Pappatrubbel...

du har ensam vårdnad antar jag? Och då är stödfamiljen beviljad utifrån dotterns och dina behov.  Så nej han kan inte kräva att rdu avbokar stödfamiljen.  Däremot har du din egen frihet att agera, vill du att han ska träffa dottern så får ni hitta på nån lösning helt enkelt. Kan han inte åka till stödfamiljen en stund och träffa henne? tex....

kom ihåg att det är dottern som har rätt att träffa sin pappa, inte tvärtom.... 

om han nu missköter sin umgängesrätt och inte kommer som han ska osv så kanske du ska överväga att ha mindre kontakt med pappan istället just nu. Jag tror inte att det är så bra för henne att hela tiden ha den här oron omkring sig. bättre då att han själv får ta egna intitativ till träffar och fixa dom på egen hand, boka resa och aktivitet osv.  Vill han inte vara pappa så kan man inte tvinga honom.       

Jag har ensamvårdnad. Jo stödfamiljen är beviljad utifrån mina och hennes behov. 

Jag har ALDRIG hindrat honom från att träffa sin dotter, snarare tvärtom så har jag betalat hans resor ner hit från stockholm, vi bor 25mil därifrån för att han inte har haft råd att träffa henne annars. Åkt upp med henne. Jag har gjort i princip allt för att dom ska ha en så god kontakt som möjligt. Men när han har skött kontakten som han har skött den, då jag har låtit det vara och han har fått träffat henne när han har velat men ändå inte kunnat alla gånger han har sagt att han ska komma och jag ser på vår tjej att hon blir besviken så har jag börjat säga sakta i backarna!

Vi måste ta det här extremt lugnt för hennes skull, för att hon ska kunna känna sig trygg osv. igen. Jag vill inget hellre än att deras relation fungerar, men i dagsläget känns det som att det är kanske 10år bort.

HON vill inte träffa sin pappa inte själv iallafall, vilket jag förstår (jag har inte pratat om hennes pappa med henne och jag har valt att inte berätta för henne allt för tidigt heller att pappa kommer/ska komma för att minska möjligheten till besvikelse)  För någon månad sen hörde han av sig och sa jag kommer ikväll, då vill jag träffa henne och då sa jag att du får fråga henne om hon vill. Och då sa hon "jag vill träffa dig på familjecentralen pappa" där det finns massa andra barn att leka med blandannat. Då bestämde dom att pappa som ändå var ledig från jobbet på måndagen när detta var så skulle dom gå dit. Men han ringde senare och sa att han inte kom. Och då blev hon extremt ledsen och säger "pappa bara säger och säger" .

Vid tidigare tillfälle så sa hon till sin pappa "Pappa, du kan lika gärna flytta till farmor igen för du bryr dig inte iaf" HON ÄR TRE ÅR gammal!  

Till stödfamiljen är han välkommen och det vet han om, han har deras telefonnummer och kan likagärna åka dit och träffa henne en stund.  

Kan ju även nämna att jag tar inte intiativet till när han ska träffa henne, ingenting. Jag gav honom valet när han fick veta att jag väntade henne att vara med eller inte vara med och han valde att vara med därav att jag har försökt pushat på deras relation men utan lycka, men nu är det helt på hans sida. Och jag finns bara där som en extra hand.

hur gärna du än vill så skulle jag sluta blanda in dottern i kontakten. Vill dom båda prata med varandra i telefon och skicka brev o sånt så är det helt okej - men han ska absolut under inga omständigheter sitta och lova henne en massa saker om umgänge, träffar osv. Det ska endast ske via dig och inget annat. Var benhård!

För dotterns skull så skulle jag backa ett steg och se vad pappan faktiskt själv vill i det här. Om han vill träffa dottern så är det upp till bevis.

Han kan ju lalla runt och jazza hit och dit just nu för att du faktiskt tillåter det . Det är bra att du uppmuntrar kontakten dom emellan , det ska du fortsätta göra - men du ska INTE göra hans jobb.  Han är vuxen och ska ta sina beslut helt själv. 

Han vet att han kan bete sig omoget och oansvarigt för att du är där och på  något sätt ibland ursäktar hans beteende  ( "det är ju för hennes skull osv osv.. " )   

Markera att det här inte är okej, under inga omständigheter. Punkt.  Vill han verkligen med sin egen vilja träffa sin dotter och ha kontakt så är bollen hans helt o hållet.  Men det måste vara HAN som vill det, inte för att du är där och försöker få det att fungera.

Bara då kan det fungera.             

Nu är det slut med att "ursäkta mig för" Jag är helt bokstavligt talat trött på allt som rör honom, jag är trött på hans sätt att bete sig, jag är trött på att det bara är jag som ska sköta allting, jag orkar inte hur mycket som helst.. Bollen ligger hos honom och vill han ha kontakt med henne så får han det om hon vill. Och det ska finnas regelbundenhet i deras umgänge, för hennes skull. Jag har gått igenom mycket skit, jag har blivit kallad usel mamma blandannat för att jag enligt honom har gått till läkaren för minsta lilla, den gången hade hon öroninflammation.. Det har alltid varit något när vi har gått till läkaren förutom återbesöken efter öroninflammation, halsfluss osv. Ja, herregud. Nu ska allt ordnas upp och jag kan låta ego hör inte av mig till honom om det nu inte skulle vara något allvarligt och hon inte säger att hon vill prata med pappa. Nej, nu är det bra. Jag vill ha en glad, framåt och positiv tjej JÄMT som jag brukar ha annars bortsett från lite trots :)

Ytterligare en sak att lägga på din lista över "aldrig-mera-saker": Betala inte för hans resor. Det är i första hand umgängesföräldern som ska betala resorna. Boendeföräldern har enligt lagen skyldighet att BIDRA till billigaste färdsättet efter ekonomisk förmåga. Dvs om du inte har råd kan han inte kräva några pengar av dig.

Dessutom finns det bidrag som han kan söka från soc för umgängeskostnader, om det nu är så att han är extremt fattig. 

Jo, det tänker jag ALDRIG mer göra! Han jobbar, men just då jobbade han inte och det var ett himla grejs innan hann faktiskt tog sig till socialtjänsten för att få "umgängesbidrag" som det så fint heter. Som skulle täcka kostnaden för tågresa t/r och pengar så han skulle kunna köpa en glass till henne tillexempel. 

Han sökte det bidraget EN gång! Visserligen behövdes väl det inte eftersom han knappt träffar henne.

Han var här för någon månad sen med farmor(tjejens farmor), dom var i lekparken, hamnen och åt glass, åt pizza på stan osv.

Men i början när jag skulle lämna henne så ville jag verkligen inte för att hon bara grät och sa "mamma jag vill inte vara med min pappa, jag vill bara vara med dig" Hon tittade knappt åt hans håll. :/ Men farmor och lilla hunden var med och då gick det bra att gå iväg och leka en stund sen var hon jätte nöjd men hon pratade knappt om pappa utan det var farmor och hektor (hunden).

Sen säger hon nästan aldrig pappa om honom längre utan hon säger Matias eller pappa Matias. Medan hon kallar min sambo för pappa och hennes stödpappa för pappa.
Men hon säger faktiskt "Mamma jag har flera pappor, pappa Matias, pappa R och pappa N" 

Gud, man blir helt ledsen av o läsa detta, så sorglig människa som prioriterar sin "flickvän" före sin dotter och förstör sin dotters trygghet på dethär sättet ... Man blir förbannad.

Ja, inte blir man glad iaf :/

Nu senast i helgen som var så pratade min dotter med sin morbror som inte tänker sig för utan frågar
"har du träffat pappa något?"
"Matias? Nej!" 
här ser man hur tårar bildas och morbror frågar
"Saknar du inte pappa?"
"MAAAAAAMMA, jag vill inte prata om min pappa tias"
och så brister tårarna och hon bara gråter :(

Hon tycker att situationen blir jätte jobbig när man nämner hennes pappa. 

Hos stödfamiljen (helgen innan midsommar) hade hon sagt rent spontant

"Mamma V, jag vill inte ha min pappa tias"
- "Men varför inte då?" 
"Det räcker med min pappa N och pappa R" 
- "Men vill du inte att pappa tias ska komma och leka med dig någon dag?" 
"Nej, han bryr sig inte iallafall"

Nu på söndag som kommer ska hon åka till farmor och vara borta en vecka för att hon vill ju fortfarande träffa farmor.  

Det är ett tag sen jag skrev här. Men jag tänkte uppdatera. 

Vi har nu varit hos familjerätten, han har en chans på sig att visa att han verkligen vill! (Hans intiativ, mitt val att det är sista gången han sårar våran tjej om det nu händer att det blir så)

Han träffar henne 1 helg i månaden plus om han skulle vara här i trakterna. Det har fungerat hitills och i januari övergår umgänget till varannan helg.

Han ska stå för alla resor, hon ska ha en egen säng, egna leksaker så hon slipper låna hans kusiners leksaker för det är absolut inte rätt! Hon ska hämtas runt lunch på fredagar och lämnas runt 17 på söndagar.

Sen ska han ringa minst 1 gång i veckan.

Jag är glad sålänge det här fungerar. Och fungerar det inte kommer det tyvärr bli en rättsak för vår tjej ska må så bra som hon bara kan :)