara hemlös?"

Puss - Jag förstod att du förstod men vill ändå förtydliga

Puss - Vad anser du är den bästa lösningen för de som varit så "dumma" att de blivit beroende av droger och som av olika anledningar inte kan ta sig ur den situation de hamnat i?

Hittade en intressant rapport utgiven av socialstyrelsen för den som är intresserad av att se en massa statistik angående hemlösa:

www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/4A6C1435-45A1-4CEB-B36B-3C1770A62087/4767/20061312.pdf

Puss - "Ta emot hjälp innan de drogar ner sig totalt.
vilket är svårt, eftersom många har drogat sen tonåren och är inne i en social struktur som är benhård".

Jo precis, många tycks hamna i den benhårda sociala strukturen som bara gör det ännu svårare. Visst kan jag hålla med om att många relativt ofta kunnat undvika att hamna där, men när de väl gjort det. Ska man lämna dem åt sitt "öde" då? Jag vet att det finns en massa åtgärder, men när de inte heller fungerar då?

Ha det så kul på festen då

Många hemlösa tycks vara ovilliga att ta emot hjälp från socialen därför att de blir så illa bemötta där. Många tycks känna att deras människovärde blir kränkt och att det är så förnedrande att ställa upp på de villkor som ställs. Om det är så eller ej vet jag inte, men jag har läst på många ställen att det är en av huvudanlendingarna till varför de ibland inte tar emot den hjälp de kunde fått av soc om de bara ställt upp på de villkor soc satt upp. Det sägs ofta att de personer som jobbar som socialsekreterare visar väldigt lite förståelse och respekt för hemlösa. Att det borde vara en helt annat typ av människor som jobbar som socialsekreterare åt hemlösa.

Det minsta vi som medmäniskor med ordnade liv kan göra är väl att bemöta dem med respekt och inte se ner på dem. Man kan köpa tidningen Situation Stockholm om man bor i Stockholm, eller prenumenera på den om man bor på annat håll. Man kan jobba som volontär, försöka påverka politikerna att sluta se hemlöshet som ett acceptabelt problem. Man kan skänka pengar eller ge dem något att äta. Angående det här med att många inte vill ge dem pengar för att de tror att det går till alkohol och droger, är det verkligen vår sak att agera överförmyndare åt dem, kan man inte bara avvara den lilla pengen bara för att göra personen ifråga glad, och visa att man respekterar dem, att de är sedda och att man vill bidra till att de får en sådan bra dag som möjligt. Om de slutar ta droger så gör det nog det av andra anledningar än att de inte lyckas tigga ihop pengar till att bekosta sitt beroende med.

Indianica - Vill bara förtydliga att jag inte heller ser många av kraven som något orlimligt eller konstigt. Jag har läst rätt mycket på nätet de sista timmarna om hemlöshet och har sett att det ständigt återkommer kritik mot hur de hemlösa blir behandlade av soc. Själv har jag ingen aning. Det vore jätteintressant att få ett svar från Mamali som tidigare jobbat som socialsekreterare om vad hon har för tankar kring det

konichiwa girl - Jag håller med dig om att de krav som ställs från soc och andra absolut är för höga när det gäller personer som mår fruktansvärt psykiskt dåligt

Har själv sett på nära håll hur en nära anhörig till mig inte fått någon hjälp, därför att ingen av de åtgärder hon erbjöds hjälpte. Det var vi i familjen som fick ta hand om henne då, dygnet runt. Tyvärr verkar det vara rätt så vanligt på grund av de bristande resurerna inom psykvården

Jag anser inte heller att man kan döma ut yrkeskåren socialarbetare, de gör väl bara sitt jobb antar jag. Men faktum kvarstår, massor med hemlösa upplever sig jättekränkta av soc, och väljer därför att inte ha med dem att göra. Om man kan och bör göra något åt det vet jag inte. Men det är onekligen ett stort problem.

konichiwa girl - Visst är det väl så att handläggarna väl oftast bara gör sitt jobb enligt boken, vilket inte är konstigt. Jag tror dock att det många gånger kan vara viktigt att vara öppen för att gå utanför boken. Nu vet jag inte hur det fungerar, så jag vill inte uttala mig så mycket mer om det. Jag vet bara att många hemlösa har stora problem med soc. Om det ligger något i de hemlösas, och deras frivilligorganisationers kritik vet jag inte.

Många som mår väldigt dåligt och inte orkar med kontakten med soc reagerar nog som du, man väljer, eller i ditt fall funderar, att få in pengar på något annat sätt, ofta på brottsliga sätt vilket bara gör situationen ännu värre. Alltså är det viktigt att lösa det här problemet som gör att hemlösa ser soc som en del av problemet och inte som en del av lösningen.

Jag önskar att kommuner där det fungerar extra dåligt kunde lära sig av de kommuner där det fungerar bra.