Hårt tränande kvinnor som försöker bli gravida?

Jag väntar på att få igång min mens igen efter en period med väldigt hård träning å diet. Det var ca 6 månader sedan jag hade mens senast å det är ju inte direkt positivt för fertiliteten. Jag har taggat ner å börjat äta mer sedan ca 3 månader, gått upp 8 kg igen, men fortsatt ingen mens. Vill verkligen att den ska komma igång igen!
Jag tror att hård träning å god form med låg fettprocent är skitdåligt för fertiliteten. Har många hårdtränande vänninor som haft svårt att bli gravida...sen har jag iof flera exempel på hårdtränande tjejer som faktiskt blivit gravida ganska lätt...tror jag i alla fall. Så det är säkert lite individuellt oxå.
Men på det stora hela så styrs ju ägglossning å fertilitet av hormoner som i sin tur styrs av fettet vi har på kroppen å kräver en viss mängd fett samt att kroppen inte stressas för mycket.

Det var ett tag sedan du skrev. Hur har det gått för dig?

Jag ligger på ungefär 17%. Har fortfarande inte fått min mens...väntar å hoppas att den ska komma igång. Jag vill ju egentligen inte gå upp mer i vikt, men kanske måste.
Vi har inte försökt helhjärtat mer än 3 månader för ett år sedan å så nu igen då...men min mens har ju inte ens startat så det räknas inte.
Har dock varit tillsammans i 5 år inte haft preventivmedel mer än ett par månader i början.
Jag har inte haft mens mer än Max hälften av den tiden iof...men ändå...
Jag tränar väldigt hårt i perioder å vet att dom satsningarna gör att mensen försvinner. Jag har regelbunden mens annars, så det finns inga problem som PCO eller Endometrios...bara idrottandet.
Hur ser det ut för dig? Fettprocent? Vad sa utredningen? Har du testat att gå upp i vikt å dra ner på träningen?

Intressant att läsa era inlägg. Själv vill jag nog ändå gärna att min kropp ska kunna och vilja bli gravid naturligt. Därför tänker jag stå ut med att låta min kropp och
mina vanor förändras.
Visst blir jag stor med fettet runt musklerna...men det får va så...hoppas kunna tappa en del muskler oxå om jag minskar styrketräningen. I och med att jag fortsätter träna lite grann så går det långsamt...MEN...igår kom i alla fall den första mensen sedan i januari. Så nu är jag igång igen.
Är lite förvånad över hur lång tid det tog...har jobbat med att lägga på mig fett å dra ner på träningen sedan i april...krävdes över 4 månader å en viktuppgång på 10-11 kg innan den behagade komma tillbaka.

Jag tror som någon skrev, att det är väldigt individuellt hur känslig menscykel man har...jag tror att jag är ganska känslig eftersom min mens försvinner eller kommer mer sällan så fort jag striktar upp maten å ökar träningen bara lite grann...min fettprocent måste ligga över 18-19 för att jag ska kunna få mens överhuvudtaget å det är först när den ligger över 20-21 som jag börjar närma mig 28 dagars cykler

Nu håller jag dock tummarna för att mensen ska försvinna snart igen...men då av helt andra skäl

Ps. En sak till...jag är lite bedrövad över att många läkare inte har bättre koll på kvinnokroppen. Jag har en känsla av att idiotiska mått som BMI och vikt används när bedömningar å rekommendationer görs.
I mitt fall har jag ett BMI på 21.9 (normal vikt) när min fettprocent ligger under 10%. Jag har ett BMI på 25.5 (lätt övervikt) nu när min fettprocent ligger runt 19. Vilken läkare som helst hade sagt att min vikt var normal och min träningsmängd okej om dom hade träffat mig nu eller tillochmed för 2-3 månader sedan...men så var/är ju inte fallet egentligen...å många hårdtränande tjejer vill ju inte varesig ändra form eller vanor och inte heller kanske inse att det är vad som skulle behövas...varför okunskapen bland läkare gifter sig fint med träningstjejernas fönekelse. Hoppas bara att hormonpreparaten som istället hellre skrivs ut och används är okej.
Förtroendet för sjukvården stärks dock inte för min del...
Jag har en ytterligare teori och det är att den ökade kost- och träningshetsen i samhället i stort bidrar till minskad fertilitet...men den forskningsrapporten har jag inte sett ännu...bara rapporter om farliga kemikalier odyl.

Hej Tjejer!
Va ett tag sedan, hoppas ni är kvar.

Jag har aldrig haft problem att gå upp i vikt, snarare det omvända. Därför är jag ganska extrem i de perioder då jag dietar ner mig.

Jag måste jobba hårt med att begränsa mig för att inte gå upp alldeles för fort egentligen. Eller sådan är min känsla i alla fall.

Jag har testat med ÄL-stickor den här månaden å fick klart positivt i helgen.
Det är skönt att det funkar igen...nu hoppas jag bara att kombon Jag och Mannen ska funka oxå

Ang. Linda Fodor så vet jag inte vilken form hon var i när hon blev gravid. Å det är ju väldigt individuellt det där oxå...vissa tjejer är ju mindre känsliga än andra verkar det som.
Jag tror att jag är en av dom känsligare...min mens är ju inte regelbunden förrän jag ser tjock ut
Jag trivs inte med min kropp nu, men jag vet att den är föränderlig å att jag kan fixa formen igen när familjebildningen är klar

Hoppas att det går bra för er!

Ps. KarinF - Shit, vilka puckade läkare...hade jag haft ett BMI på 19 så hade jag troligtvis varit nära döden...men va bra att jag ändå skulle kunna få hjälp med IVF *Ironi*

Hannah - Låter som att vi är lite lika då
Hoppas att det var positivt på ÄL nu då å att ni prickade med mannens soldater oxå. Vore kul att följas åt!

Jag har försöker träna lite lagom nu...tänkte köra typ 3 gånger i veckan, 1/styrka, 2/stretch å 3/kondition för att få allroundträning utan att överdriva. Kör klassträning nu istället för gym.

Med tanke på hur jag helt plötsligt fastnat i sockerträsket så lär det inte vara nån fara för viktnedgång :-P

Jag har BIM den 9-10 sept...tror inte på nån bebis nu, men hoppet finns ju.

Camille - Välkommen! Hoppas att du kan komma till freds med att dra ner på träningen å ev. lägga på dig lite mer fett.

Det finurliga med kroppen är ju att den är föränderlig. Om man tar en paus så kan man alltid komma igång igen när livet ser annorlunda ut...å då kanske man har en mängd andra fördelar å kanske kan pressa nya gränser å uppnå nya mål. Eller oxå känns det inte riktigt lika viktigt länge

Hannah - Jag testade med stickor denna månaden å jag fick mycket tydligt utslag den 25 å 26 augusti. Sen fick jag iof även mycket tydliga andra symptom oxå...så jag är rätt säker att det blev ÄL.
Nu analyserar jag mest alla konstiga symptom å känslor i kroppen...vill ju vara preggo...men har svårt att tro att det skulle funka. Nojjor...kanske...men jag känner i vilket fall inget som skulle göra att jag tror mig vara gravid den här gången heller. Allt jag känner skulle lika gärna kunna vara PMS eller gaser eller annat helt icke-graviditets-relaterat.
1 vecka kvar till BIM

Camille - Vi har inte aktivt försökt mer än ett par månader förra året å nu de senaste 2 månaderna. Förra året kände vi oss inte tillräckligt säkra på att vi skulle satsa på barn just DÅ...så jag valde att gå in 100% för träningen å då försvann ju mensen nästan direkt igen.
Nu är vi säkra...å nu vill jag verkligen se till att min kropp ska må bra å vara i hormonell balans! Jag har väldigt regelbunden mens så länge jag håller träningsnivån nere å fettprocenten uppe. Tyvärr är mina hormoner väldigt känsliga för hårdare träning å energiunderskott...så för tillfället går jag mest runt å är avundsjuk på alla smala tjejer som verkar må bra å kunna bli gravida trots fin form. Själv ser jag ut som en blöööb! Tilltagen muskelmassa är inte snygg med fett över

Usch...jag har haft två riktigt dåliga dagar...det är inte bara jag som tänker på min form...på gymmet kommenteras det, killarna gissar på hur många kilon jag gått upp å frågar om viktuppgången är mycket vatten eftersom jag ser svullen ut. Å detta är bara några exempel...exempel som i mitt huvud skriker att jag blivit skitful...å att folk undrar hur jag kan göra så när jag ser så bra ut i bättre form å borde kunna hålla mig i form.

Tankar om att ge upp å istället sätta igång å gå ner igen finns...men jag vill inte, jag vill ju bli gravid!
Blir bara lite ledsen Men det går över!

Hannah - Tack Gumman! Kändes bra att få lite tröst å igenkänning! Jag känner mig piggare å gladare idag igen...det går lite upp å ner ibland...hormoner, sömn, mat osv...ja, ni vet säkert hur det kan vara.
Självklart är det viktigaste för mig nu att min kropp funkar för en ev graviditet! Jag ska försöka tränga undan allt annat dumt!

Stella - Välkommen!