Trespråkighet

Hejsan!

Intressant trad! Jag maste lasa artikeln du rekomderade Seven Constanza!

Jag har ingen forskning jag kan dela av mig med men kan ge dig lite exempel pa hur det ar for oss och nagra av mina vanner.

Jag bor i ett engelsksprakigt land och talar endast svenska till mina barn. Sambon talar bara engelska. Nu ar min son 3.5 ar och han pratar bada spraken nastan lika bra. Han kan ibland slanga in ett ord pa det andra spraket om han inte kan det (hander mest pa svenskan och nar han ar upprord) tex Ar han 'still' blot?

Nar sonen var bebis markte jag pa den svenska mammagruppen att vissa av de aldre tva sprakiga barnen bara talade engelska men alla forstod svenskan. Jag upptackte dock att de barnen antingen gick manga dagar pa dagis eller att den svenska foraldern blandade engelskan och svenskan. De barnen som talade bast svenska hade mammor som var valdigt konsekventa med att bara tala svenska. Sa jag bestamde mig for att bli en av dem och det har fungerat bra. Jag pratar endast engelska till min son nu om han har en kompis hemma hos sig och jag pratar till bada. Min sambo tycker, liksom jag, att det ar viktigt att han far hora sa mycket svenska som mojligt sa han har vant sig vid att han oftast inte forstar vad vi pratar om. Han brukar 'stanga av' men om han forsoker hanga med sa har han oftast ett humm anda.

Jag har aven en van har vars barn far tre sprak. Hon har svenska foraldrar men vaxte upp i ett fransktalande land. Sa hon och hennes man pratar franska ihop, pappan pratar franska till barnen, hon pratar svenska till barnen (vilket hon pratar lika bra som svenskar som vaxt upp i Sverige) och sa far barnen engelska har. Hennes son ar nu 4.5 ar och pratar alla tre spraken. Franskan ar den han ar bast pa och han ligger nog en bit efter med svenskan om man skulle jamnfora med svenska barn i samma alder. Men han pratar det och forstar allt. Engelskan pratar han ocksa med en fransk dialekt. Men den kommer nog att forsvinna nar han borjar skolan. Nar jag var dar forra veckan borjade han tex att beratta nagot for mig pa franska da jag sa att jag inte forstod utan han maste prata svenska istallet. Han bytte pa en gang och fortsatte att beratta det for mig pa svenska istallet.

Min son borjade skilja pa spraken nar han narmade sig 3ars aldern. Han kunde da saga mamma sager sa har och pappa sager sa har. Vi kallar det an sa lange mammas sprak och pappas sprak. Ett par ganger har jag sagt pa skoj nagot till min son pa engelska. Han har da tittat pa mig och skrattat och sagt 'Nej mamma inte sager sa" Nar jag fragat hur jag sager svarar han med det ratta ordet.

Jag tror absolut att det stammer som der redan namts ovan att det basta ar att prata det spraket man hanterar bast och sedan vara konsekvent. Inte gora en massa undantag for att man inte vill forolampa andra for att man talar ett annat sprak till sitt barn framfor dem. Och inte blanda spraken. Det kanner jag ocksa nagra som gjort och deras barn har bara blandat en massa sa att de tillslut gett upp och satsade pa ett sprak. Sedan verkar det aven vanligt att tva-tre sprakiga barn tar lite langre tid pa sig att prata langre meningar (nu ar ju barn sa olika enda i sprakutvecklingen). Men tank dig sjalv att de barnen har dubbelt eller i erat fall trippelt sa manga ord att lara sig sa det ar bara sjalvklart att det skulle ta lite langre tid an om han/hon bara hade ett sprak. Jag kande mig ibland dum nar min son var 1 ar och borjade prata och han pekade pa nagot och sa det pa engelska. Han fick aldrig det upprepat av mig utan jag sa istallet 'Ja det ar det, det ar en (och sa det svenska ordet)'. Men nu i efterhand fungerade det bra! Han larde sig orden anda pa bada spraken!

Lycka till!

Gadget skrev 2012-04-12 08:23:41 följande:

Jag är svensk, min man tysk och vi bor i Tyskland. Jag och min man har blandat engelska och tyska nu innan vi fått barn då jag fortfarande är starkare i engelska, åtminstone när det gäller att uttrycka mig själv.

När barnet kommer är förstås planen att jag pratar svenska med barnet och mannen tyska (samtidigt som han ska försöka snappa upp svenskan). Som familjespråk har vi sagt att vi ska försöka vara konsekventa och hålla oss till tyska. Dels för att jag vill träna min tyska, men också för att inte förvirra för barnet. Frågan är hur mycket barnets tyska störs av min åtminstone grammatiskt felaktiga tyska? Gissar att det rätar ut sig när barnet börjar leka med kompisar och i skolan o.s.v. Men då jag troligtvis kommer vara mer eller mindre hemmafru blir det kanske inte så mycket dagis o.s.v. på tyska heller så det dröjer ju några år tills barnet får undervisning på tyska.

Men annars tänker jag generellt att det är positivt att jag som kommer vara hemma mycket med barnet talar minoritetsspråket så att barnet tidigt lär sig det bra. Sedan kommer tyskan ändå på köpet förr eller senare. Och pappan träffar ju förstås barnet flera timmar per dag också.

Jag tror inte att du behover oroa dig for att ert barns tyska kommer att storas av att du inte pratar sa bra. Du kommer ju tala svenska med barnet nar ni ar ensamma. Ert barn kommer sedan att fa tyskan fran pappan och andra. Jag har varit hemma mer eller mindre pa halvtid med min 3 ariga son och hans engelska ar anda battre an svenskan. Slanger han in nagot ord pa engelskan i sin mening sa upprepar jag det bara for honom pa svenska. Jag tycker inte att hans engelska har blivit lidande for att han inte far hora den av mig under dagarna. Han hor den ju overallt annars och nar han borjar skolan pa heltid sa kommer vi sakert att fa kampa mycket mer med att han ska fortsatta att prata svenska.

Trespråkighet

INNEHÅLL