Varför blir man hemlös?

Glass: Puss kan knappast skriva ut sina källor tror jag. Om hon har erfarenhet via jobbet, pga sekretess

Medusan: Jo, vists förstår jag du är orolig, men samtidigt undrar jag vad som menas med att killen "missköter sig gång på gång" och därför inte får pengar till boende

Innebär det att han haft egna bostäder och då vräkts?

Jag vet att det låter hårt och det är hårt, men jag tror ganska få vill bo brevid en missbrukare som kanske är vaken nattetid, har "skumma" besökare etc. särskilt inte om man har barn, inte jag iaf. Men SJÄLVFALLET anser jag inte gatan vara ett alternativ. Men kanske fler olika boenden för missbrukare och hemlösa. Som det är idag läggs ju snarare många ner då det anses för dyrt. Billigast är väl att låta folk svälta/knarka ihjäl sig...

Jag har också väldigt svårt att tro att en "helt vanlig människa" faller igenom skyddsnätet särskilt fort eller att det är jättelätt. För vi har ju skyddsnät med i stort sett villkorslöst socialbidrag, man kan få så länge man är utan arbete. Och socialtjänsten har möjlighet attordna bostad. Jag kan "köpa" att en del är tillfälligt bostadslösa i väntan på bostad, men få är väl det i väldigt många år..? Alltså, jag tror merparten långtidshemlösa har någon form av "skörhet", men det är bara mina spekulationer och kanske fördomar.

Medusan: Så vitt jag vet kan soc, utan att omyndigförklara någon betala in hyran direkt. Matpengar kan betalas ut via kuponger som löses in så personen inte kan köpa droger för pengarna. Det är dock ofta så att vissa personer inte gillar det systemet, pga det du skriver, det känns aldrig kul när folk inte litar på en och då kanske man smäller igen dörren till soc s as och försöker klara sig själv...

Medusan, och du skriver att du jobbar som "lekmannaövervakare", vet inte riktigt vad det innebär, men om killen har övervakare är han ju dömd för brott. I hans fall var nog den domen med övervakning kanske inte tillräcklig. Men jag vet inte alls vad domen gäller, kan ju inte döma till fängelse etc hur som helst. Ibland är det ju bättre med fängelse för de som har missbruksproblem, inte minst för att de slipper dryga böter då som spär på de ekonomiska problemen. Men, då vet vi ju hur det ser ut i fängelserna *suckar* så det är ju dåligt hur man än gör, känns det som

Mamali: Soc har säkert inte massa lägenheter att fördela i alla kommuner, men i de stora iaf och antalet räcker säkerligen inte åt alla, är säkert viss kö. Har själv bott i ett bostadsområde med lägenheter som är tämligen dyra i den här staden, iaf 6-7 00 000 för en enrummare. I vårt höghus fanns en del "soclägenheter" samma med grannhusen. Och jo, de som bodde där mådde inte helt bra, dte märktes, hade kontakt med vissa, men ingen var "jättestörande" Så, jag vet att det finns "soclägenheter" och det handlar inte om hyresrätter, utan bostadsrätter soc köpt upp och alltså hyr ut till folk som vanligen har svårt att få bostad

Men jag håller me dom att d et är åt h-lsicke med bostadspolitiken!

Jag kom att tänka på utländska gatubarnen, min kompis jobbar med gatubarn i delar av Afrika. Alltså dessa ungar, är ofta födda på gatan och har ofta barn själva, inga socbidragsmöjlighter etc. Men denna kristna organisation har byggt upp ett hem åt dessa barn, studiemöjligheter, arbetsträning och mat får de. ÄNDÅ rymmer barnen därifrån tillbaka till gatan. Dels pga sug efter droger, men också för att gatan är trygghet, den enda trygghet de känner till, det är där de har sina vänner osv. Kanske lite samma med en del hemlösa i Sverige också?

Medusan: Hinner inte svara så långt just nu och läsa allt nytt i tråden ska väl ängna lite av lördagen åt familjen också ) men det är sant att soc kräver att man ska vara anmäld på arbetsförmedlingen. Nu kanske jag är fördomsfull, men eftersom arbetsmarknaden idag är så pass tuff, tror jag en hemlös person som har rätt många "luckor" i sitt CV antagligen inte behöver vara "rädd" för att tvingas ta ett jobb.

Så vitt jag vet är arbetsförmedlingen rätt "generös" med praktik osv också, t ex att man får arbetsträna 5-6 timmar i veckan, vilket kan vara en form av rehabilitering, även om man själv inte kanske tror sig orka. Men orkar man dra runt i stan timtals varje dag som hemlös, då tror jag man kan orka det också, faktiskt. Att samhället ställer vissa "motkrav"för att man ska få bidrag ser jag inte bara som fel. Men annars finns ju alltid sjukskrvningsmöjlighet för de som är psykiskt labila och har missbruksproblem.

Mamali: Jag tycker inte det spelar någon roll om man kallar det "försöks- eller träningslägenhet", det primära är att personerna övertar kontraktet och får bo hur länge de vill i lägenheten OM de betalar in hyran regelbundet, inte stör osv, en da skillnaden är att de inte kan sälja bostaden om de ska flytta. Nu bor jag i medelstor kommun, UTAN härbärgen och därför är kanske pressen större på kommunen att ha sådana bostäder i o m att man lätt fryser ihjäl utomhus vid -25 grader...

Visst vore det intressant att läsa vad någon som säkert jobbat med hemlösa tycker

Men det är ju så svårt. Finns inte bara en sida av historien. Någon kan känna sig kränkt, fast den som försökt hjälpa naturligtvis inte velat kränka (säkerligen oftast iaf)....

Jag är lekmannadomare och har haft fall där man hotat att döda för att få sitt bidrag direkt i handen. En del tycks ta regler som tjänstemän nog bör följa högst personligt.

Konishiwa girl: Jag säger inte att ALLA kan klara att anmäla sig på arbetsförmedlingen, även om det i princip "bara" är ett besök på arbetsförmedlingen som krävs. Vad jag menade var att är man hemlös och har orkat gå omkring och samla tombrukar eller vad man nu gjort, så tror jag MERPARTEN kan orka anmäla sig på arbetsförmedlingen, som någon skrev, hemlösa är ingen homogen grupp.

Sedan så har jag själv en deprimerad mamma som begravdes i räkningar ensam i sin lägenhet så jag VET att det kan vara tungt att sköta sådant som sjuk, men hon vägrade i princip vara inlagd på psyket där krävdes tvångsvård så det är en lite annan sak. Men ytterst är det väl en politiskt fråga, att de som ska ha missbruks eller psykiatrisk vård ska kunna få vård om de vill. Att någon annan då kan se till att räkningar betalas osv. men så ser det inte ut idag.

Det tycks finnas både goda och dåliga exempel på det här. Jag själv har en radda dåliga OCH en rad goda exempel runt mig. Så jag tror inte ett spår på att det överallt i Sverige är på ett visst sätt vilket vissa här vill påskina. Knaske kan man konstatera att det är orättvist(?) att det ser så olika ut i landet? Hur det gått för olika hemlösa beror väl både på typ av problem den hemlösa har, på den hemlösas personlighet, nätverk av familj, vänner mm runtomkring, personkemi mellan handläggare och hemlös kanske(?) osv osv

Pallas: Problemet tror jag är att när man mår riktigt dåligt kanske man inte heller ofta är kapabel att fräsa ifrån. Som i ditt fall t ex. Du skullle ju krävt en ersättare när din socialtjänsteman hade sjukt barn och var borta ofta. Det kan de och SKA fixa.

Jag tror jag kan förstå utsattheten i att någon annan sitter på makten, pengarna och så att "bestämma" över ens liv. Att man kan bli desperat.

Jag förstår ändå inte hur människorlätt kan falla genom det sociala skyddsnätet. Som någon skrev, det är rätt tätt. Är du psykiskt sjuk får du sjukersättning om du är sjukskriven och jag tror att klarar man inte av att laga mat, betala räkningar etc då är det nog ej lämpligt att man bor hemma själv

Charre: Jo, jag tycker vi har det otroligt bra jämfört med andra länder som t ex inte alls har socialbidrag, sjuksersättning etc. Men det har ju varit bättre med boenden för psyksjuka och missbrukare, återställ gärna det!

Mamali: Som jag skrev är det möjlighet att ni i Stockholm inte har samma system med bostadsrätter att hyra ut till personer som har svårt att få hyreskontrakt i vanliga fall, eftersom ni har härbärgen ju. Vi måste liksom ha NÅGONTING här uppe också, kanske myndigheterna förstått det iaf och det är ju bra. Jag är helt hundra på att det förhåller sig så här eftersom jag har släkt som jobbar på soc och som sagt, "känner" folk som bott i sådana här lägenheter i flera år eftersom jag bott i samma hus. Tro mig. Självfallet är de inte "bara" hemlösa, de flesta hemlösa har nog annan problematik i bagaget också.

Bra inlägg Bimsan, ja, det är nog så att faller allt för mkt så kan man rasa igenom skyddsnätet!

Jag tror dock, att man kan aldrig generalisera över huruvida det ställs för höga eller låga krav på det personer vi här skriver om. Hur man upplever krav är också subjektivt. Jag har exempel i MIn omgivning där rehabilitering satts in efter 3-4 år, innan dess har hon varit sjukskriven, därefter arbetstränat i sin egen takt, max 2 förmiddagar per vecka, men mår hon dåligt är det okej att hon stannar hemma, utan knot. Aldrig tal om indragna bidrag etc. Detta har nu pågått i ....14 år. Har aldrig hört att hon ska ha tyckt kraven är för höga. Så det tycks se väldigt olika ut för olika personer, vilka krav som ställs och vilken hjälp man får, samt upplevelsen av krav.

Men, i de fall kraven är för höga och personerna knäcks utan stöd av familj och vänner är det GIVETVIS hemskt!

,Mamali: Okej, det är väl bra att poängtera att Stockholms soc inte har möjlighet att förmedla bostadrätter, eftersom de flesta hemlösa bor där. Kanske b l a just därför missförstånd florerar i olika kommuner, då vissa hemlösa, missbrukare mfl får överta kontrakt på träningslägenheter på vissa håll i landet, men på andra.

Vår träningslägenhetsmodell med lägenheter som förmedlas via soc är f.ö kanske unikt i landet jag vet inte. Innan dagcentret för hemlösa här lades ned kom det politiker ifrån hela Europa och imponerades av vår "modell" för hemlösa. Så det är mkt möjligt att det är en unik grej. Jag vet inte vad för något annat än det numera nedlagda dagcentret det annars skulle kunna finnas att imponeras över. Här finns ju inte ens natthärbärge.