Trespråkighet

Det brukar rekomenderas att föräldrarna pratar sitt modersmål när de är ensamma med barnet och kommunikationsspråket när familjen är samlad

Jag skulle nog göra som så att ni pratar era respektive språk med barnet.  Engelska lär nog barnet snappa upp ändå om ni pratar det med varandra.

Tänk på att engelskan inte är ert modermål bara.

Vi har också tre språk - men vi förstår alla alla tre. Det gör det naturligtvis enklare att var förälder håller sig till sitt eget språk. Det är jobbigt när en känner sig "utanför". Kan du lära dig hans språk, och han sig svenska? Eller är det för krävande?

Alltså introduceras egentligen alla tre språken på samma gång? Går det bra för ett litet barn, blir det inte förvirrande? För även om vi inte pratar engelska med barnet specifikt kommer det ju alltid att finnas i hemmet.  Men barn är väl bra på att lära...

Hannah76, jag förstår inte vad du menar?

Vi har svenska/norska, spanska och engelska hemma hos oss! Än så länge är barnet ganska litet(2 år) men förstår allt på svenska/norska och spanska. Engelskan har vi hjälpt lite med filmer etc på youtube och han förstår en del av det också.

Den vanligaste rekommendationen är nog att din man ska prata sitt språk med barnet, du ska prata svenska med barnet och det kommer att bli de primära språken, engelska kommer barnet att läsa sig som et sekundärspråk.

Vi har valt ett spanskspråkigt dagis till vår son och enligt dem är det väldigt viktigt att pappan är konsekvent med att ALLTID tilltala barnet på sitt språk även om han kan norska. Detta för att spanskan är en minoritet i samhället vi lever i och behöver stimuleras extra. Sen får man ta hjälp av litteraturen för att bredda språket och skaffa ett stort ordförråd. Vår son pratar svenska och spanska blandat nu men börjar att få grepp om vad som är vad. Engelskan tror jag kommer komma mer och mer när han blir större, det är inget som vi stressar med! 

För oss hjälper det nog att vi stora kan alla språken.... -Jag hade nog tyckt det var jobbigt att inte förstå vad mitt barn sa. Men du kan ju kanske lära dig samtidigt? 

Min sambo förstår lite svenska men inte så mycket. Han försöker men med begränsad tid och bara "hemundervisning" från mig och turistböcker går det inte så fort, så barnet lär nog lära sig bra mycket fortare än vad han gör. Min sambos språk är väldigt kompicerat så det kommer ta många år för mig. Men jag gissar att vi båda kommer lära oss en del på att prata 3 språk hemma så vi kan nog lära oss en del själva på kuppen också.

Jag är språklärare och har under min utbildning undersökt flerspråkiga barn, både sådana med föräldrar som har olika språk samt barn med svenska som förstaspråk som går i flerspråkig skola med svenska/engelska/franska så jag kan förhoppningsvis ge några tips och infallsvinklar.

Vilket är ditt förstaspråk/modersmål? Är det svenska? I så fall ska du absolut prata det med ditt barn och inte engelska - rekommendationen är alltid att man ska prata det språk man är starkast i/det som är ens känslospråk/det som kommer naturligast. Det går alltså inte entydigt att säga att man ska prata sitt modersmål, för det som i teorin är ens modersmål dvs föräldrarnas språk är inte alltid det man anser vara ens eget språk. Jag känner många svenskar med invandrarbakgrund som anser att svenska är deras förstaspråk trots att det som kallas deras modersmål är ett annat språk. T ex om föräldrarna hellre velat prata svenska hemma med barnen, eller om man (trots att samtalen skett på modersmålet) inte haft så djup kommunikation med sina föräldrar att man upplever sig ha fått en så pass god nivå på språket att man uppfattar det som sitt starkaste språk.

Det spelar ingen roll att man anser sig kunna ett annat språk "flytande" för i kommunikationen med sitt barn är det en fördel för anknytningen att man pratar det språk som kommer mest naturligt och inte går omvägar via översättning till ett annat språk. Det kan skapa en distans mellan förälder och barn. Ni ska vara konsekventa med att prata era respektive förstaspråk med barnet, även om barnet till en början blandar ihop språken, eller bara vill svara på det ena språket. Detta beteende från barnet är mycket vanligt och helt normalt - det kan ta några år innan barnet till fullo skapat ett system för att hålla isär språken och förstå att ett koncept kan heta två olika saker och att inte alla förstår alla språk bara för att barnet gör det.  Om barnet verkar förvirrat innebär det alltså inte att han/hon har problem så sluta inte bara för att det kan bli lite kämpigt på vägen. Man måste dock vara införstådd med att det inte alltid bara blir två språk "gratis" som man ofta hör folk kalla tvåspråkighet - det kan innebära behov av mycket ansträngning men är värt det i längden då man inte vill riskera att barnet får en sämre anknytning med föräldrarna eller inte kan prata med släktingar.

Engelskan behöver ni inte aktivt gå in för att "lära" barnet då det inte finns något direkt behov av det, han/hon kommer förstå ändå och ni kan ju upprepa till barnet på era språk vad som sagts mellan er. Dock är det ju ett naturligt steg att din sambo lär sig svenska om ni ska bo i Sverige, så inom en viss tid kan ju svenska bli kommunikationsspråk mellan er som par, så att ni bara får två språk och kan då satsa mer på att kompensera för att höja nivån i minoritetsspråket dvs sambons språk.

Lästips är Inger Lindbergs artikel "Myter om tvåspråkighet", nedan:
www.sprakradet.se/2228
samt Lenore Arnbergs bok Så blir barn tvåspråkiga - Vägledning och råd under förskoleåldern som innehåller praktiska tips till föräldrar. Arnberg är själv invandrad från USA och har således personlig erfarenhet av utmaningarna med att uppfostra tvåspråkiga barn, samt är forskare inom ämnet.
Lycka till!