Hej jag undrar hur ni ser på en sån här situation. min partner har varit "nästan" otrogen. alltså haft möten, pratat extremt mkt med en arbetskollega men "fick kalla fötter" o gjorde inget fysiskt fast de tänkt. jag mår väldigt dåligt av detta för jag tycker det är otrohet ändå?? kan man få tillbaka tillit?
Klart man kan om man jobbar på det och vill det och kan lägga det bakom sig.
absolut kan man komma över de. Men man får jobba mkt i det.
Samma sak hände mig, min ex tänkte på att vara otrogen och dom t.om. träffades en gång, men då fick han kalla fötter... valde att tro på han och förlåta han. Tyvärr höll de ändå inte...
ok, var det pga det som nästan hände som det inte funkade?
det jag tycker känns så tufft är hur vet jag att det verkligen är sant, tog lång tid innan jag fick veta detta, samt så¨försvinner ju den här vi-känslan och att man ver den enda
Alla förhållande får dippar i bland. Jag har varit tillsammans med min man i 11 år. Vi har haft det bra för det mesta, men en tid i livet gick jag ned väldigt mkt i vikt, mådde skit på jobbet och mådde så klart inte bra hemma heller. Jag fick oväntad uppmärksamhet från en manlig vän till en vän och jag föll som en fura.
Blev riktigt betuttad av situationen, trodde jag var "kär' i honom och var nära att bryta upp med min man ett tag för att kunna utforska den nya "vännen" vidare.
Som tur är höll ja mig nykter, tänkte och kände efter massor. Lät mig i smyg få tänka på den andra och kom fram till slut att det bara var uppmärksamheten jag behövde just då. Jag gick aldrig över gränsen och den andra mannen är bara en vän i dag. Tackar stjärnorna för det eftersom jag är dökär i min man och vi har det riktigt bra i dag.
Jag har alltid sagt att jag inte tror jag skulle kunna vara otrogen, glad att jag kunde följa det. Glad att jag vågade välja den rätta vägen och satsa mer på mitt förhållande.
Jag skulle ha förståelse för om min man hade förälskat sig tillfälligt i någon annan, det viktiga är ju vad man väljer att göra åt det. Nu har din man inte varit otrogen, även om han nu varit det mentalt, men se det som en styrka att han inte gick all in. Fokusera på vad ni behöver förbättra och gör planer för hur ni ska nå en bättre relation, tillsammans!
Lycka till!
Min erfarenhet är att det är ett mycket dåligt tecken, när det finns behov av att "träffas och prata med andra". Var vaksam -det är ett gott råd. min man beskrev det som "att det kan gå precis hur som helst" när det börjar så. Blir det en oväntad stark "connection" en "klick" mellan de som samtalar då kan det nästan som regel bli ...ja...sorry
Min man var i en "depression, ålderskris, 40-årskris"-tillstånd, när han började med luncher med kvinnor som inte hade ngt med jobba att göra (även om det var det han ville ha det till att det var ...). Sedan träffade han på en kvinna som var lika deppig som han men som han inte ville ha ngn egentlig fast relation med och de hade mycket att prata om - först på en "oskyldig" middag (sa att han skulle ut med en gammal kursare), sedan blev det bara värre och väger och de gick hela vägen ett par gånger tills min man kom på att det inte gett någonting annat än en "kick" som snabbt gick över. Nej, vet inte heller vart han tog vägen, han som jag blev kär i för länge sedan. Vi lever i hop men det är knackigt nu.